Tråkigt

Ja, jag vet inte vad jag ska börja med att skriva, känner mig i alla fall helt bedrövad och det förstår ni säkert om ni läst i gästboken. Grogg, som var barnbarn till både Induz och Diezel har fått något som jag i alla fall väljer att kalla EP, och har av den anledningen fått somna in. Jag beklagar verkligen Susann och jag förstår att det blev en chock för hela familjen när det hände. Hoppas att det inte är allt för illa med din hand. Men som du skriver Susann, det KAN dyka upp saker hos alla hundar och man vet inte alltid vart det kommer ifrån. Och epilepsi verkar inte vara helt enkelt att fastställa. Vad jag förstår, så kan det bero på bakomliggande medicinska orsaker av olika slag eller vara en genetiskt ärftlig sjukdom. Fruktansvärt tråkigt är det i alla fall. Och jag känner verkligen med er Susann, Thomas, Simon och Vanessa, men vad hjälper det!?

Och jag håller helt med dig i det du skriver i gästboken. Vissa människor har väldigt bråttom med att slå fast att det ÄR det eller detta, andras hundar lider av. Ta reda på fakta!!! Och se till att de så kallade felen och sjukdomarna verkligen är fastställda och dokumenterade innan man säger något. För att bara gå på hörsägen, som valsat runt från mun till mun, om olika hundar, det är ingen bra faktabas. Går många efter detta, DÅ ligger vi nog lite illa till.

Men givetvis måste vi ta alla de fel som dykt upp i vår ras på största allvar. Jag hoppas att alla vill dra denna ras åt samma håll, så att vi även i framtiden ska kunna köpa en rottweiler som bland annat inte blir sjuk och måste avlivas i unga år eller som inte har för stora rädslor och av den anledningen inte är bra mentalt. Det finns massor av tankar i mitt huvud; Hur ser familjebilden ut hos de hundar som används i aveln? Vet vi det idag? Bryr sig uppfödare om det när det gäller sjukdomar och mentalitet? Ska någon hund gå i avel innan den är 3 år tex? Ska importer där vi vet väldigt lite om bakgrunden, få vänta ännu längre innan de används? Och dessa hundar borde kanske prövas med ännu större försiktighet på antal kullar, innan de används vidare i aveln. Eller detta borde gälla samtliga hanhundar, 3 kullar högst per år, borde vara fullt tillräckligt. Så känner jag i alla fall, trots att jag nu har en importerad och en ”halv” importerad hund. Och jag vet i sjutton om jag kommer våga använda någon hund i avel i framtiden över huvudtaget, för fel kommer dyka upp vad man än gör, och det känns absolut inte bra. För givetvis är det ett lotteri med avel, det är svårt att veta hur dessa gener slår hit och dit. Jag vet inte om detta hjälper, det är bara mina egna tankar som snurrar runt just nu. För ingen vill väl ha en sjuk hund med dålig mentalitet, inte jag i alla fall!

Inte för att det känns så kul att skriva här idag, men lite roligare saker mitt i allt elände måste jag nog skriva om i alla fall. Och det är om de egna ”gamlingarna” som nu verkar vara inne i en väldigt pigg period och GLAD för det är jag! Vi går på våra långa promenader, vilket känns jätte härligt och ingen hälta eller stelhet har dykt upp. Nu med lite snö på gångvägarna igen, så gör det inte ont i tassingarna heller och Diezel går mer än gärna Vendelsö runt på varje promenad. På kvällarna lägger han beslag på de ”bästa” leksakerna…

…och den värsta av dem alla är denna.

Det är en kong wubba som piper och det är ett hiskeligt ljud i den. Insåg också att Diezel börjar bli gammal, hittade 5 vita strån på hans lilla nos häromdagen!

Induz har lyckats ta den ena favorit leksaken.

Lite hundpyssel blev det en av kvällarna också. Induz var inte överförtjust när jag tvättade öronen på honom och måste genast torka dem bättre själv. Jag hade tydligen missat lite där.

Avslutar med två bilder på Diezel som nu lagt sig till ro för natten i sin säng. Och det är inte jag som bäddar åt honom!

God natt säger vi härifrån, nu är det sovdags!