Tänk så grått och trist det är!

Så är vi framme vid februari månads sista dag och vi har de senaste dagarna haft ett fruktansvärt tråkigt väder. Efter de vårkänningar som dök upp i den varma solen i onsdags, så vräkte sig väl det gråa vädret in här från alla håll. Dis och dimma, regn och snö, samt några plusgrader på termometern, så har det sett ut. I och med att det blivit varmare ute, så har även snön i skogen sjunkit ihop blivit ännu tyngre att gå i för hundarna. På gångvägarna har det däremot blivit halt i den ihop trampade snön, som även fått en massa vattendroppar på sig från alla träd, vilket inte gjort saken bättre. Det här är ingen period på året som jag gillar kan jag säga, att halka runt på is och i allt slask. Ja, det är ju inte bara jag som halkar utan även hundarna, som också kan göra illa sig.

I fredags så tänkte vi göra en liten hjälpande insats för alla de rådjur och harar som bor i omgivningarna här och som fortfarande har svårt att få tag på mat. Så här inhandlades ett antal kg morötter, som sedan skars i mindre bitar. Dessa släpade vi sedan med oss ut i skogen på vår promenad. Över vägar och snövallar, under massa snö- och vattendroppande träd, som såg till att vi blev genomblöta, gick färden. Till slut var vi framme vid den platsen där vi skulle lägga ut morötterna.

Mina "hjälpande tassar" som var med, hade ett himla bekymmer (i alla fall en) över att vi la ut en massa mat i skogen så där. Han försökte på alla de sätt att närma sig morötterna så obemärkt som möjligt. Och det var väääldigt nära att det råkat försvann några in i gapet på den stackars ”utsvultna” hunden. Men tack och lov så vet han fortfarande vad ordet ”nej” betyder! Trots att han är en ganska bortskämd hund, enligt en del. Och han har blivit väldigt "närsynt", som ni ser här under, men det beror nog mest på åldern, eller? För givetvis så var han tvungen att ta sig en ordentlig titt på de goda morötterna innan vi gick därifrån.

Nu har vi även speglat oss färdigt i glansen av det fina vandringspriset som Diezel fick på förra årets årsmöte i Svenska Rottweilerklubben. Ja, han fick det ju tack vare alla sina duktiga valpar som varit uppe på korningens mentaldel och klarat den. Nu i helgen har vi lämnat ifrån oss den stora pokalen, för att den ska komma upp till årsmötet som hålls nästa helg. Tyvärr så har vi ingen möjlighet att åka dit själva, eftersom det är jobba som står på schemat. Diezel passade i alla fall på att beundra ”sin” pokal ordentligt innan vi packade ner den. Och ja, vi både putsade och polerade den noga efter att Diezel sagt ”Hej då!” till den!


Idag har det varit en sådan där dag när man inte har lust att göra någonting alls! Och det har vi inte gjort heller. Det kommer lite snöflingor singlande genom luften mellan varven och trots att det är +3 grader, så känns det hur kallt som helst ute. Givetvis så har vi varit ute på promenader och gjort lite ”hyss” i snön, som att leta efter försvunna leksaksfigurer och i Diezels fall, ”försvunna” väldoftande tikar.


Och det är ack så jobbigt att bara vara ute här hemma och fara runt också kan vi väl säga, för efter promenaden sov hundarna sött i sina sängar.

Själv känner jag mig lika pigg och alert som de stackars tulpanerna som fick lov att flytta ut på balkongen på grund av att min allergiska ”gen” inte gillade att ha dem här inne, tyvärr säger jag. Men jag fick i alla fall njuta av att se dessa fina blommor under ett antal dagar innan det var kört.

Nu efter denna slöa dag, hoppas jag att energin bara kastar sig över mig igen. I morgon är det ju måndag och dags att jobba. Ska snart ge mig ut i köket och göra en värmande kycklinggryta till middag, det kan passa bra en sådan här ruggig dag.

Till råga på allt så åkte ju Sverige ur ishockeyn i OS alldeles för tidigt också, men man får glädja sig över alla de andra svenska framgångarna. Det har ju faktiskt blivit 11 medaljer för de fina insatserna, och det är inte illa!

Önskar Er alla en trevlig vecka! Ja, om det nu är någon som läser här, vill säga.

