En härlig dag!

Det kommer inte bli en dum ovana detta, att skriva i dagboken varenda dag, tro inte det! För trots att jag skrev igår, så blir det ett litet inlägg idag också, medan jag sitter här och väntar på att kycklinggrytan och riset som puttrar på spisen ska bli klart.

Idag har vi varit ute vid havet och gått på en riktigt härlig promenad! Solen sken från en klarblå himmel och värmde sååå himla gott!

Och färgerna vid havet var helt underbart fina, vitt och sedan alla tänkbara toner av blått i vattnet.

Husse och Nemuz som givetvis måste ta en närmare titt på allt.

Min karriär som fågelskådare är nog dock över redan innan den startat, i alla fall så länge jag har min lilla ”assistent” med fyra tassar med mig. Titta så fina svanar det står på isen, tänker jag, dem ska jag fotografera!

Men svanarna tog det säkra före det osäkra, när de hörde ”oljudet” på stranden.

Och här satt det bara en något snopen hund kvar!

Ja, en RIKTIGT härlig dag och helg har det varit. Nu börjar det snart bli dags att äta den förhoppningsvis goda kycklinggrytan. Men kan den bli annat, när jag även får en ”hjälpande tass” då det gäller att röra i grytorna :-)

I morgon är det måndag och full fart igen! Ha en bra vecka, ni som tittar in här!

På återseende!

Yeehaaa, han KAN skälla!!!

Japp, så är det! I tisdags visade Nemuz minsann att han har röstresurser så det heter duga! Det, ihop med en matte som har lite halvtaskiga nerver, höll på att se till så att Mazdan blev ALLDELES för närgången mot en buss som befann sig precis framför oss. Vi var inte många millimeter från bakdelen på bussen, när jag väl lyckades få fötterna rätt på bromsen igen så att det blev stopp :-/ För jädrans så rädd jag blev!

Det som utlöste det hela, var en väldigt mystisk pippigul ”låda”, med ett svart huvud på, som sakta kom åkande bakom oss när vi bromsar in för att stanna vid ett rödljus. Nemuz som då upptäcker den ”fula figuren”, blir säkert både fundersam och lite rädd, när han inser att det är han som kommer få ”ta smällen” först, han sitter ju liksom instäng i sin bur längst bak i bilen. Dags att larma matte, som vanligtvis i alla fall försöker vara den lugna och sansade flockledaren en ung rottweilerhane behöver när han är i den här åldern. Ja, för nu är vi ”där” igen, vi har haft ett fasligt bestyr på våra promenader under veckan med att undersöka konstiga ”snöhögar” som dyker upp från en dag till en annan…

… och de kollas noga!

Sedan har vi dessa soptunnespöken som dykt upp igen och som lurar bakom vartenda hörn, färdiga att slänga sig över den lilla rottweilern, eller varför inte de mörka ”monsterskuggorna” från alla saker som syns väldigt tydligt i den vita snön. Och så nu denna ”vettvilling” till brevbärare, som med sin moped lyckats vingla ut på vägen och hamna precis bakom våran bil!!!

Efter att jag fått ordning på fötter och pedaler igen, så gjorde jag vad jag kunde för att komma därifrån så fort som möjligt, men i den sladdiga och moddiga snön var det inte så lätt. Den stackars brevbäraren fick nog en hel del slask över sig är jag rädd för, innan vi lyckats ta oss runt nästa krök före honom, så att Nemuz kunde börja andas lite igen. Pust, säger jag!

I onsdags när jag tittade ut genom fönstret vid mitt jobb, såg jag snöflingor sakta dala ned genom luften igen. Hade vi inte fått nog med snö nu?! Ju närmare hemmet jag sedan kom, desto mer snöade det. Vet inte vad jag ska tro, eftersom jag just satt och läste i en av dagstidningarna, att bara ett par veckor bort lurar våren! Skulle inte tro det, om jag tittar ut genom fönstret här, vi får nog ingen vår förrän till midsommar är jag rädd. För under natten till torsdagen kom det väl ytterligare 1 dm snö.

