Man är troligen inte riktigt klok!

Just de tankarna dök upp i mitt huvud i lördags, när jag stod utanför en restaurang i Gävle vid halv åtta tiden på kvällen, med ”bara” 20 mil kvar att köra hem i mörkret. Jag är ju en människa som tycker om att ha ett mål att jobba emot och just därför anmälde jag Diezel till en utställning i Timrå för drygt en månad sedan. Tränar och jobbar med Diezel gör vi givetvis hela tiden, men för att jag ska skärpa till mig riktigt ordentligt, så måste jag ha lite press på mig. Så den senaste månaden har vi verkligen slitit här med att dels försöka hålla Diezels ben bra och det har ju lyckats, trots en del ”vurpor” och sträckningar på diverse hala isfläckar. Sedan med att få ned honom i vikt, vilket har varit värre! Inser att det inte är så lätt att ”ta bort” kilon på hundar, när de inte har chansen att få springa lösa ens. Men, men vi har kämpat på! Och kommer få fortsätta med det.

I fredagskväll såg det dock ut som om vi skulle få tillbringa lördagen hemma istället. Jag, som nog fått någon ”nojja” på att se hältor hos Diezel, tyckte att han markerade lite på sitt skadade framben igen. I ungefär samma veva, ska jag gå ut med Induz på en promenad och lyckas få honom illagjord av en granne. Ja, det var inte meningen, men denna granne vräkte upp sin dörr, precis när Induz står utanför. Dörrkanten träffar honom rakt på hans högra bakben, det han är mest stel i, och jag ser på Induz att han får ganska ont. Tror även att han blev lite chockad av det som hände. Men stel i benet blev han och jag förväntade mig nästan att det skulle kunna vara ännu värre när vi vaknade på lördagsmorgonen. Hade det varit det, så hade vi inte åkt iväg.

Bilen var redan om modifierad, genom att vi tagit bort hundburen ur skuffen för att hundarna skulle få lite mer plats att sitta/ligga på. Det var inte det mest smarta man gjort, att köpa en hundbur till bilen, när man har två gamla hundar som skall åka där. Buren tar bort en del av utrymmet och det blir alldeles för smalt för två gamla rottweiler som behöver kunna röra på sina ben en del. Så därför åkte den nu ut, så att hundarna skulle kunna sträcka ut sig lite bättre och inte behöva ligga och stelna till. Här sitter Induz i bilen.

Kvart i fyra ringde väckarklockan i lördagsmorse, bara att klä på sig och ge sig ut i skogsparken på en promenad för att kolla av de två fyrbenta vännerna. Induz såg kanske något stel ut i sitt ben, men det var inte alls så farligt som jag trott att de skulle kunna vara. Oj, så skönt kände jag! Ingen hälta såg jag till hos Diezel heller, så det var bara att packa in allting i bilen och ge sig iväg. Kvart över fem lämnade vi Vendelsömalm för en resa på ett antal mil (ca 40) norr ut.

Till slut anlände vi till Timrå och utställningen. Det var 73 rottweiler anmälda och det blev en del väntan innan det var Diezels tur. Har ni tittat på nyhetssidan så vet ni hur det gick för honom; Excellent i veteranklass, CK, BIR-veteran och till sist BIS-2 veteran. Givetvis känns det jätte kul att det gick så bra, dock är det en bit kvar tills Diezel är i den form vi vill ha honom i.

Som vanligt träffade vi på en del bekanta och det är alltid kul. Lena, som har Diezels dotter Ranchen´s Luna kom dit och som vanligt är det kul att träffa dig! Ja, i familjen finns nu även ”Diezel barnbarnet”, den sockersöta lilla Lunadottern, Ranchen´s Modesty Blaise 12 v, som vi också fick se.

TACK för trevligt sällskap Lena! Vi ses troligen på lördag igen :-) Efter allt detta var det så dags att vända hemåt och det var DÅ tröttheten började smyga sig på en. Och som sagt, när man stod i Gävle och visste att det var 20 mil kvar hem, DÅ kändes det ganska tungt. Men hem kom vi och sov som en stock gjorde jag nog innan jag ens landade på kudden.

Igår blev den en ganska lugn dag. Dock var jag tvungen att starta den med att storhandla på ICA, hade inte hunnit innan. Mitt på dagen bytte jag ut hundarna mot hästar och åkte ut till Tyresta och tog en fika med min kompis Mia. Och det är alltid kul att träffas, det blir lite för sällan bara. Men TACK för en trevlig pratstund Mia! Några bilder på den ”nya” hästen Zigge blev det också.

