Det är ganska svårt för hundarna att ta sig fram utanför de plogade vägarna nu och de gör vad de kan för att undvika det. Försökte häromdagen lura ut Diezel i snön genom att kasta ut några små godisbitar. Tyvärr så försvann dessa bitar åt alla de håll och Diezel gav upp efter en stunds letande, han hittade givetvis andra dofter som var viktigare att undersöka.
Och tänk så imponerade hundars luktsinne är egentligen! Jag hade totalt glömt bort dessa små godisbitar när jag och Induz passerade samma ställe några timmar senare. Men helt plötsligt så kastade han sig ett par meter rakt ut i snön och började gräva allt vad han kunde. Och tror ni inte att han hade hittat en av dessa små godisbitar! Han har bevisligen en ganska ”vass” nos fortfarande den lille ”krabaten”. Och nu måste han göra en grundlig undersökning av platsen varje gång vi kommer i närheten av den, det kan ju kanske finnas något kvar! Man kan nästan tro att den hunden inte får någon mat här hemma.
Induz som är ute i snön och letar efter ätbara saker.Annars så känns väl sommaren ganska avlägsen, men här har vi nu ett tag hållit på att diskuterat sommarstugor, husbilar och husvagnar. Det känns väl kanske inte riktigt som om det är säsong för det nu. Och det var väl heller inte meningen att vi skulle köpa en av dessa saker just nu, men det var just så det blev! Vi skulle egentligen bara titta, men är nu nyblivna ägare till en ”sommarstuga” på hjul! Det var det alternativet vi kom fram till är det mest praktiska. Men provturen lär väl få vänta ett tag tills det är lite varmare ute, men sedan så kommer det bli livsfarligt för er alla som sagt att vi skall komma och hälsa på. NU kan vi göra det, men ändå bo i vår egen ”stuga” om vi säger så. Och jag hoppas även att jag kan vara ledig den helgen i maj när det är dags för FA i Norge, för då blir det nog en åktur dit med ”åbäket”. Det skulle vara så himla kul att få träffa Deizels valpar med ägare igen och även få se hur deras FA går.
Så till lite funderingar igen.
Så till lite funderingar igen.
Vad innebär ett ”hundägaransvar” egentligen?
Nu är det dags för ett lite ”irriterat” inlägg här igen. Ja, det blir en del gnäll, men det är högst frivilligt att läsa det jag skriver. Ingen behöver känna sig tvungen!
Nu när jag skrev rubriken, så tänkte jag då inte i första hand på det strikt juridiska ansvar alla hundägare har. Utan mera på vad man som ägare tar på sig för ansvar gentemot sin hund, den dag man skaffar den. För mig är det hundägaransvaret givetvis det väsentliga; att hunden skall tas väl omhand och få ett så bra liv som man bara kan ge dem. Och det med allt vad det innebär; som aktivering utifrån vad det är för typ av hund, mat, veterinärvård, motion, att hunden inte skall vara ensam för mycket och allt som för mig är en ren självklarhet. Sedan så känner i alla fall jag, att jag som rottweilerägare kanske måste ha ett ÄNNU mera ”ansvarstänk” än en del andra hundägare har. Där kommer även ett stort ledarskap och en väldigt god lydnad in bland annat, samt att se till så att hunden sköter sig bra i samhället. Och gör den inte det, så är det mitt jäkla ansvar som ägare att se till så att det blir så!
Hoppas verkligen också att man som valpköpare idag får en hel hög med tips, råd och ”pekpinnar” från uppfödaren till valpen, som givetvis har en gedigen kunskap om hund i stort och i synnerhet om den ras man valt att föda upp. Där ingår förhoppningsvis en massa information om det ansvar man faktiskt tar på sig som hundägare. Och tänker jag nu på ”min” egen ras, rottweilern, så kan det nog aldrig bli för mycket av dessa tips och ”pekpinnar”. Men tyvärr alldeles för lite, om man tittar på hur det ser ut ibland med ansvarstänkandet hos en del rottweilerägare. Tråkigt tycker jag, eftersom det är en hundras som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Men det här med ansvarstänkande är en sak som brister hos väldigt många hundägare måste jag säga. För mig spelar det absolut ingen som helst roll, om jag har en stor eller en liten hund när det kommer till det ansvar jag har som hundägare när jag bestämmer mig för att släppa min hund lös och sedan inte har tillräcklig lydnad på den. Senast i lördags höll en liten hund på att bli påkörd av en bil här. Den kom farande lös vid en ganska hårt trafikerad väg och sprang rakt in i sidan på bilen som kom bakom våran. Något liknande hände också för ett tag sedan under en av våra morgonpromenader. Ser en kvinna i skogen på andra sidan vägen med sin hund som då är lös. När hunden får syn på oss, så kommer den farande och det trots att ägaren står och skriker för fullt att den ska stanna. Rakt ut på vägen springer hunden, just som det kommer en bil och jag tror till och med att hunden var uppe på motorhuven innan bilen kunde stanna. Jag för min del höll mer eller mindre för ögonen, för jag ville inte se en hund bli påkörd. Och vad man hade lust att göra med denna ägare, ska vi nog inte tala om. Hon lyckades väl efter denna incident få tag på hunden i alla fall. Men jag förstår inte det här, känner man inte att man som människa faktiskt har det ansvaret mot sin hund? Att släpper du din hund lös i ett område med vägar, massa bilar, vilda djur, andra hundar och människor, så MÅSTE du ovillkorligen kunna få den att stanna eller kalla in den! Hunden kan inte förstå att det kommer bilar på vägen. En liten hund kan inte förstå att om den är lös och springer fram till en stor hund, kan den bli ordentligt illa biten. Men det KAN (förhoppningsvis) hundägaren! Men givetvis kan det gå "snett" för oss alla EN gång, att man inte befäst inkallningen på en valp kanske, men jag hoppas väl att man "tränar" inkallningar på andra platser.