I veckan kom ett mail från Nemuz uppfödare också, som bara ville påminna om att det snart är dags att boka tid för röntgen av höfter och armbågar. Vart sjutton har tiden tagit vägen?! Nu hade Marie i och för sig varit jätte snäll och redan gjort det hos Lars Audell för dem som vill hänga med dit. Vi kommer dock att röntga Nemuz dagen efter de övriga vid Haninge Djurklinik, där vi röntgat de andra hundarna.

Igår morse blev jag ännu mer övertygad om att vi kommer få vänta på våren ett tag när jag tittade på termometern, -18 grader! Burr, det var inte skönt att ge sig ut på dagens första promenad. Dock var det ganska vacker med den tjocka frosten på alla träd. Men efter några timmar på jobbet, hade det i alla fall blivit lite varmare ute, så jag tog med mig Nemuz ut till den snöiga Tyresta skogen och gick en längre promenad när jag kom hem. Det var riktigt skönt att bara gå där i tystnaden och se solen gå ned, låta alla tankar flyga bort med vinden och försvinna bland träden, det var ju fredag och dags att koppla bort jobbet några dagar igen.

Idag har vi varit ute i Danderyd och tagit en promenad vid Ekeby. Där finns ett stort stall, en himla massa hästar och stora maskiner. Det bara kryllade av saker som var spännande! Hästar är ju Nemuz lite van att se vid Tyresta, men nu lät han som en liten bålgeting när han fick syn på dem, dessa hade ju ”kläder” på sig och DÅ blev det konstigt! Tänk att de reflekterar över ALLT! Men efter att ha blängt en extra gång på dem så kunde vi gå vidare. Förstår ju att det är hel del som rör sig i detta huvud och att det inte är så stor mening med att kräva en massa saker av Nemuz just nu. Men jag provade att leka lite lydnad med honom där bland allt som hästarna lämnat efter sig och det gick väl så där. Först lite ”fot”…

…en inkallning…

…och sedan hålla apporten i så där 3 sekunder!

Men därefter blev det för mycket störningar och det kändes lika bra att sluta för denna gång. Det är ju meningen att detta ska vara kul och vi kommer få köra hemma ett tag till där det inte är så mycket som rör sig, det förstår jag.

Nu när vi kom hem, var det en liten hund som snabbt försvann raka vägen in till hundsängen och somnade. Själv ska jag sätta mig och läsa min bok (Paganinikontraktet av Lars Kepler) som jag knappast kunde slita mig ifrån i morse, vill ju veta hur det går! I morgon ska vi få ett finare väder än idag har det sagt och jag hoppas att det stämmer, för då blir det nog en härlig promenad ute vid havet! Nu önskar jag er som tittar in här, en fortsatt trevlig helg!

En något kylig helg!

Lördagen bjöd på ett ännu kallare uppvaknande än vad fredagen gjort, här hade termometern gått ned till -17 grader. Nemuz och jag travade ut på en väldigt lugn promenad, som inte blev allt för lång, det var lite kallt om nosen på oss båda. På förmiddagen bestämde sig väl sedan den omtalade ”snökanonen” för att försvinna från Vendelsö och snöandet upphörde. Solen tittade fram och det skottades snö i varenda vrå. Tror att vi fått mellan 2 och 3 dm sedan i torsdags, så NU har vi vinter ordentligt!

Trots kylan, så packade jag in Nemuz i bilen och åkte till Huddinge, vi skulle träffa Magdalena och Daisy för att ta en promenad ute på ”deras” ängar. I det fina solskenet glömde jag nästan bort att det kunde vara lite trassligt i trafiken även denna dag, vilket det skulle visa sig vara också. Resan startade med att stå och vänta en hel evighet vid första rödlyset vi måste passera, det hade tydligen fått hicka av kylan. Till slut kom en polispatrull och fick ordning på alla virriga trafikanter som körde från alla håll samtidigt. Sedan kunde vi fortsätta på de ”något” hala vägarna mot Huddinge.