Snö och kanske liiiite vår!

Har egentligen inte så mycket att skriva om här. Men vet ni, jag tror nästan att våren lurar bakom hörnet!!! Det låter lite smått otroligt, efter hur det sett ut här den senaste veckan. Men nu när jag sitter här och skriver så droppar det från taket och balkongräcket. Termometern visar på +1,4 grader, men det är i solen givetvis! Vi har just kommit in från en hysterisk promenad i snön hundarna och jag. Och såååå skönt det var ute nu! Solen värmde en hel del. Men jag är medveten om att de hotar med att vi ska kunna få lite mer snö igen, men som det känns just nu, så tror jag inte på dem!

Trodde inte att jag skulle skriva detta heller, men jag är riktigt trött på all denna snö nu. Jag är annars en person som trivs när det är snö ute, men denna vinter har till och med blivit för mycket för mig. Visst har det varit väldigt lättstädat inne nu under ett bra tag och det är jag verkligen tacksam över. Men man förstår väl ungefär vad som komma skall, när all denna snö ska smälta bort igen. Det är inget jag ser fram emot.

Hundarna tycker i alla fall att livet leker, trots vissa problem att ta sig fram i snön. Diezel tar det väl något lugnare än Induz, vars framfart man nästan kan likna med en snöslunga ungefär. För det är ett evigt flängande runt överallt. Här kommer några bilder från vår promenad idag.

Induz som trots all denna snö MÅSTE springa! Tycker att det borde vara jobbigt för honom. Men är man en Induz, så är jobbigt = jätte kul!

Och man vet aldrig vad som dyker upp bakom nästa snöhög!

I dag lyckades även min lugna gamla hund springa rakt in i ett staket så att det bara brakade om det. Hör smällen och tänker att; Nu gjorde han illa sig ordentligt! I nästa sekund, så hänger han över staketet och jag rusar fram för att idka livräddning av hund. Men under de sekunder det tog för mig att komma fram, så hann Induz både ta sig ner från staketet, ruska av sig det som hänt (+ en del snö) och hade även hunnit "fräsa" vidare! Den hunden säger jag bara...

Och här har den blåa leksaken "försvunnit" igen, och den stackars lilla hunden måste åter ta fram sina "lavinhunds egenskaper" (han hade nog passat bra som det). För det finns väl inget som är så kul, som att få gräva i snö!

Och när "figuren" väl är hittad, så måste den ruskas om ordentligt. Det kan ju sitta massor av läskig snö på den! Denna egenskap hade kanske varit mindre bra, om man då tänker på en lavinhundskarriär.

Ja, en riktigt skön dag har vi i alla fall haft idag. Och jag hoppas att ni alla har fått känna av att solen faktiskt finns kvar och även KAN värma upp oss lite fortfarande. Kan berätta att den decimeterhöga snön som låg på räcket här utanför, nu har smält under tiden jag har suttit och skrivit. Tror faktiskt att jag ska ta en kopp te och sätta mig i solen en stund!

På återseende!

Kallt!

För en gång skull så stämde väderprognoserna VÄLDIGT bra överens med verkligheten. Det började snöa i torsdags när jag skrev här senast, men inte så mycket. Fredagen likaså, jag ”sladdade” iväg till jobbet med Mazdan, som fint gled runt på tvären i varenda rondell. Ja, i och för sig så gjorde den det så fort jag rörde gaspedalen nästan. ”Antisladd” lampan lyste konstant, men vi kom både till och ifrån jobbet utan några större besvär.

Sedan kom då lördagen, som var en sådan där dag när man helst inte vill vara hundägare. Kvart över sex på morgonen, blev det ett mindre trevligt uppvaknande när ytterdörren öppnades för dagens första promenad med hundarna. Det blåste, det snöade och det var -13 grader ute! Och om jag var lite ”seg” innan vi kom ut, så kan jag säga att jag blev klarvaken på 2 sekunder ungefär. För j…ar så kallt det var!!! Vi ”travade” väl i alla fall ut på vår runda och hundarna tyckte att det var ganska kul, eftersom snön som låg på marken var så där lätt och luftig som den är ibland. Det var ett himla hoppande och skuttande runt i alla fall och själv gick jag bara och önskade att jag skulle få komma in i värmen snart igen.