Och på den väldigt pigga Sheraton.

Här hemma var det inte bara jag som var lite ”sliten” igår. Diezel han snarkade för fullt i sin säng…

… och Induz försökte äta igen den mat han måste ha missat under lördagen.

Nu är det snart dags att bege sig till jobbet och hugga tag i en ny vecka. Idag startades dagen med en längre promenad, ganska skönt faktiskt. Diezel är anmäld till årsmötesutställningen i Vallentuna nästa helg, men vi får se om han ska vara med. Tycker nog att han är lite stel i sitt bakben där han har artros idag. Så vi får se vad vi väljer att göra. Nu vill jag avsluta med att säga; Tusen TACK för gratulationerna till Diezels utställningsresultat! Och som det står på sista raden i utställningskritiken; ”En veteran att vara stolt över”. Och det lovar jag att vi är också!

Onsdag

Här rullar dagarna på, med ännu mera snö och en kyla på mornarna som inte är kul. Kan det inte räcka nu!!?? Det ÄR inte trevligt att sätta näsan utanför dörren halv sex på morgonen i runt -20 grader för dagens första promenad med hundarna. Jag fryser, trots att jag är så inpackad i en massa kläder så att jag nästan inte kan röra mig. Induz tycker inte heller att det är skönt att ge sig ut i kylan, det är en sak som börjat visa sig nu när han blivit äldre. Tidigare märkte han inte ens av att det var kallt ute, men nu har han ganska bråttom hem igen och bäddar sedan ned (eller ihop) sig i sin hundsäng.

Och som vanligt, så vet jag väl inte om det ser helt bekvämt ut.

I söndags var det annars ett väldigt fint väder. Passade på att vara ute i solen, som faktiskt värmde lite, med hundarna en bra stund. Här är det Induz som har lagt beslag på en av snöhögarna.

Och tänk att han blir 11,5 år nästa vecka! Det är helt otroligt att det redan gått ett halvår sedan han fyllde 11 år. Min lilla, lilla prins!

Diezel däremot, tycker för tillfället att jag är en riktig ”djurplågartant”. Denna vinter, har ställt till det en hel del för trampdynorna hos båda hundarna. Dels denna långvariga kyla och sedan allt salt som läggs ut på gångvägar och gator. Värst är det för Diezel. Hans tassar är riktigt torra insåg jag för ett tag sedan. Men eftersom man har med en riktig ”rackarunge” att göra, så går det inte direkt att bara smörja på salva på tassarna och tro att den får sitta kvar. Jo, kvar är den väl, i så där 3 sekunder, sedan har han slickat bort den. Ok tänkte jag, vi får ta till plan B, tejpa fast sockor på honom, så att han inte kommer åt salvan helt enkelt! Aha, tänkte Diezel, ”tanten” vill ge mig ett litet problem att lösa! Och det tog ungefär 20 sekunder, sedan var sockorna borta från tassarna. Ingen bra lösning det heller alltså! Nu fick ”djurplågartanten” ta till plan C och här är resultatet!

Det här fick han faktiskt ha på sig i ett par timmar trots att jag kände mig riktigt elak och visst ser han väl nöjd ut?! Skulle inte tro det! Men salvan hann i alla fall sitta kvar ett tag och göra lite nytta. Men trots det här, så lyckades han få av sig en av sockorna. Han är fortfarande sur på mig och jag förstår honom nästan. Fick stå och ropa en bra stund på honom när vi skulle gå ut i morse, han låg och ”sov” djupt i sin hundsäng och ”hörde” inte mig.

Nu är mer än halva arbetsveckan avklarad och det känns faktiskt skönt. Känner mig lite småhängig med huvudvärk och en viss irritation i halsen. Men jag hoppas att det stannar vid detta och inte blir värre, har faktiskt inte tid att bli sjuk alls. Snart är det helg igen och vi får väl se om helgen blir som planerat, eller om det kanske blir helt andra planer. Man vet aldrig!

Ha det nu så bra, ni som tittar in till oss här!

Dessa hundar

Tänk vilken ynnest det är att få dela sitt liv med dessa underbara hundar! Denna vecka är det tur att jag har haft dem, som alltid lika överlyckliga tar emot mig när jag kommer hem, svärande över bilköer, Stockholmsbilister utan dubbar i däcken, all denna snö och den obefintliga snöröjningen. De delar mina funderingar under våra många och långa promenader, för säg vad som inte avhandlats i mitt huvud medan jag promenerat i tystnaden med hundarna. De kommer och värmer mig så fort jag sätter mig på golvet, jag är en ganska frusen figur, och de får mig att le eller skratta ett antal gånger varje dag med sina påhitt. Mer och mer speciella blir det med åren, så är det bara och det känns nästan som om man vet precis vart man har varandra. Tack och lov för dessa hundar säger jag bara! Vissa människor har gjort mig riktigt besviken genom åren, men aldrig mina hundar! SÅ är det!