Vårat besök startade med att Nemuz kastade upp sin tass över ryggen på Daisy, som då förbyttes till en liten fräsande häftapparat! Så där gör man minsann inte på en äldre dam och det fick Nemuz allt veta!!! Sedan vet jag inte om han tog åt sig så där jätte mycket, men något lugnare blev han, ett tag. Vi strosade i alla fall iväg i solskenet och det var riktigt varm och skönt. Fint var det också med all frost.

Stannade för att ta några kort på den lilla ”snöslungan” som flög fram i snön efter sin boll.

Nemuz, fick under tiden sitta fastbunden vid ett träd (bra träning) och jag var väl beredd på att det kanske skulle bli ett herrans liv när han såg Daisy springa runt på ängen.

Men nej, inte ett ljud sa han! Han satt eller stod bara lugnt där och tittade och det känns jätte bra! Jag blir alldeles varm i hjärtat över hur duktig han är. Det är så mycket som liksom bara flyter på med denna hund, men sedan finns det ju andra saker som vi måste jobba vidare på (hälsa på människor, utan att slå omkull dem tex. :-) Och allt detta gick bra, ända tills vi nästan var vid bilen igen, för då fick Magdalena se vad jag menar med att han nästan slår omkull människor. För ett, tu, tre, så gör Nemuz ett hopp rakt upp i luften och lyckas sätta alla sina fyra små rottweilertassar i magen på Magdalena, samtidigt! Ja, jag säger ju det, han är både snabb och smidig denna lilla rackarunge, känns nästan som om man har Karate Kid vid sin sida i vissa lägen :-) Som tur var, så lyckades han inte ha omkull någon denna gång, men det gör ju ont! Jag ber så väldigt mycket om ursäkt Magdalena! Och tack så jätte mycket för den trevliga promenaden i solen, det var jätte härligt!

Med mig hem hade jag sedan en något trött liten rottweiler. Han la sig och sov i ett antal timmar.

Igår vaknade vi till -20 grader och det kändes RIKTIGT kallt när vi kom ut (beror väl på vad man jämför med kanske, tänker på dem som hade -40 grader i norra Sverige), men Nemuz fick till och med ont i sina små tassar när han gick ute i den lösa snön. Sedan kom han på att det var skönast att gå på den plogade gångvägen och höll sig där. Annars var det riktigt vackert ute, de frostiga träden lyste vita mot den svart/blå natthimlen.

Det kändes dock som en bra dag att hålla till inne. Var i väg och handlade lite mat till kommande vecka och sedan var vi ute på ett antal promenader Nemuz och jag, men annars var vi inne i värmen. Och det går alldeles utmärkt att träna lydnad inomhus också en sådan här dag, så det gjorde vi! Det blev positionsträning, förflyttningar på stället, hålla apportbocken, sitta kvar, ligga kvar, vinka med höger och vänster tass, samt kunna sitta fint när man kollar tänderna. Allt gick jätte bra, jag blir nästan förvånad över hur lätt han ”greppar” vad det är man menar att han skall göra, IBLAND är det bäst att tillägga. För vissa dagar är det bara en massa strul och nästan inget fungerar. Efter det, så gick Nemuz in och la sig i sin säng och man kan nästan tro att han blev lite trött efter lydnadspasset :-)

Efter att jag kört slut på den stackars hunden, han har det inte lätt nu när matte bara har en hund att träna med, så kunde jag själv sätta mig ned och ta det lugnt. Läste min bok som jag fick i julklapp och den börjar bli ganska spännande, så jag kunde knappast sluta. Lagade en god middag, körde en tvättmaskin, gick ut på ytterligare några promenader med Nemuz när temperaturen på eftermiddagen bara var -10 grader och vi kunde gå lite längre. JA, det blev en riktigt lugn söndag. Men nu är det måndagsmorgon och om några timmar är det dags att åka till jobbet igen. Denna vecka blir det fullt upp som det känns, så nu hinner jag nog inte skriva i dagboken förrän till helgen. Men ha nu en bra vecka, ni som kanske tittar in till oss här!