Här under ser ni lite av den snön som vräkte ner över oss. Och det såg faktiskt ut som om det kom snö från alla håll.

Överlevde både resan till och från jobbet även på lördagen, men det började bli lite problem i trafiken. Och det var ett väldans skottande av snö överallt. Och givetvis så pulsade man ut med hundarna på några promenader, men oj så skönt det var att komma in sedan. En varm filt, en stor kopp med varmt te och massor av tända ljus, såg till så att man fick upp värmen i kroppen igen. Så här såg det ut i våran hall.


Hundarna roade sig med diverse ”inneaktiviteter”, som att ligga och retas med varsin leksak i munnen. Och som de håller på! Det hela går ut på att ta varsin leksak, som nu då, varsin orange ”figur”. Sedan så ”slår de läger” i varsin ände av vardagsrummet. Tittar då Diezel på Induz, så måste Induz morra. Och tittar Induz på Diezel, så måste Diezel morra! Och givetvis så har alltid den andra en bättre sak än vad de själva har. Så där håller de på en stund, tills någon av sakerna kommer på ett lagom ”ta” avstånd från innehavaren. Oftast så är det väl Induz som är snabb som en kobra och lyckas sno åt sig Diezels leksak. Diezel kastar sig då över den leksaken som Induz hade och så är allt frid och fröjd! Ja, en stund i alla fall, för sedan så kommer de oftast på att de nog bytt bort sig och gör då allt för att få tillbaka den leksak de hade först, och så där håller de på…

Efter en stund brukar Diezel tröttna och går och tar något av kamprepen som ligger i deras ”leksaks låda” och kastar det framför Induz. Och givetvis så får han ”napp” ganska omgående. Sedan så låter det ungefär som om man är lycklig ägare till två lejon eller något. För oj vad det skall morras och dras! Och när de har dragit varandra runt några varv här hemma, så är det bra sedan. Då kan de gå och lägga sig och faktiskt sova en stund.

Men för att återgå till lördagens snöoväder, så fortsatte det att snöa hela dagen. På kvälls promenaden såg det ut som om jag hade en vit hund med mig efter ca 5 minuter ute. Det snöade ordentligt och blåste en hel del fortfarande. Började redan bäva för söndagens morgonpromenad, som jag såg framför mig inte skulle bli en rolig historia i all denna snö. Men ack vad jag bedrog mig! Visserligen så snöade det lite fortfarande på morgonen och blåste lite också. Ja, vi hade väl även -17 grader ute, så det var ju inte direkt mysigt att ge sig ut. MEN snöröjarna hade jobbat på bra under natten, för gångvägarna runt där vi bor var redan plogade. Det var rena parkettgolvet att promenera på. Men jag vet i sjutton hur länge sedan det var vi hade så här mycket snö och under så här lång tid också. Ja, jag minns faktiskt inte när!

Och tro det eller ej, men när det ljusnade här, så hade vi en klarblå himmel och sol! Men MASSOR av snö! Och jag blev så glad att jag hann vara ute i solen i alla fall en timme under dagen. För givetvis passade vi på att ta en längre promenad mitt på dagen, och så här såg det ut.

Här skulle det nästan passa bra att ha en liten gissningslek;
Vad föreställer bilden här under?

Rätt svar;
En rottweiler (Diezel) som försöker ta sig fram i snön.

Här under ser ni att det faktiskt lyckades till slut,
men så här mycket snö har vi på vissa ställen nu.

Det var mycket skojigare och garanterat lättare, att springa på de plogade vägarna istället. Här är Diezel i full gång med att kasta runt med sin Kong-Wubba.

Här under har vi det andra lilla "snömonstret" som har ett väldigt besvär med att "tappa" sin blå favorit "figur" i snön överallt. Och givetvis så måste den grävas fram ur snön, igen och igen!

Men, men, glädjen över att få lite solsken på sig varade alldeles för kort tid, bara någon timme senare snöade det här IGEN!