Vad har vi hittat på den här veckan då? JA, det blev en ganska kall start, med ett antal alldeles för många minusgrader varje morgon. Induz, som med ålderns rätt, inte tycker att det är så kul att ge sig ut på en lång morgonpromenad i -19 grader, fick gå lite kortare rundor. Men på eftermiddagarna har det varit bättre, trots att det har snöat ännu mer här under måndagen och tisdagen. Här är vi ute i tisdagseftermiddag och undersöker omgivningen.

För det finns väldigt många intressanta dofter i snön.

Det är likadant med Diezel, det skall nosas och krafsas både högt och lågt.

Och jag funderar faktiskt på hur dessa hundar ”läser tidningen” ibland. Vi kan ta ett exempel här med Diezel, som är specialist på detta. Han kommer fram till en ”fläck” där det verkar dofta VÄLDIGT gott! Han stannar och nosar – krafsar lite – nosar igen – krafsar – nosar – krafsar – nosar – och krafsar lite till – för att sedan komma underfund med att; det här spiller vi inga ”droppar” på! Sedan knallar han vidare. Och här har man stått snällt och väntat en lång stund på honom! Andra gånger är det samma procedur som gäller, men då måste han nästan springa runt i åttor för att se till så att varenda droppe hamnar på rätt plats. Visst är de väl för roliga?

I onsdagsmorse kändes det riktigt bra. Vi hade bara -7 grader ute och Induz var på ett sprudlande humör. Så efter att inte velat gå så där jätte långa promenader de föregående mornarna, så bestämde han sig nog så fort han satte nosen utanför dörren i onsdags, att NU ska vi promenera! Induz är ju snart 11,5 år och när han är på det här humöret, känns det så himla bra! Han är glad och pigg och ligger först i ”spåret” under hela turen. Sedan när vi kommer in är det frukost som gäller och därefter försvinner de två fyrbenta kompisarna in till sina sängar.

Ja, nästan i alla fall, Induz provade att sova på den jätte mysiga hundfilten som husse kom hem med kvällen innan. Riktigt gosig var den!

Och inte nog med det, husse hade även införskaffat två nya bollar till hundarna. Och det är ju verkligen tacksamt att köpa nya saker till dem. Här under ser ni en rottweiler som just tappat bort sin nya boll i snön.

Men som till slut hittade den igen och dagen var räddad!

Diezel fick också en boll, och vad han gjort med den, avslöjades ganska tydligt på torsdagsmorgonen, när han började ”bajja” små blåa gummifigurer! Han hade bevisligen försökt att ÄTA upp sin. Har en känsla ut av att hans mage troligen inte slog några volter av glädje direkt, gummi är nog lite i segaste laget. Och där har jag nog anledningen till att han verkade något ”låg” under onsdagen.

Den hunden säger jag bara, trodde väl att han slutat med att leka självmordspilot nu på äldre dagar, men där hade jag tydligen helt fel!

Ytterligare ett år har passerat i mitt liv också, igår var det både fredag och födelsedag, igen. ”Någon” hade absolut missat vad jag önskade mig på min födelsedag, för det snöade för fullt när hundarna och jag kom ut på morgonen. Inte ÄNNU mera snö! Vi har så att det både räcker och blir över nu! Men så var det. Soluppgången blev där efter också, inte den färggladaste men vacker ändå.

Och kallt har det varit ett tag, så nu är det fullt av isflak i Hammarbykanalen. Det klirrar och frasar ljudligt när båtarna sakta glider fram genom vattnet. Passade på att stå och lyssna en stund innan jag for hem från jobbet i fredags, då sken solen. Men snart snöade det igen.

På kvällen firades i alla fall min födelsedag, med en riktigt god middag, hängmörad oxfilé och potatisgratäng, det smakade helt ok! Hade även önskat mig nya knivar att ha i köket, vilket jag också fick. Vassa var de (märkte jag), så nu är det slut ”karvat” med de gamla småslöa sakerna jag haft innan. Och nu får ni ta detta som ni vill, men idag skall här kastas knivar! Men det får väl bli när man lyckats tina upp igen. Var tvungen att titta två gånger på termometern i morse, eftersom vi har en sådan där digital sak med två olika ”fönster”. I det övre stod det 20 och i det undre 15,2. Hade inte varit konstigt alls, om det inte vore för att den övre rutan visar utetemperaturen! Just då, kom jag på att jag nog vred av elementet i köket när vi hade gäster här senast och det blev väldigt varmt med människor, tända ljus och ugnen igång. Men jag har tydligen glömt att vrida upp värmen igen. För himmel så kallt det var! Och inte var det så speciellt skönt ute heller. Fy säger jag.