På återseende!

KALLT & KAOS!!!

Egentligen är det väl ganska så normala temperaturer ute nu för att vara i februari. Men eftersom denna vinter hittills inte ens kunnat kallas för vinter här, så känns det nästan som om kroppen fick en chock nu när kyla och snö dök upp. För det gjorde det med besked och himmel så jag fryser!!! Gårdagen skulle kunna bli en hemsk dag på ostkusten, det skulle bjudas på ”Is kyla” och ”Snökanoner”, (vart kommer alla nya uttryck ifrån egentligen?). Förr har jag för mig att man kallade det för just kyla och snöfall, vilket hör vintern till. Men nu låter allt så mycket mer dramatiskt på något vis.

Dagen började i alla fall med ett helt ok väder, dock var det -14 grader ute. Minna luftrör ”hackade” en del och tyckte att det var lite VÄL kallt att vara ute och promenera i 40 minuter med Nemuz, innan jag skulle åka till jobbet. Men en klarblå himmel bjöds vi på.

Men tittade man sedan ut mot Östersjön och kusten till, så såg det allt ut som om något lurade där ute, de omtalade snökanonerna kanske?!

Vädret såg fortfarande helt ok ut när jag kom in till Sjöstan. Gick en bit utmed Hammarbykanalen på väg till jobbet, som det faktiskt låg lite is på, det måste vara första gången denna vinter.  

Men efter någon timme, var det slut på det fina vädret. DÅ kom snön! Inte så farligt inne i Sjöstan som det skulle visa sig vara här hemma hos oss, som då bor någon mil söder ut. För när det var dags för mig att åka hemåt vid halv två tiden, DÅ snöade det ordentligt här nere. Trafiken på Nynäsvägen gick i högst 70 km/h och råkade man nudda gaspedalen, så började bilen genast att ställa sig på tvären. En bilförare som kom bakom mig, som tur var, fick sladd på sin bil och snurrade runt ordentligt. Sedan började denna förare köra mot trafiken! Personen i bilen blev väl chockad och kunde inte tänka klart. Som tur var, så hörde jag inte att det hände något, men det kunde ha gått riktigt illa. För halt var det!

Hem kom jag i alla fall och kunde ta ut den något vilda hunden i snön. Gav upp tanken på att åka ut till Tyresta, utan gick en längre promenad med honom här hemma. Och det var nyttigt för illbattingen, vi gick förbi ett antal människor som stod och smög i en busskur, vi passerade pulkabacken som kryllade av skrikande och stojande barn och vi lyckades träffa på vår stackars granne. För ett av de få ”problem” jag har med Nemuz, är att han älskar ALLA människor som råkar hamna i hans väg! Egentligen borde det ju vara ett angenämt bekymmer, om det inte vore för att han i sin glädje mer eller mindre slår omkull dem! Frågan är ju hur mycket man vågar utsätta sina grannar för, speciellt de som inte ens har en egen hund. Denna granne har Nemuz hälsat på sedan han var en liten bebis och jag vet att han är lite van vid hundar. Så med ett varningens ord släpper jag fram min lilla ”lugna” hund och det var väl tur att grannen satt på huk emot en vägg, annars vet i sjutton hur det hade gått. Men nu fick de i alla fall hälsa på varandra och till slut insåg även Nemuz att han nog vann på att vara lite lugn. Så det hela slutade i alla fall positivt och jag får väl hoppas att han lugnar ned sig något med åldern.

Blev riktigt glad i morse på Nemuz och min första promenad, det hade inte snöat så speciellt mycket under natten. Skönt kände jag, snöandet har nog upphört! Kände mig då inte heller så speciellt orolig över att kunna ta mig in till mitt jobb. Men den glädjen varade inte så länge, efter en stund när jag tittade ut genom fönstret såg det ut så här.

