Här rullar dagarna på!

Denna vecka har bestått av en hel del arbete, och där emellan massa trevligt pyssel med hundarna. För trevligt och roligt är det att umgås med dem, fast de nästan ser till så att man får magsår ibland. Induz är bättre i sitt ben, man ser bara lite stelhet just när han reser sig upp, så han måste faktiskt fortfarande ta det lite lugnt. SÅ lugnt, att han till och med har hittat ”nygamla” intressen igen. För snart är nog risken stor att den stackars hunden kommer få nackspärr. Vi går ju en hel del av de korta promenaderna i vår lilla skogspark och där finns det ekorrar! Dem brukar han inte ha tid att titta åt i vanliga fall, men nu när han bara får gå sakta, så har han kommit på att dessa luddiga ”saker” som skuttar runt där uppe i träden, nog är ganska intressanta. De rör ju på sig!!! Vilket sätter igång ett urgammalt beteende hos den lilla hunden, nämligen att jaga! Först när han får syn på dem, intar han ”posen” likt en stående fågelhund, blick stilla står han. Men sedan när ekorrarna börja röra på sig, DÅ blir det liv i skogen! Dess värre sitter han ju fast i ett koppel, som matte försöker hålla i ett stadigt grepp, så det blir mest ”drev på stället”, runt, runt. Och ni som känner Induz, vet att han är ganska bra på detta! Jag har fullt upp med att försöka hålla honom på marken.

Diezel mår också ganska bra som det verkar. Och hungrig är han! Men efter denna ”maghistoria” så är det kanske inte så konstigt, det tar väl ett tag att hämta upp sig igen. Som en liten jämförelse, så kan jag väl säga att Diezel väger 7 kg mindre nu, mot vad han vägde när han blev BIG-4 vid SKK utställningen i Avesta förra året. Och jag tycker faktiskt att han är jätte fin som han är nu! Men jag undrar ju hur mycket ”massa” han hade på sig då! Säkert alldeles för mycket, om man tänker på hans bästa, men DÅ gick det bra på utställningen.

Men han är för söt den lilla ”skurken”, för just nu gör han vad han kan för att vi ska gå ner i källaren efter varje promenad! Det är nämligen där hans Mera Dog kex ligger och gömmer sig! Och nu, så skulle det allt smaka väldigt bra med en ”kaka” tycker han! Men det lär nog dröja ett tag till, innan det blir tal om några sådana extravaganta saker.

Igår var jag ledig och fortfarande uppe i varv efter arbetsdagarna. Har lite svårt att koppla av liksom, så här passade jag på att starta dagen med en liiiite längre promenad med Induz och sedan en lång promenad med Diezel. Och man får ganska mycket gjort sådana dagar, när man redan har ångan uppe. Jag tvättade kläder, bakade matbröd, tvättade bilen, skurade balkongen, städade lite inomhus, lekte ”djurplågare” (enligt hundarna) genom att klippa klor, tvätta öron och borsta dem riktigt ordentligt. Och så här glad blev Induz efter att ha överlevt både kloklippning och borstning. Livet leker igen!


Ja, även Diezel blev glad! Och här kom hans belöning i form av en boll.

Jag försökte faktiskt att vara snäll också, genom att vi gick ett antal promenader i solen. Ingen höjdare tyckte Diezel, som inte trivs i värmen så här i början av sommarsäsongen. På eftermiddagen bar det sedan iväg för att hämta den rullande ”sommarstugan”. Och det ska bli kul att göra en provtur någon av helgerna framöver.

Och här kommer en bild på hunden, våran Icaroz, som skulle ha fyllt år idag. Det är nu 5 år sedan han fick somna in, men oj vad jag kan sakna denna hund ibland! Det var han som gav mig de referensramar jag har om hur en riktig rottweiler ska vara. Tillgänglig och öppen, ha en stor jaktkamplust, ett lagom livligt temperament, en obetydlig skärpa, stor dådkraft, vara relativt nervfast och måttligt hård. Och framför allt, vilja jobba och vara till lags!

SE UCh SE LCh Korad Tjh-FV Lp Jelkgårdens Icaroz,
som är 11,5 år på bilden.

Nu vill jag passa på att önska Er som tittar in här, en riktigt trevlig Valborg! Det är då våren är här på riktigt, för mig i alla fall.