Nu har vi varit ute på ännu en promenad i den något värmande solen och det var faktiskt ganska skönt. Ja, så länge man nu var mitt i solen. Och det är sååå himla kul att se Diezel, som är så glad och pigg att det liksom spritter i benen på honom igen. Och jag hoppas verkligen att han inte lyckades ställa till något i sitt ben. Men han var bara tvungen att hoppa runt i snöhögarna lite med sin lilla säl.

Och här är han där han trivs bäst, högst upp i den största snöhögen.

Vill avsluta med att TACKA riktigt mycket för födelsedagsgratulationerna jag fått i gästboken, det värmer! Jag blir jätte glad när jag ser att ni är några stycken som fortfarande faktiskt tittar in till oss här på hemsidan.

Ha nu en fortsatt trevlig helg i kylan!

Alla hjärtans dag!

Efter fredagsförmiddagens totala snökaos här i Stockholm, så blev det helt plötsligt blå himmel och solsken på eftermiddagen. Trodde nästan inte att det var sant! Helt plötsligt började staden att vakna till liv igen, för det var nog många som fått hålla sig hemma och inne under dagens tidigare timmar. Bussarna började rulla och det skottades snö för brinnande livet i varenda vrå, ja även våran bil kom fram ur snödrivan till slut.

Jag passade på att gå en längre promenad med hundarna, men fy så kallt det blivit istället. För när det klarnade upp så kom kylan, - 12 grader hade vi på kvällen och till det, nordliga vindar. Men skönt var det i alla fall att snöandet upphört.

Lördag och full fart från det man slog upp ögonen. Först ut med hundarna på en längre promenad, äta frukost och sedan åka iväg och storhandla så att kylen och skafferiet blev fyllda för en vecka framåt. Hem och ut med hundar igen, sedan full fart in mot Gullmarsplan för att hämta syrran, Magdalena, som skulle följa med oss ut till Värmdö och våra kompisar Evy och Nina. Spännande var det, eftersom deras bullmastiff tik har ett helt gäng med underbara små valpar som nu är 6 veckor. Denna dag skulle det både studeras och fotograferas! Och kära nå´n så söta de var! För när man ser dessa småttingar tulta runt där på golvet, så har man nästan lust att ta med sig hela gänget hem. Men nej, ingen valp skall flytta hit! Titta på dem kan man ju göra, och här har vi några av dem.

Givetvis träffade vi Induz dotter Reva också. Och jag tror att Reva tyckte att det var kul att få härja runt lite med bitstocken och sedan bli klappad på en hel del. Har en känsla ut av att det annars är valparna som får den största uppmärksamheten :-) Här har ni Reva, som nu är drygt 9,5 år.

TACK för att vi fick komma och hälsa på er och titta på valparna Evy och Nina! Det var jätte kul att se dem, och er! Och de två tjejerna som är kvar, hittar ni säkert en bra ägare till snart.

Hem igen till de två rottweilerpojkarna och bli riktigt noga undersökt, för valpdoft är tydligen jätte spännande. Det var ett himla snarkande och nosande på varenda millimeter där någon valp hade råkat nudda. Sedan ut och på en promenad i solskenet. Tänk så skönt det är nu när gångvägar mm. är som släta parkettgolv igen och hundarna kan gå utan att man behöver vara rädd för denna is! Kvällen blev en lugn historia, jag var ganska trött. Ja, det var även Diezel.

Söndag och en riktigt lugn dag. Jag tror att min rygg och mitt ben har mått bra av att ta det lugnt i tre dagar, för nu känns det ganska bra igen. Skönt det! Men som vanligt startades dagen med en timmes promenad och sedan en lååååång och god frukost! Diezel vill som vanligt har fart på oss andra här hemma på helgerna, men igår gick det inte riktigt som han tänkt sig, Induz snodde repet för honom och sedan vågade Diezel inte ta det igen! Han satt ute i hallen och ”knorrade” men vågade inte komma allt för nära och Induz kände sig som en riktig kung såg det ut som. Tillslut tröttnade Induz och DÅ slängde sig Diezel fram, tog repet och LA sig på det! Så typiskt honom, det lilla egot!