Det snöade inte måttligt ute! Det fullkomligt vräkte ned snö och kaoset var ett faktum! På nästa promenad med Nemuz, ringer Robban och frågar om jag hört att det har varit en stor trafikolycka på Nynäsvägen, just där jag ska åka. Det hade jag givetvis inte gjort, men bestämmer mig då för att åka den andra vägen in mot stan, via Trollbäcken och Tyresö. Börjar inse att det nog kommer ta en stund för mig att ta mig in till jobbet, så jag snabbar på hem med Nemuz. Utrustad med en tjock jacka, vantar och en snöborste i högsta hugg, ger jag mig iväg ut till bilen. Efter en stunds borstande, börjar jag även se bilen under all snö som kommit. Men eftersom det är så pass kallt, - 13 grader, snön är väldigt lätt, så tar man det bara lugnt borde det inte bli några problem att köra. Trodde jag ja!!!

Hinner inte speciellt långt innan jag ser första bilen i diket. En bit bakom ligger nästa. Jaha ja, här gäller det att åka sakta tänker jag. Problemet var att det nästan inte gick att se vart vägkanterna var, så det blev en himla balansgång för att bara hålla sig kvar på vägen. Helt plötsligt blir det stopp framför mig och i backspegeln ser jag blåljus komma blinkande. Snöfallet ser ut att vara ännu tätare och efter så där 20 minuter har jag rört mig 15 meter framåt med bilen ungefär. Lyssnar på radion att det är en buss som ställt sig på tvären över vägen längre fram och det förstår jag. Nej tänker jag, och börjar inse mina begränsningar, det här kommer inte att gå, jag kommer inte ta mig fram till jobbet! Ringer till mitt arbete och förklarar läget. Givetvis blir de inte glada, men jag kan ju inte rå för detta. Jag vänder om och försöker komma hem igen. Och här ser ni hur det såg ut på Gudöbroleden då. Hoppas att ni ser att det åker en bil inte allt för många meter framför mig, det gjorde nästan inte jag kan jag säga.

Det tar ett tag att komma hem också, men till slut kan jag kliva innanför dörren. Pust säger jag bara, så skönt det känns. Efter några timmar blir det i alla fall uppehåll i snöandet och Nemuz och jag ger oss ut i skogsparken en sväng, och det finns VÄLDIGT mycket att nosa på där.

Vi hinner faktiskt gå en liten promenad innan det börjar snöa lite igen och nu snöar det likadant som i morse. Skönt att middagsmaten redan finns hemma, så man slipper ge sig ut i detta väder igen. Nej, dags att dra på sig de tjocka kläderna och gå ut med Nemuz på en promenad i kylan sedan är det dags att göra middag. Tur att det är lördag i morgon så att man kan hålla sig inom hemmets lugna vrå stora delar av dagen, om detta snöande fortsätter. Det blir väl bara några ”hundturer” ut i snön. Trevlig helg på er!!!

Vad pysslar vi med här då?

Helgerna bara flyger iväg och det gäller att hinna med att fylla dem med trevligheter. Jag gör vad jag kan, men hinner definitivt inte med allt jag skulle vilja göra. I lördags bar det av hem till Strängnäs, hade en del att fixa där. Och kommer vi dit, så passar man givetvis på att aktivera lille Nemuz i de skogar man känner så väl. Där vet man också att det troligen inte dyker upp en massa människor bakom vart och vartannat träd, som det gör här.

Tycker ju att Nemuz är en hund som ser och hör det mesta, han är ganska så alert med andra ord, men samtidigt balanserad, så denna dag tänkte vi prova på lite bevakningsövningar med honom. Det gick väl helt ok, han är som sagt med på noterna och tog till och med upp det spår som jag gått från stigen och upp i skogen. Men vi får väl se om det blir någon bevakningshund av honom, det beror på om det dyker upp en kurs som passar oss. Men man kan ju alltid aktivera honom med dessa övningar.

Efter att han varit jätte duktig så fick han sin belöning, en ny gummigroda, som han egentligen ska ha när han simmar. Och vissa problem hade han, med att ta den sladdriga grodan i den kalla snön :-)

Här dök det upp några ”störande moment”.

Gick även en promenad nere vid Mälaren.

