Tänk så grått och trist det är!

Så är vi framme vid februari månads sista dag och vi har de senaste dagarna haft ett fruktansvärt tråkigt väder. Efter de vårkänningar som dök upp i den varma solen i onsdags, så vräkte sig väl det gråa vädret in här från alla håll. Dis och dimma, regn och snö, samt några plusgrader på termometern, så har det sett ut. I och med att det blivit varmare ute, så har även snön i skogen sjunkit ihop blivit ännu tyngre att gå i för hundarna. På gångvägarna har det däremot blivit halt i den ihop trampade snön, som även fått en massa vattendroppar på sig från alla träd, vilket inte gjort saken bättre. Det här är ingen period på året som jag gillar kan jag säga, att halka runt på is och i allt slask. Ja, det är ju inte bara jag som halkar utan även hundarna, som också kan göra illa sig.

I fredags så tänkte vi göra en liten hjälpande insats för alla de rådjur och harar som bor i omgivningarna här och som fortfarande har svårt att få tag på mat. Så här inhandlades ett antal kg morötter, som sedan skars i mindre bitar. Dessa släpade vi sedan med oss ut i skogen på vår promenad. Över vägar och snövallar, under massa snö- och vattendroppande träd, som såg till att vi blev genomblöta, gick färden. Till slut var vi framme vid den platsen där vi skulle lägga ut morötterna.

Mina "hjälpande tassar" som var med, hade ett himla bekymmer (i alla fall en) över att vi la ut en massa mat i skogen så där. Han försökte på alla de sätt att närma sig morötterna så obemärkt som möjligt. Och det var väääldigt nära att det råkat försvann några in i gapet på den stackars ”utsvultna” hunden. Men tack och lov så vet han fortfarande vad ordet ”nej” betyder! Trots att han är en ganska bortskämd hund, enligt en del. Och han har blivit väldigt "närsynt", som ni ser här under, men det beror nog mest på åldern, eller? För givetvis så var han tvungen att ta sig en ordentlig titt på de goda morötterna innan vi gick därifrån.

Nu har vi även speglat oss färdigt i glansen av det fina vandringspriset som Diezel fick på förra årets årsmöte i Svenska Rottweilerklubben. Ja, han fick det ju tack vare alla sina duktiga valpar som varit uppe på korningens mentaldel och klarat den. Nu i helgen har vi lämnat ifrån oss den stora pokalen, för att den ska komma upp till årsmötet som hålls nästa helg. Tyvärr så har vi ingen möjlighet att åka dit själva, eftersom det är jobba som står på schemat. Diezel passade i alla fall på att beundra ”sin” pokal ordentligt innan vi packade ner den. Och ja, vi både putsade och polerade den noga efter att Diezel sagt ”Hej då!” till den!


Idag har det varit en sådan där dag när man inte har lust att göra någonting alls! Och det har vi inte gjort heller. Det kommer lite snöflingor singlande genom luften mellan varven och trots att det är +3 grader, så känns det hur kallt som helst ute. Givetvis så har vi varit ute på promenader och gjort lite ”hyss” i snön, som att leta efter försvunna leksaksfigurer och i Diezels fall, ”försvunna” väldoftande tikar.


Och det är ack så jobbigt att bara vara ute här hemma och fara runt också kan vi väl säga, för efter promenaden sov hundarna sött i sina sängar.

Själv känner jag mig lika pigg och alert som de stackars tulpanerna som fick lov att flytta ut på balkongen på grund av att min allergiska ”gen” inte gillade att ha dem här inne, tyvärr säger jag. Men jag fick i alla fall njuta av att se dessa fina blommor under ett antal dagar innan det var kört.

Nu efter denna slöa dag, hoppas jag att energin bara kastar sig över mig igen. I morgon är det ju måndag och dags att jobba. Ska snart ge mig ut i köket och göra en värmande kycklinggryta till middag, det kan passa bra en sådan här ruggig dag.

Till råga på allt så åkte ju Sverige ur ishockeyn i OS alldeles för tidigt också, men man får glädja sig över alla de andra svenska framgångarna. Det har ju faktiskt blivit 11 medaljer för de fina insatserna, och det är inte illa!

Önskar Er alla en trevlig vecka! Ja, om det nu är någon som läser här, vill säga.