Nu är det måndag och jag är ledig! Men inte blev det någon sovmorgon här inte. Redan tjugo över fem var det dags att ta sig ut på morgonpromenaden med hundarna. Idag blåste det inte som tur är, men vi hade –23 grader, så det blev även idag ett minst sagt "friskt" uppvaknande. Och varför vi var ute så tidigt? Jo, Sveriges hockeymatch mot Finland i OS började kl. 06.00 och en sådan match går inte att missa! Och det blev ju en väldigt bra start på dagen, Sverige vann med 3-0!

Nu passar vi på att önska Er som tittar in här, en fortsatt trevlig vecka! Här har vi en klarblå himmel nu och solen är på väg upp. Men vi har ännu -22 grader, så långpromenaden får nog allt vänta en liten stund till.

Tiden går...

Sedan jag skrev senast här, så har vi fått mera snö, jag har hunnit jobba och varit ledig, ätit semlor och blivit 1 år äldre (tyvärr). Och tänk att det gav sig till känna redan innan födelesedagen hunnit passera ens! Tog idag med mig kameran ut på promenaden mitt på dagen och tänkte ta några bilder när hundarna hoppar runt i snön. MEN det fungerade inte så speciellt bra! Efter en liten stund, kom jag på att det kan vara en fördel att ha ett minneskort i kameran när man ska fota! Jag hade totalt glömt bort att det satt kvar i datorn där hemma. Ja, ni ser hur det går när man börjar samla på sig alldeles för många år!!! Funderar ju allvarligt på vart detta kommer sluta.

Och fast man inte vill fira sin födelsedag på något storslaget sätt nu för tiden, så unnar då i alla fall jag mig en god middag (oxfilé och potatisgratäng) och något gott till fikat (en paj). Har i år också turen att vara ledig idag på min födelsedag, så därför har jag gjort precis vad jag har känt för. Just därför smög jag också upp mitt i natten och satte igång TV:n. Fullt normalt va? Ingen har väl undgått att det just nu pågår ett vinter OS i Vancouver och i natt gjorde Sveriges ishockeylag entré i turneringen och det ville jag ju inte missa! För är det något jag tycker om att titta på, så är det just hockey. Men det jag fick se var väl inget som övertygade mig om att vi kommer kunna försvara vårat OS-guld, men det kanske blir bättre.

Och eftersom jag de senaste åren också varit ledig på just min födelsedag, så har hundarna och jag ”firat” den genom att vara ute på ”äventyr” de dagarna. Tänkte här visa hur det sett ut just på denna dag de senaste två åren.

År 2008, barmark och fruset. Vi var ute vid Tyresta och gick på de stora ängarna. Hundarna fick även leta upp en del saker, för det stora nöjets skull. Jag vet faktiskt inte vad Diezel håller på med här nedan, men han letar på sitt eget lilla vis.

År 2009 såg det ut så här. Solen sken och det vara väl lite snö på marken i alla fall. Men det går inte att jämföra med hur det ser ut nu. Och här kommer Induz med repet och skall försöka få igång Diezel. Ja, vi hade en riktigt skön dag där i solen vill jag minnas.

Så här har det sett ut idag däremot. Hoppas att det syns hur mycket det snöar. Vi har ett minst sagt skiftande väder nu, ena dagen dimma, sedan snö, blåst och kyla. Tyvärr så lyser dock solen med sin frånvaro.

I tisdags morse hade vi -12 grader här och den fina frosten på träd och buskar återkom. Försökte faktiskt ta några bilder, men med min lilla kamera och jag vet inte om ni ens ser vad de skall föreställa. Ja, det var i alla fall fint ute.


Idag har vi inte varit ute vid Tyresta på någon långpromenad i skogen, utan vi har hållit till på de plogade gångvägarna. Men det är jobbigt det också. Och det är ganska skönt att komma in i värmen sedan igen. Hundarna kurar gärna ihop sig i sina sängar som ni säkert sett tidigare också.

Hundarna kämpar annars på i snön så gott de går. Fast det börjar bli lite svårt för dem att få något fäste i den djupa snön om de kommer på idén att ta sig en springtur. Och jag ser på min Induz att det är lite jobbigt för de gamla benen. Men inte ger han sig för det! Och det är ju ett litet dilemma det här; jag tycker och vill att han ska få springa och skutta runt så mycket han känner för själv. Men ändå så ser man ju nu att hans bakben börjar säga ifrån lite. Fast i näste stund är han som en valp igen och göra ALLT för att man skall jaga honom och hans ”figur” i snön.