Efter ett antal timmar och lite lunch, bar det av hem mot Vendelsömalm igen. Och dagens övningar hade nog varit jobbigare än vad man kan tro, för trots att Nemuz sov hela vägen hem, så blev det en lugn kväll här. Han sov som en liten stock i sin hundsäng och här kunde vi både laga en god middag och äta den i lugn och ro, innan det var full fart igen.

Söndag och ett strålande väder. En sådan dag kan man bara inte låta bli att vara ute, så vi tog bilen och åkte ut till havet. Men där var det kallt, för jädrans vad det blåste. Men det var SÅÅÅ himla skönt att knalla runt där i alla fall.

Nemuz klarade sig inte från sysselsättning denna dag heller, husse ville se om han hade någon ”nos” när det gäller patrullstig också. Så här fick man knåda upp bland stenar och omkullvälta träd, halka omkring på hala rötter och nästan bryta foten av sig, innan jag befann sig på ”rätt” plats för att ge hunden en rättvis chans. Det var visst viktigt det där! Och hunden, när han väl insåg att det var hans egen matte som låg där bakom en gran i skogen och frös, blev så lättad och glad, att han inte visste riktigt vad han skulle göra. Ja, ett blåmärke rikare blev jag i alla fall. Förstår inte varför rottisar ska vara så brutala när de visar sin glädje ibland! Här sitter han den lilla "bevakningskandidaten".

Allt för snabbt blev det måndagsmorgon och en hel arbetsvecka ligger framför en, jippi! Men denna måndag kändes ganska bra. Den startade med en riktigt vacker soluppgång, som Nemuz och jag njöt av när vi traskade runt Vendelsömalm på morgonen, bara det gör att i alla fall jag blir på ett bättre humör. Det var ganska kallt ute och frosten gnistrade vit på träd och buskar. Tiden på arbetet gick försvinnande fort och snart var det dags att åka hemåt, med solen i ögonen, vilket man inte är bortskämd med direkt. Åt lite mat och tog sedan med mig Nemuz ut till Tyrestaskogen. Tänk så mycket ljusare det är ute nu helt plötsligt! Kände det medan vi gick där i skogen, det gick fortfarande att fotografera fast klockan var över fyra. Här kommer några bilder på bäcken som jag gick ned till igår.

Och en bild ut över ängar och hagar, med det där nästan rosaskimrande ljuset som blir när det är lite kallt ute.

I morse, var det ännu lite kallare ute insåg jag när jag vinglade ut med Nemuz på första promenaden. Ja, vi är ju ute vid den tiden då de flesta sover fortfarande, jag också som det känns. Men i morse blev jag klarvaken väldigt fort och vid en närmare titt på termometern när vi kom in, så visade den på -11 grader. Blev genast tvungen att sätta mig och dricka en stor kopp med varmt te för att tina upp lite, innan jag kunde fortsätta med morgonbestyren. Dagen har sedan bara rasat iväg och nu är två arbetsdagar redan avklarade denna vecka.

Just nu sitter jag här också och funderar på vad folk säger bakom min rygg egentligen. Ja, inte bara det jag fått höra från olika håll om; VARFÖR köpte jag Nemuz egentligen?!! Hur kunde jag göra det??? Jag förstår inte ens att någon annan orkar lägga sin energi på det överhuvudtaget. Men det var inte så svårt kan jag säga och jag är hittills jätte nöjd med min hund, som jag upplever både är och beter sig som en rottweiler SKA göra. Ja, han ser väl nästan ut som en rottweiler också :-) Kan bara säga till dem som funderar, att bland alla dessa hundar som föds upp idag, är det inte många som tilltalar mig personligen överhuvudtaget. Sedan gör vi olika val, beroende på vad vi tycker och vad vi verkligen vet om. Inte bara TROR oss veta om olika hundar, linjer mm, vilket verkar vara en ganska vanlig trend idag. Man går på rykten som någon fått höra från andra och rättar sig efter det, gör människor det, så ligger de nog lite risigt till. Jag förutsätter ju att alla blivande valpköpare, får den mest rättvisande informationen om det nu tex. finns fel och brister i föräldrarnas kullar, av den uppfödare man valt att vända sig till. Sedan är det ju upp till var och en att göra ett aktivt val. För risker finns det alltid, vad man än väljer! Och vill man leva helt riskfritt när det gäller hundar, så ska man nog inte skaffa någon överhuvudtaget.