Men eftersom jag nog är lite förvirrad fortfarande, så började jag fundera på vad det är vi firar denna Valborgsmässoafton för. För min del, så betyder det ju att våren är här. Men är det så det är tänkt från början, eller? Och om någon mer smått förvirrad person behöver läsa på lite, så kommer här en sammanfattning från Wilkipedia.

Valborgsmässoafton, eller vardagligt valborg, är en årlig högtid som firas i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien och Tyskland den 30 april eller 1 maj. Traditionen grundar sig på de hedniska högtider som funnits spridda i Europa, men har senare kommit att sammankopplas med Heliga Valborgs kult, mot häxtro och onda andar, som uppstod speciellt efter hennes död år 779.

På många platser i Finland och Sverige firas helgen genom att bränna bål och på vissa platser med fyrverkerier och smällare. På hednisk tid firade man i Norden en äldre högtid som var kopplad till de döda. Gränsen mellan de levande och de döda ansågs vara svagast under just denna natt. De flesta svenskar firar inte heliga Valborg, utan våren och firandet går längre tillbaka i tiden än kristendomen. Eldar tändes ursprungligen inte för att skrämma bort häxor utan för att bränna det gamla och ge plats för det nya. När Sverige blev kristet på 1000-talet byggde de kristna kyrkor på den gamla religionens högtidsplatser och gjorde om de rådande högtiderna till kristna varianter. Antagligen är dagen flyttad av de kristna för att stämma med Valborgs historia. För vårdagjämningen infaller en annan dag.
Källa: Wilkipedia

Så var det med det! Trevlig helg i alla fall!

En dag i bilen

Ja, jag vet inte OM jag vågar skriva att det faktiskt känns som om det börjar gå åt rätt håll här med både Induz och Diezel. För varje gång jag gör det, så dyker ju nästa lilla ”problem” upp som ett ”brev på posten”, om vi tänker på hur de senaste månaderna sett ut. Och just för att i alla fall göra något annat än att bara gå runt här hemma, så tog vi en heldag på resande fot igår. Givetvis var hundarna med och man kunde nästan tro att vi skulle flytta om man tänker på allt som var med i bilen. Och oj vad kul det är att åka bil tycker de här två husdjuren. I alla fall ända tills de inser att vi nog ska åka lite längre än till Tyresta bara.

Vi startade dagen med en promenad i parken vid Tyresö slott. Att vi var just där beror på att jag skulle köpa en del blommor vid Tyresö handelsträdgård som ligger precis vid slottsparken. Och i parken var det verkligen vår.

Induz har ju haltat en hel del den senaste tiden och detta blev ju en riktig prövning med denna promenad måste jag säga. Han är ganska vild trots sina 10,5 år och har väldigt svårt att bara gå lugnt och sakta bredvid sin matte. Och det gick väl så där, med den lugna promenaden. För här sitter han uppe i ett träd!

Och säger man att Induz gör något bra, (nu var det mest för att lugna ner honom så att han inte skulle göra ett hopp rakt ut ifrån där han satt), så måste även Diezel göra samma sak. Tänk så de är egentligen. Får den ena beröm för något, så gör den andra likadant, för att också få beröm! SÅ här sitter även Diezel i trädet.

Efter blominköpen så bar det av mot Strängnäs. Skulle dit och fixa lite saker. Och 1,5 timme senare var vi framme. Startade med en lunch vid Skogshyddan som ligger en bit upp på Långberget. Alla åt med god aptit, även hundarna. Diezel äter ju fortfarande ganska små portioner och är än så länge väldigt hungrig. Efteråt tog vi en promenad upp till utsiktshöjden och här sitter hundarna och tittar ut över ”byn”.

Försökte även ta några bilder på dem när de har vänt sin vackrare sida mot kameran. Och som vanligt så blir Diezel heeelt uttråkad när kameran kommer fram.

Men lite mer spännande blev det allt när det dök upp en ”skum figur” i skogen.

När vi lyckats ta oss ner för berget igen med både armar, ben och tassat i behåll, så gick färden vidare ut till Aspö och Oknö. Och tyvärr så kunde det ju inte bli någon långpromenad där den här gången, inte för Induz del i alla fall. Men det var i alla fall skönt att sitta ute i solen och ta en fikapaus en stund.

Efter det bar det av hemåt igen och hela dagen hade nästan passerat. Och idag var det ju ganska spännande att se hur det var med Induz ben framför allt, eftersom det blev en del promenerande igår. Men faktiskt så ser det bättre ut idag! Han var lite stel när han reste sig i morse, men den stelheten var borta innan vi kom ut ens. Men idag ska han få ta det lite lugnt igen.