Och jag måste ju säga att han är pigg och fräsch för sin ålder ändå, de flesta som träffar honom tror absolut inte att han nu snart blir 10,5 år! Och jag kan nog säga att många med bra mycket yngre hundar, skulle vara avundsjuka om de fick se hur en rottweilerhane som är så pass gammal, utför de lydnadsmoment vi brukar köra för aktiveringens skull. De går fortfarande i en rasande fart och glädjen att få utföra dem, går inte att ta miste på! Precis som det ska vara! Och jag kan ju säga att jag nu förbannar mig själv över att jag inte tävlat mer med Induz. Men så är det, man måste ju själv känna att man vill tävla, för att det skall fungera bra.

Diezel har väl försjunkit i dofternas värld igen. Jag börjar förstå att det bor VÄLDIGT många tikar runt i närområdet och alla har de löpperiod så här års känns det som. Det är ett evigt snokande och luktande på våra promenader, och tid tar det. Vi har väl även lyckats möta några av ”objekten” för hans intresse, vilket han avslöjat på långt håll, genom att både gnissla och pipa så det hörs över halva Vendelsö. Ja, det är nästan pinsamt! Men oj vad han gör sig till och verkligen försöker visa sig från sin snygga sida.

Avslutar med några födelsedagsblommor.

Och jätte tack för de gratulationer jag fått. För även fast jag inte vill fylla år och bli äldre, så värmer det alltid när man får ett grattis!

Nu är det bara att se fram emot en helg på jobbet och jag hoppas faktiskt inte att det blir så mycket snö här som de hotar med. Nu ska jag snart sätta mig i soffan och titta på OS igen, och tänk vilken tur att vi har en Charlotte Kalla som kan åka skidor och en Björn Ferry som både kan åka skidor och skjuta. Deras guldmedaljer såg till att sätta lite fart på denna OS tävling. Och efter kvällens tävlingar så måste jag säga att vi Svenskar kan vara stolta över "våran" Anja Pärson, vilken tjej det är. Krascha i störtloppet ena dagen och göra illa sig ordentligt. Men redan kvällen efter, ställa sig i samma backe igen och köra dubbelkombinationen trots att hon måste ha rejält ont och vara riktigt stel. Och så vinner hon bronset! Det kallar jag "fighteranda" utan dess like!

Trevlig helg till Er!

Dags att hugga in i en ny vecka!

Insåg efter förra inlägget här i dagboken, att jag skriver ALLDELES för mycket! Det finns väl inte en enda människa som orkar läsa allt jag skriver! Så nu ska jag försöka ändra på det.

Fredag = Städdag! Inte populärt hos hundarna. De blir jagade runt överallt av dammsugare och skurmoppar. Och till sist, även utkörda från sovrummet och sina sängar! För att visa vad Diezel tyckte om det, så gick han ut i köket, krafsade ihop köksmattan i en liten hög och visade sedan hur de stackars hundarna minsann får ligga och sova här!


Lördag = Snö! Igen! Det hade snöat på natten och fortsatte så nästan hela lördagen. Solen som man hoppats på skulle visa sig, lös med sin frånvaro. Vi tog i alla fall en långpromenad i snön.

Diezel ute i snön och traskar.

Och så här såg Induz ut efter att ha farit runt i snön med den nya blåa figuren som kommit med posten.

Söndag = Lugn och trevlig! Eftersom jag har ”turen” att bli ett år äldre i veckan som kommer, så förekom jag det hela, genom att redan idag passa på att bjuda på lite fika vid Taxinge slott, kakslottet. Och tittar ni riktigt i ordentligt, så ser ni slottet där i dimman. För dimma har vi haft här idag.

Men tänk så praktiskt! Där fanns väl så gott som allt som någon skulle kunna tänkas vilja ha när det gäller kakor och tårtor mm. Det var bara att plocka åt sig precis vad man ville ha. Och jag behövde inte baka ett dugg själv! Visserligen kostade det väl lite mer, än om jag bakat själv, men vad sjutton…!

TACK för en jätte trevlig dag!

Nu är det snart dags att hugga in i en ny vecka!
På återseende!