Jag tycker alltid att det är fruktansvärt tråkigt att läsa om det som stod i vår lokaltidning för ett tag sedan också. En liten hund hade blivit så illa biten av en stor hund på en campingplats här i Haninge, så att det inte fanns så mycket att göra, annat än att låta den få somna in. Väldigt ledsamt tyckte jag, tills jag läst en bit av reportaget och blev mer och mer förbannad rent ut sagt. För givetvis stod de om det ”stackars” paret som ägde denna lilla hund som blivit biten. Och vart deras ansvarstagande mot sin hund fanns, vet då inte jag! Men denna lilla hund, hade tillsammans med parets andra hund/hundar, vid ett flertal tillfällen skällandes sprungit lösa fram till dessa schäfrar som det handlade om, för att de ville hälsa och ”leka”! Schäfrarna hade redan från början visat att de var ”aggressiva” som det stod i reportaget och morrat och skällt tillbaka. Men hur i all värden tänker man DÅ som ägare till de små hundarna? Jag kan över huvudtaget inte få det att gå ihop! Borde man inte vara mer rädd om sin egen hund och ta så pass mycket ansvar, så att man kanske gör som den andra hundägaren, sätter på sina hundar ett koppel! För bevisligen så visste de inte ens vad en inkallning var för något.
Ja, det hela slutade ju med att en av schäfrarna en dag slet sig från sin ägare när de små hundarna kom farandes lösa, och bet den lilla hunden. För det blev ju tyvärr den lilla hunden som fick betala med sitt liv i detta fall, just för att den råkat hamna hos en ägare som inte tog så speciellt mycket ansvar när det gällde sin hund! Ni får ursäkta, men jag blir heligt förbannad på sån´t här alltså! Och sedan stå och skylla allt på den stora "aggressiva" hunden, när man själv inte är mer rädd om sin egen hund. Tragiskt tycker jag! Men givetvis så måste man ju även som ägare till en stor hund, kunna hålla i den. Men eftersom man själv också stått i den situationen ett antal gånger, med små icke trevlig hundar springande lösa runt sig, så vet man att det inta alltid är så himla lätt!
Och jag, som nu har tröttnat på att få min egen gamla hund skadad på grund av andra hundägares slapphet när det gäller att kunna kalla in sin lösa hund. Tänker i fortsättningen ta det ansvaret och göra så gott jag kan, för att han ska slippa att detta händer igen. Rätt eller fel…?
Trodde häromdagen på Induz och min promenad att jag skulle få kliva fram och visa vad jag gick för. Hör plötsligt en helt hysterisk människa börja ropa och skrika allt vad den kan. Så klart tittar man upp där innanför halsdukar, luvor och annat och får då se en lös, stor, hanhund ca 5 meter framför oss. Och inte för att jag egentligen vill vara dum och slå någon hund, tro nu inte det, men i detta läge kände jag att jag KOMMER att göra det, om den kommer farande och flyger på Induz. Så jag vek ihop Induz koppel och var beredd! Nu behövdes som tur var inga sådana dramatiska åtgärder tas till, eftersom den här hunden inte var av den modiga sorten. Utan när vi med bestämda steg fortsatte rakt fram, så gick den till sin ägare. Tack och lov, säger jag!
Ansvarstagande och ledarskap, tänk så många problem man skulle slippa om alla hundägare hade de två egenskaperna! Tror jag i alla fall.
Ha nu en fortsatt trevlig helg! Själv skall jag ta och halka iväg till mitt jobb!