Diezel verkar också väldigt pigg, startade dagen med att försöka få igång någon som vill ha dragkamp med honom. Nu var väl ingen riktigt SÅ pigg klockan sju på morgonen, så Diezel fick allt leka själv.

Nu hoppas jag verkligen att allt är ÄNNU bättre nästa gång jag skriver här! Ha en riktigt bra vecka!

Världens tråkigaste hundägare, det är nog jag det!

Efter denna vecka, så har nog lilla Induz blivit HELT övertygad om att han har haft (o)turen att hamna hos världens absolut tråkigaste ägare! För i hans ögon så måste vi ha hakat upp oss här på något vis; han får ju bara gå på ungefär samma korta promenader hela tiden! Till råga på allt så får han inte springa runt heller, inte äta alla de goda saker han hittar ute, inte jaga katterna som smyger runt på kvällarna och han får inte heller äta upp de stöddiga hundarna som vi möter ibland! Detta är INTE kul tycker Induz! Och jag förstår honom faktiskt. Men är man nu en hund som inte kan ta det lugnt, trots att man haltar, så måste ägaren vara så här elak. Och jag kan nog garantera, att allt det övriga, är ett resultat av att han just inte får gå på sina vanliga långa promenader.

För efter störtdykningen ut på köksgolvet, för att ta den minerade ”köttbullen”, så blev givetvis hältan värre. Sedan så är det väl lite för mycket fart på honom i vanliga fall också, för häromdagen tog han svängen runt garderoben i hallen på tvären med ett riktigt bredställ. For vidare in i dörrposten till sovrummet, givetvis med ben och tassar åt alla håll. Och det var INTE heller så speciellt bra för benet! Och därför måste vi traggla på med dessa korta promenader, som Induz försöker göra längre, VARJE GÅNG!

Och inte ligger jag på plus sidan hos Diezel heller för tillfället. Det är ett evigt petande i halsen med mediciner på hunden som absolut inte vill ha dem. För det ”smarta” draget med ”köttbullar” avslöjades ju efter bara några gånger.

Och det är även ett himla kollande när den stackars hunden är ute på promenader, överallt ska ”tanten” vara med. För det samma gäller även för Diezel, när vi kommer till det här med att kasta sig över och försöka äta upp alla ”godsaker” han hittar ute, han får absolut inte äta något! Trots att han är såååå himla hungrig! Och till råga på allt, så ska ”tanten” ha koll när han ska göra sina behov också. Det är inte lätt att vara hund här för tillfället. Ja, det är väl inte så lätt att vara ägare heller kan jag säga! Jag känner mig som en riktig elaking mellan varven. Men det är bara att jobba vidare och hoppas att resultatet blir bra i slutändan. Det är lite svårt att övertyga hundarna om det bara!

I helgen är jag ledig och min ledighet började redan idag. Har just kommit hem från Tyresta efter en lunch fika med Nina, trevligt var det! Tack för pratstunden Nina, trots att jag kanske inte är den mest uppiggande varelsen för tillfället! Varmt och skönt hade vi i alla fall där vi satt i solen.

Nu är det dags att ta hand om de små hundarna igen. Men fasligt vad mörkt det blev helt plötsligt, det kanske är regn på gång. Och tittar man på hur hundarna ser ut, så verkar de inte vara allt för pigga.

Hoppas att ni alla får en trevlig helg nu, det ska i alla fall vi försöka ha! Och det var trevligt att se att det i alla fall finns några som inte tycker att jag skriver alldeles för mycket här i dagboken, utan som orkar läsa den.

Jag ska bättra mig!

Har åter fått höra att jag skriver alldeles för långa inlägg i dagboken, och jag lovar att jag ska ändra på det, så att i alla fall någon orkar läsa.

För att komma bort ett tag hemifrån, så bestämde vi oss för att åka ut till havet en stund i söndags eftermiddag. Så här packades en egen matväska till Diezel för att han skulle få mat vid rätt tid och i rätt matskål (hans egen) trots att vi inte var hemma. Den lilla krabaten är lite ”kinkig” nämligen och brukar inte vilja äta om han inte får mat i SIN skål.

Det blev ingen lång promenad vid havet eftersom Induz inte får gå så långt för tillfället. Men det var i alla fall himla skönt att bara få sitta där vid stranden och höra vågorna slå in mot land. Sol och varmt var det i luften, trots att det blåste.

Diezel skuttade runt på klipporna som vanligt.