Så har snart ännu en vecka gått!

Det mindre lyckosamma temat tänkte inte släppa sitt grepp om oss, trots att det blev måndag. Jag planerade ju att sova hela dagen och faktiskt kändes det som ett väldigt bra alternativ när jag slog upp ögonen kvart över sex i måndags morse. Men vipps så stod det två glada och svansviftande rottweilerpojkar vid sängen och då kunde jag ju inte ligga kvar där! Ut och traska runt Vendelsömalm som vanligt i mörkret. Men nu undviker vi stigen genom skogen, man vet ju aldrig om det gömmer sig några fjäderbeprydda varelser i träden som släpper ifrån sig diverse mindre trevliga saker. Efter frukosten blev det en sväng till affären för att handla lite.

När jag kommer ut från ICA, så inser jag åter igen att de som spår vädret har haft helt fel, det var ett strålande solsken ute. Annars var det sagt att vi skulle ha så mycket moln här, så att någon sol skulle över huvudtaget inte kunna visa sig. Men som det kändes, så var det bäst att försöka ta vara på dagen så gott det gick, och det genom att ta med sig hundarna och åka iväg någonstans.

Hade just trasslat på mig kläder och satt på hundarna deras koppel när min syster ringer och är ledsen. Dagen hade kommit när det var dags för hennes lilla Trizze kisse att få vandra över regnbågsbron till de evigt gröna ängarna, där han säkert nu skuttar runt och jagar fjärilar och är frisk och kry. Och de må vara ”bara” husdjur för en del, men FY så ONT det gör sådana dagar! Och vilket tomrum de lämnar efter sig! Ja, det blev ett ledsamt samtal och under tiden hann även solen försvinna mer eller mindre.

Men, men, ut till bilen och iväg till Haninge Brukshundklubb. Tänkte att hundarna och jag skulle ta en härlig promenad ute på sjön i de solstrålar som ännu fanns kvar. Vägen ner till sjön gick väl helt ok, men sedan blev det värre. Vet faktiskt inte vad som hade hänt med isen, för överst låg det 2 dm snö, under det så var det minst lika mycket vatten och slask och sedan is. Ja, jag kunde ju inte gå där med mina kängor i alla fall. Men som den ”snälla” hundägare jag är, så tänkte jag att i alla fall hundarna skulle få springa lite och ha kul. Med i fickan hade jag Induz blåa leksaksfigur som han är så rädd om, och den gömde jag i snön och trodde givetvis att Induz skulle hitta den. Men icke då!

Han flög runt och letade och letade,
men ingen figur hittade han!

Efter en kvart tog jag till nästa ”vapen”, den i sitt sätt att leta något mer strukturerade Diezel och skickade ut honom på samma uppdrag.

Men inget ”napp” där heller!

Till slut fick även jag ge mig in i sökandet efter den försvunna ”figuren”, för givetvis kan man ju tro att jag som gömt den, även visste vart den fanns. Nix säger jag! Och efter mycket letande så fick tillslut även Induz ge upp, men det var motvilligt. Jag fick släpa/dra honom från isen, för han ville ju ha med sin ”figur” hem! Och ni som vet hur Induz är, vet ju också att han ALDRIG ger sig! Han skulle ha kunnat springa där ett antal timmar till. Men nu ligger favoritsaken kvar någonstans där ute på isen och jag känner mig åter som en väldigt lyckad hundägare! Som tur var, så hittade jag en sida på nätet där man kan beställa nya ”figurer”, och det är nu gjort!!!

Men det är så typiskt mig, noll koll, ni skulle se mig irra runt i skogen när vi kommer till detta att lägga ut spår åt hundarna! Jag har absolut INGEN aning om vart jag har gått. Behöver jag säga att hundarna brukar bli ganska säkra i spåren, för det är enda sättet för dem att ta sig till slutbelöningen nämligen!

Tisdagen blev en riktigt lugn dag. Det var en sådan där dag när jag inte ens märkte att jag hade några hundar hemma! Efter den långa morgonpromenaden och frukosten så försvann de två svarta och bruna vännerna in till sina hundsängar och sov i ett antal timmar. Jag passade på att åter igen försöka få någon koll på SBK´s nya medlemssystem. Men ni vet kanske hur det kan vara med nya datasystem, de brukar inte fungera friktionsfritt direkt.

