Jag ska bättra mig!

Har åter fått höra att jag skriver alldeles för långa inlägg i dagboken, och jag lovar att jag ska ändra på det, så att i alla fall någon orkar läsa.

För att komma bort ett tag hemifrån, så bestämde vi oss för att åka ut till havet en stund i söndags eftermiddag. Så här packades en egen matväska till Diezel för att han skulle få mat vid rätt tid och i rätt matskål (hans egen) trots att vi inte var hemma. Den lilla krabaten är lite ”kinkig” nämligen och brukar inte vilja äta om han inte får mat i SIN skål.

Det blev ingen lång promenad vid havet eftersom Induz inte får gå så långt för tillfället. Men det var i alla fall himla skönt att bara få sitta där vid stranden och höra vågorna slå in mot land. Sol och varmt var det i luften, trots att det blåste.

Diezel skuttade runt på klipporna som vanligt.

Men det fick inte Induz göra.

På många ställen utmed vägen där vi gick, såg vi spår efter vildsvinens framfart i sökandet efter mat.

Det blev en lugn och avkopplande eftermiddag.

Måndag = ledig. Hade en sådan där lagom slö dag med lite fixande hemma. Planterade blommor i krukor på balkongen. Gick promenader med hundarna. Gav Diezel mat ganska ofta. Aktiverade Induz lite inomhus. Men hur lätt är det!? Den hunden vet inte riktigt hur man tar det lugnt, så jag hoppas att han inte blev värre i sitt ben.

På kvällen när vi var ute på en liten promenad Induz och jag, så kom det några små snöflingor sakta singlande genom luften.

Tisdag = ledig. Vaknade till en så gott som klarblå himmel, sol och lite frost på marken. En liten runda med Induz först, sedan tog Diezel och jag en längre promenad i skogen, friskt och skönt var det. Har också noga impregnerat regnkläderna, vilket kan vara bra om man tänker på hur väderprognoserna ser ut fram över. OM de stämmer, så kommer det bli ganska blött här!

Som ni ser så smyger vi på framåt, jag har både ben och näsa kvar, och gör vad jag kan för att även hundarna ska bli bättre och bättre. Diezel har idag roat sig med att ligga i vardagsrummet och pipa med alla tänkbara leksaker, kanske ett tecken på att han börjar känna sig något bättre.

Ha det så bra och på återseende!