Men det fick inte Induz göra.

På många ställen utmed vägen där vi gick, såg vi spår efter vildsvinens framfart i sökandet efter mat.

Det blev en lugn och avkopplande eftermiddag.

Måndag = ledig. Hade en sådan där lagom slö dag med lite fixande hemma. Planterade blommor i krukor på balkongen. Gick promenader med hundarna. Gav Diezel mat ganska ofta. Aktiverade Induz lite inomhus. Men hur lätt är det!? Den hunden vet inte riktigt hur man tar det lugnt, så jag hoppas att han inte blev värre i sitt ben.

På kvällen när vi var ute på en liten promenad Induz och jag, så kom det några små snöflingor sakta singlande genom luften.

Tisdag = ledig. Vaknade till en så gott som klarblå himmel, sol och lite frost på marken. En liten runda med Induz först, sedan tog Diezel och jag en längre promenad i skogen, friskt och skönt var det. Har också noga impregnerat regnkläderna, vilket kan vara bra om man tänker på hur väderprognoserna ser ut fram över. OM de stämmer, så kommer det bli ganska blött här!

Som ni ser så smyger vi på framåt, jag har både ben och näsa kvar, och gör vad jag kan för att även hundarna ska bli bättre och bättre. Diezel har idag roat sig med att ligga i vardagsrummet och pipa med alla tänkbara leksaker, kanske ett tecken på att han börjar känna sig något bättre.

Ha det så bra och på återseende!

En ganska turbulent vecka.

Nu vet jag inte om denna smäll över näsan sett till att göra mig virrigare än vanligt eller om situationen i övrigt har hjälpt till. Men nog har det känts som rena cirkusen här mellan varven denna vecka. Måndagen såg ju ut som den gjorde efter besöket på akuten med tejpad näsa och en ordentlig svullnad i ansiktet. Rejält ont hade jag också, men jacket över näsan såg faktiskt bra mycket bättre ut redan på tisdagen. Och det enda som ”felar” nu, är att jag inte får fokus i hela synfältet när jag tittat på tex. en textrad. Jag ser klart ute i kanterna men inte i mitten. Och nog gör det ganska ont fortfarande!

Under både tisdagen och onsdagen låg Diezel i tryggt förvar på Haninge Djurklinik med dropp igen. Ja, vi fick väl helt enkelt börja om alldeles från början med den lilla magen. Och inte för att jag är orolig över att han inte blir väl omhändertagen av den snälla personalen där, för det vet jag att han blir, men nog har jag en liten klump i magen när jag måste lämna honom. Men som det låter, så sköter han sig exemplariskt och det känns ju alltid skönt att höra!

På tisdagen efter att jag lämnat av Diezel, var det jobbet som gällde för mig. Och när jag sedan kom hem blev det en tur ut till Tyresta med Induz, som nog kände sig ganska ensam här hemma. Och den lilla vilden far ju fram som vanligt över stock och sten, för att sedan kasta sig på rygg och rulla i den mysiga mossan. Och som ni ser, så har vi en del snö kvar på vissa ställen inne i skogen.

När vi kom hem så gick han och la sig i sin säng och sov en stund och allt var frid och fröjd här. När han sedan kommer upp igen, så är det på tre ben! Han vill inte ens sätta ner sitt ena framben. Jäklar, tänker jag, inte det också nu! Men så var det, han hade ont och har sedan dess fått ta det lite lugnt. Nu har det bara blivit små promenader bort till skogsparken och inte mera. Och jag tycker väl att det ser ut att gå åt rätt håll där med, han markerar mindre och mindre för varje dag som går.

Men så uttråkad han blir! Han är ju van att gå på längre promenader och göra lite saker utmed våran väg, som några lydnads moment ibland och kanske leta efter några gömda saker. Nu har han ju fått tagit det riktigt lugnt, vilket resulterat i han har varit ganska så ”på” hela tiden. I onsdags var jag som tur var ledig. Och efter att jag åter lämnat Diezel hos veterinären och varit med och röntga honom, så tog jag med mig Induz i bilen och åkte och tvättade den. Han fick fullt upp med att hålla koll på allt och alla som rörde sig runt omkring den och efter det var han faktiskt lite tröttare.

Passade sedan på att ta med mig lilla Diezel ut till Tyresta när jag hämtat honom. Och jag tror att han tyckte att det var ganska mysigt att få gå med sin matte på en längre promenad. För trots att det är som det är, så verkar han vara ganska pigg. Och det fanns mycket att nosa på!

