För efter störtdykningen ut på köksgolvet, för att ta den minerade ”köttbullen”, så blev givetvis hältan värre. Sedan så är det väl lite för mycket fart på honom i vanliga fall också, för häromdagen tog han svängen runt garderoben i hallen på tvären med ett riktigt bredställ. For vidare in i dörrposten till sovrummet, givetvis med ben och tassar åt alla håll. Och det var INTE heller så speciellt bra för benet! Och därför måste vi traggla på med dessa korta promenader, som Induz försöker göra längre, VARJE GÅNG!Och inte ligger jag på plus sidan hos Diezel heller för tillfället. Det är ett evigt petande i halsen med mediciner på hunden som absolut inte vill ha dem. För det ”smarta” draget med ”köttbullar” avslöjades ju efter bara några gånger.
Och det är även ett himla kollande när den stackars hunden är ute på promenader, överallt ska ”tanten” vara med. För det samma gäller även för Diezel, när vi kommer till det här med att kasta sig över och försöka äta upp alla ”godsaker” han hittar ute, han får absolut inte äta något! Trots att han är såååå himla hungrig! Och till råga på allt, så ska ”tanten” ha koll när han ska göra sina behov också. Det är inte lätt att vara hund här för tillfället. Ja, det är väl inte så lätt att vara ägare heller kan jag säga! Jag känner mig som en riktig elaking mellan varven. Men det är bara att jobba vidare och hoppas att resultatet blir bra i slutändan. Det är lite svårt att övertyga hundarna om det bara!
I helgen är jag ledig och min ledighet började redan idag. Har just kommit hem från Tyresta efter en lunch fika med Nina, trevligt var det! Tack för pratstunden Nina, trots att jag kanske inte är den mest uppiggande varelsen för tillfället! Varmt och skönt hade vi i alla fall där vi satt i solen.Nu är det dags att ta hand om de små hundarna igen. Men fasligt vad mörkt det blev helt plötsligt, det kanske är regn på gång. Och tittar man på hur hundarna ser ut, så verkar de inte vara allt för pigga.
Hoppas att ni alla får en trevlig helg nu, det ska i alla fall vi försöka ha! Och det var trevligt att se att det i alla fall finns några som inte tycker att jag skriver alldeles för mycket här i dagboken, utan som orkar läsa den.