Nej, jag trivs VÄLDIGT bra med min hund och det är det som betyder mest för mig och inte vad andra tycker och tänker! Och det är väl en himla tur att jag har honom nu, när det blev så tråkigt med Diezel, för tänk så tomt det blivit här annars. Ja, jag trivs också jätte bra med min uppfödare och ser fram emot att få träffa alla Nemuz syskon med ägare på MH-beskrivningen i maj! Det ska bli jätte kul och spännande!!!

En annan fundering jag har också, är vad andra hundägare häromkring säger om mig egentligen. Troligen inga snälla saker ibland, eftersom jag schasat iväg deras hundar som kommit farandes lösa fram till mina hundar. Gör man det, så är man inte klok nämligen! Det har jag fått höra flera gånger. Och jag ska väl säga att jag inte sparkat deras hundar direkt, (även om jag funderar i de banorna nu, efter det som hände med Diezel) utan bara gått emot hunden och hållit den på avstånd från min egen.

En kvinna som bor här och har en golden hane, måste i alla fall tycka att jag är bland det hemskaste hon kan råka ut för. Tidigare hade hon en väldigt tjock golden tik, som en gång kom springande fram till Induz när vi var ute och tränade lydnad. Ett jätte bra tillfälle att få en lös hund på sig, eller hur? För mig spelar det ingen som helst roll i det läget att hunden är snäll, utan det är själva "grejen" jag blir så irriterad på, att man inte bryr sig om ifall andra ens tycker att det är ok att ens hunden bara kommer fram. Ja, jag gick emot hunden och sa åt den att gå till sin matte, som då blev SÅ himla upprörd över vad jag gjorde mot hennes hund!!! Jag rörde den inte ens!

Men efter det, så ser tanten ut som om hon ser ett spöke så fort jag dyker upp. Likaså idag, när jag och Nemuz kom gående på en stig genom skogsparken. Där står goldenkvinnan med två andra personer med hundar och när hon får syn på mig, så ser jag att hon säger något åt de andra, samtidigt som hon försöker få tag på sin hund. De andra personerna stirrar på mig och man kan väl nästan ana att det är just mig hon sagt något om. Alla tar sina hundar och fortsätter stirra. Det skulle vara kul att höra (eller inte) vad denna kvinna säger egentligen, eftersom alla ser helt skräckslagna ut. En vacker dag kommer jag nog gå fram och fråga henne, för så här är det varje gång hon står tillsammans med någon annan hundägare.

Själv gör jag det som känns bäst och mest rätt för mig, tar fram lite godis till Nemuz, som givetvis är tvungen att spana in de andra hundarna, innan han kan titta på mig och gå vid min vänstra sida när vi passerar. Jag pratar med Nemuz, som med tindrande ögon tittar på mig, som då i vissa hundägares ögon säkert gör HEEELT fel nu, jag som inte bara låter min hund springa fram till allt och alla. För det är väl jag som tänker helt galet här, igen! Som vill ha min hund med MIG när vi är ute och går.

Nu har vi just varit på ett pass i hundsimmet igen och redan vid själva nedgången i bassängen, ser den rara hunden till att samtliga runtomkring blir blöta.

Och sedan simmas det med en faslig fart, det blir nästan vågor efter honom.  

Likheten med en liten säl är inte långt borta :-)

Här apporteras det frisbee.

Ja, efter ett helt hysteriskt simpass, så är man ganska trött nu. Jag är det i alla fall, men INTE Nemuz, som just nu håller på att riva hemmet. Snart är det dags att gå ut med honom på en kvällspromenad och sedan krypa ned under täcket och SOVA! Ska bli himla skönt! Ha det så bra, ni som tittar in här och på återseende!