På torsdagen var Diezel hemma och jag ledig. Och ni vet kanske hur det blir med allt passande med mat i små portioner och ganska ofta till en hund och sedan en del vandrande ut och in med den andra som inte får gå några längre sträckor. Det kändes som en riktig sjukstuga här. Induz höll igång hela dagen, men en lugn kväll blev det. För här tror man att man har koll på läget och försöker göra allt för att det ska bli så bra som möjligt. Så på kvällen när det var medicindags för Diezel, förpassades (trodde jag) Induz ut ur köket. Sedan satte jag ner Diezel mitt på köksgolvet. Innan det, så hade jag tillverkat två små ”köttbullar” av den burkmat som Diezel får äta, och noga ”minerat” dem med medicin. Det har nu gått ganska bra att lura Diezel att äta dessa ”köttbullar” nämligen, men den här gången så lyckades han väl bita rakt i en av tabletterna. Ut över golvet flög den ”minerade” köttbullen och landade nästan precis framför Induz, som på en hundradels sekund slängde sig över den, och svalde den! Nu vet jag inte exakt vad dessa tabletter innehåller, bara att de är smärtstillande, men 30 min senare sov Induz! Hela kvällen hördes bara små snarkningar inne från hundsängen i sovrummet. Och jag var faktiskt in och petade på honom några gånger för att se så att han mådde bra. Men jag kände att det inte borde vara så farligt eftersom Diezel kan äta dessa tabletter. Och givetvis efter denna flygtur ut över köksgolvet, med benen åt alla håll, så blev väl Induz hälta lite värre igen.

Nu ska vi göra vad vi kan för att fortsätta att smyga framåt här och jag hoppas att det nu efter helgen fortsätter åt rätt håll! Helt stabilt känns det väl inte, men jag försöker verkligen göra allt rätt, även fast det blir en aning rörigt och fel ibland!

Själv gick jag ut och satte mig i solen i onsdagseftermiddag för att dricka lite te. Första gången för i år. Det var så varmt och skönt! Men solen måste ”ta” ganska så ordentligt nu, för jag märkte att det började svida i skinnet redan efter en liten stund. Och efter att jag tittat mig i spegeln, så kom jag även på att det nog inte var så himla smart att sätta sig i solen när man har tejp i ett fint mönster över näsan! Så dagen efter åkte tejpen bort och jag fick åter sätta mig i solen för att försöka jämna till färgerna lite, om vi säger så.

Här ovanför är en bild på löjtnanshjärtat som växer så det knakar i sin kruka nu. För trots att det känns lite rörigt här, så är våren på gång!

Här knallar vi på.

När jag skrev senast här, så hade jag den där lugna känslan i magen som jag inte haft på ett bra tag och det kändes jätte skönt! MEN tyvärr då, så bestämde sig väl Diezels mage för att lägga ner verksamheten igen, efter att han ätit Baytril i en vecka för en annan infektion. Detta berodde troligen på att magen inte var helt ok ännu och nu med en stark antibiotika, så tog magen lite stryk igen. Så natten mellan torsdag och fredag var det åter dags att släpa sig ut mitt i natten med den stackars hunden. Och sedan i fredagskväll är det åter små portioner med mat som gäller och Pro-Kolin. Och liiiite sliten känner jag mig allt, för jag börjar undra om detta aldrig ska ta slut! Under helgen verkar det i alla fall som om det har blivit helt stopp i denna mage, för här såg vi inte till så mycket ”resultat” av de små portionerna på över ett dygn. Ja, inte i en synlig form i alla fall, men desto mera i den osynliga och icke väldoftade! Man kan nästan likna det vid en sanitär olägenhet. Nu verkar det dock som om magen börjar hämta sig igen, och tur är väl det.

Men annars så har Diezel varit väldigt pigg och vill gärna gå på promenader som sträcker sig runt hela Vendelsömalm. Nu har väl inte vädret varit det bästa under helgen, man fick nästan höstkänslor i lördagsmorse när vi kom ut. Det regnade, blåste och var kallt som bara den! Givetvis så traskade vi runt på dessa promenader i alla fall, men det var inte trevligt och sådana dagar är inte så kul att vara hundägare. Men igår sken det faktiskt upp här mitt på dagen och jag passade på att ta med mig Diezel på en egen tur för att han skulle få skutta runt som han vill själv. Och eftersom Diezel är så säker på sin "manlighet", så vågar han ha en rosa ”figur” som favorit!