Efter hundarnas och min lunchpromenad var det åter samma sak, äta lite lunch och sedan gick de och la sig igen. Började faktiskt fundera på om det var något fel på dem, men det såg ut som om de ville fortsätta att sova, så dom fick vara. Ruggigt väder var det också, så mig gjorde det inget att få vara inne och ta det lite lugnt.

Igår och idag var det jobbet som gällde, men givetvis så är vi ute på våra dagliga äventyr hundarna och jag, trots att jag jobbar. Och helt plötsligt så bara kryllar det av hundar överallt här tror jag. Men det känns väldigt bra just nu, eftersom varken Induz eller Diezel bryr sig om de andra hundarna hur illa de än uppför sig. Ett tag hade Diezel liiiite svårt att tycka att det var ok att möta en annan hanhund med bara någon meters mellanrum, om den andra hunden gjorde ett utfall emot honom. Men nu bryr han sig inte om dem. Och tur är väl det, för nu när vi har så höga snöhögar så vet man aldrig vad som gömmer sig bakom nästa hörn. Så igår morse blev vi glatt överraskade Diezel och jag, när vi helt plötsligt stod öga mot öga med en "smått" otrevlig schäfer här på gården. Tänk så skönt det är sådana gånger, den andra hunden låter minst sagt helt galen och Diezel tittar inte åt den nästan! Han vände sig väl om en gång och kollade vart den andra hunden tog vägen, men när jag sa till honom med lite bestämd röst att gå framåt, så gjorde han det.

Däremot höll jag på att få en labradorhane i benet igår när Induz och jag var ute. Förstår inte var dessa ilskna labradorer kommer ifrån! Har för mig att de brukar vara ganska snälla och timida hundar, i alla fall om man tittar på de som bor i vårat område. Men i helgen mötte vi en annan labradorhane med sele och flexikoppel på sig och som hussen mer eller mindre låg på i snödrivan när vi skulle gå förbi. Och den lät inte direkt vänlig om vi säger så. Tack och lov säger jag, eftersom den killen pratade med mig om att skaffa en rottweilerhane för några år sedan och det var nog tur att han inte gjorde det.

Den andra labradoren som höll på att nypa mig i benet var en svart. Jag trodde att karlen som kom med hunden hade full koll på den, eftersom han satte ner den fot när han såg Induz och mig. Induz går fot på min vänstra sida och mannen har sin hund ut mot snövallen på den andra sidan. Men just som vi passerar, så säger han –Hej! Och DÅ flyger hunden upp och ska kasta sig över Induz. Det var inte många centimeter som skilde mellan hundens mun och mitt ben kan jag säga. Men Induz han gick lugnt kvar på vänstersidan, så med honom hände i alla fall inget och tur var väl det! Man vet ju aldrig om han får för sig att svara en hund när den beter sig så där och är så nära. Det skulle väl egentligen inte vara så konstigt heller. Men Induz brukar faktiskt sköta sig väldigt bra.

Idag har vi haft ett strålande väder här i Vendelsömalm och som ni ser på bilderna här nedan så har Induz varit ute på ett litet ”lunch-race”. Han ”taktik vilade” bara i tisdags bevisligen när jag nästan trodde att han var sjuk, för idag har det då varit som vanligt igen!

Här sitter han, snöhögarnas kung!

Sedan var det dags för ett "vanligt" Induz-race i snön!
Och undrar någon vad det är han har vid ena ögat, så är det bara snö.

Efter det så måste man svalka sig genom att äta lite snö...

...men det är som sagt, ganska kallt!

Nu väntar tre lediga dagar igen och jag hoppas verkligen att solen kommer visa sig mycket, för då skall vi allt passa på att vara ute en hel del! Det enda som oroar lite, är väl att jag inte känner mig helt ok. Vill också passa på att säga lycka till Susann och ”barnbarnet” Grogg som i helgen skall ut på ”äventyr”, vi håller tummarna!

Och till Er som tittar in här säger vi Trevlig helg! Och kom ihåg att visa alla Era ”hjärtan” lite extra uppskattning på söndag när det är alla hjärtans dag!