Annars så har jag sett till så att det blivit lite vår på balkongen, har införskaffat några penséer som nu pryder sin plats. Och sedan så har Löjtnanshjärtat börjat titta upp i sin kruka igen. Det är 3 månader senare än vad det var förra året, då var den nämligen upp redan i mitten av januari.

Induz han knallar på, han har efter det att han fick chipet insatt, blivit väldigt noga med att nosa på det mesta som vi passerar på promenaderna. Men annars så är han som vanligt igen, det blev bara en liten speedad period på någon vecka.

I lördags hade vi Magdalena och Daisy här igen, vi var i Haninge centrum och shoppade lite. Och sedan blev det en tur till CRT, där det också blev en del köpt. Efter det var det dags för lunch här hemma hos oss, till Induz och Diezels stora förtjusning. Det är kul när det kommer en liten hund på besök, men det är ganska jobbigt, eftersom de ska hålla koll på Daisy hela tiden. Så när besökarna hade åkt, så gick hundarna och la sig i sina sängar och sov!

Helgen avslutades med en kvällspromenad ute vid Tyresta i mörkret. En söndagkväll är det inte så speciellt många som rör sig där. Det enda vi hörde var en uggla som satt någonstans i närheten hoade och sedan vattnet som rinner i bäckar och diken. Det var riktigt skönt att gå i detta lugn.

Själv så har jag troligen lyckats få en tromboflebit i det ena benet under helgen. Hade det i det andra benet för tre år sedan, men förstod inte först vad det var då. Så jag gick med det i ett antal dagar och trodde att jag slagit i benet. Till slut gjorde det så ont, att jag fick sitta på akuten en hel natt, eftersom läkarna först trodde att jag fått en propp. Nu kände jag det redan i lördags, så jag började igår med behandling och hoppas på att det stannar vid detta och inte blir värre. För som sagt, det känns nästan som om det räcker med saker nu!

Nu är klockan halv tre och här kommer ett litet tillägg till dagens bravader. Jag brukar inte vara en person som uppskattar självömkande individer, men just nu

börjar jag nästan tycka synd om mig själv. För efter en blick i spegeln, så kan man nästan tro att jag gått en match mot Mike Tyson! Ja, ni skulle bara veta hur bra allt går för tillfället. Idag efter att jag kommit hem från jobbet, så fick jag för mig att jag skulle gå iväg till den gamla husvagnen som vi ska försöka sälja så fort som möjligt. Tyckte att den skulle fräschas upp lite, eftersom det kommer "ramla" in en del personer och titta på den i morgon.

Hade väl inte hunnit mer än in i husvagnen, innan jag tog itu med att fälla upp detta bord som även används som sängbotten. Vad jag inte visste, var att detta bord var väldigt bra på att fälla upp sig själv, och det med en j..la fart, bara man trycker på "rätt" knapp. Vilket jag i min okunskap givetvis lyckades med! Vad jag däremot inte lyckades med, var att hinna få bort huvudet, innan dessa bordsben i stål flög upp. Nu fick jag dem rakt över näsan och helsike sååå ont det gjorde! Ja, ja, tänkte jag, det går väl över och kände lite på näsan. Lite konstigt kändes det allt, för det var som ett "dike" rakt över och i nästa sekund, insåg jag att blodet bara sprutade ur ett jack mitt över näsbenet. Hittade lite papper som jag kunde trycka till med för att få stopp på eländet, och sedan var det bara att vingla hem igen. Fram med ännu mer papper och så iväg till närakuten. Lite invecklat var det allt att både försöka stoppa blodet och köra bil samtidigt, men det gick det också.

Väl inne på akuten så var det givetvis massor av folk, men idag var det "gräddfilen" som gällde för mig. Det var bara att gå rakt in och lägga sig på en brits när sköterskan såg mig. Sedan kom en läkare ilande och undersökt mig så fort det gick. Och nu är jag också väääääl ihop tejpad! Ni skulle se hur jag ser ut! Det sista läkaren sa innan jag gick därifrån, var något om att inte jobba på egen hand på ett tag, utan försöka att ta det lite lugnt. Det som var bra, var väl att jag även hann få en snabbkoll på mitt ben, som nu faktiskt ser lite bättre ut. Men nu kommer jag faktiskt gå och sätta mig i ett hörn och gråta, för ni skulle bara veta hur eländigt ont det gör i denna näsa!

På återseende när allt känns bättre igen!