Induz och jag tog en promenad nere i Vendelsömalmsgropen mitt på dagen och min lilla Grånos kan ju inte låta bli att i alla fall hoppa liiiite i snön, sälen hade ju råkat hamna där.

Idag är det måndag och en hel vecka ligger framför oss igen. Ett riktigt kyligt uppvaknande blev det i alla fall när vi satte våra näsor utanför dörren hundarna och jag, det var -19 grader ute. Ja, alla hjärtans dag är det också, så kom nu ihåg att visa alla era ”hjärtan” hur mycket ni uppskattar dem. De fyrbenta hjärtana är inte att förglömma! Mina små svarta och bruna ”hjärtan” har nu fått ett nytt kamprep…

…och en röd mjuk boll, vilket blev ganska uppskattat :-) Vi får väl se hur länge den är hel bara!

Ha en fortsatt riktigt bra Alla Hjärtans dag och vecka nu! Och vi tar ju för givet att alla Induz och Diezel "barnen" blir riktigt ompysslade idag, eftersom de är små hjärtan allihop :-)

Snöstorm, oj vad härligt!

Egentligen skulle jag inte alls sitta här bakom tangentbordet vid datorn och skriva nu, utan jag skulle jobba! Men eftersom vädrets makter bestämt sig för att ställa till det för oss, så tar jag mig inte ut här ifrån idag. Har just varit ner och tittat på den snöhög som ganska väl döljer min bil och insett att jag kommer inte att kunna skotta fram den ens! Detta eftersom det är JAG som just nu är mest halt i familjen. Så himla typiskt va? Nu är man inte bara utrustad med en VÄLDIGT tung högerfot, gäller tydligen när jag kör bil, enligt någon som lyckats se mig på Nynäsvägen (hur nu det var möjligt, ha ha), en dag på väg till jobbet. Har även hört att jag snart kommer få uppåtstående öron och ett jäkligt bra mörkerseende, på grund av all sallad jag äter. Så nu vet ni vad ni har att vänta er nästa gång vi ses! Och så är jag nu även halt då, efter en mindre ”incident” som nog mest kan liknas med ett döende svanen hopp ute i snön igår kväll. Då förstår ni säkert hur himla BRA allt känns just nu!

För givetvis har vi haft en himla massa is här efter att snön smälte lite och sedan frös på igen. Isen blev så hård att nästan inte broddarna hjälpte på vissa ställen. Men hundarna har däremot klarat sig ganska bra, det har inte alls blivit så mycket halkande hit och dit. Lilla Induz lyckades väl stuka till sin ena framtass en dag tyvärr och har varit lite halt, men det känns redan som om det är bättre igen.

Något fel på mig som hundägare måste det däremot vara! Eller är det mina hundar det är fel på kanske? Ja, jag vet inte, men just nu känns det som om det finns ganska många hundägare som definitivt INTE tänker som mig här omkring. Men det kanske är jag som HAR helt fel! Så känns det nästan. För jag håller på att bli helt galen på alla de som nu helt plötsligt ska ha sina hundar lösa igen, utan att ha varken lydnad eller koll på dem. Nu tillhör det flesta hundarna de mindre raserna/blandraserna och kan väl inte göra så stor fysisk skada på mina rottweiler. Men med en gammal hund som är lite stel i sina ben och en som faktiskt har en skada, som han troligen kan dra upp ganska lätt igen, så är det inte kul att få dessa småhundar mer eller mindre PÅ sig! Ja, eftersom det är ganska fega hundar, så stannar de några meter ifrån och ”gafflar”, men nog upplever de här hundarna dem som ganska provocerande i alla fall! Det ser jag ju på dem och nu börjar de tröttna igen.

Men som det låter och verkar, så är det bara jag och mina hundar häromkring som inte gillar detta! För de flesta tycker väl att jag är en riktig idiot som säger åt dem att ha sina hundar i koppel bland annat. Och som någon gång har frågat dem som vi mött på gångvägen, och som snällt stannar när deras hund vill det, för att den sedan skall låta som en irriterad bålgeting och göra ett riktigt utfall när vi går förbi, om de inte ens funderar på att i alla fall säga åt sin hund när den håller på så där. Men då fått till svar att hunden bara är så larvig! Eller är rädd för rottweiler! Ja, nyfiken var väl den senaste ursäkten! Det är därför de gör så! Jag vet inte vad jag ska göra, för de verka inte ens vara rädda om sina egna hundar! Nog om det, jag blir bara deprimerad när jag tänker på dessa hundägare!

Igår morse hade vi i alla fall en helt otroligt fin soluppgång här, det var innan snön drog in det.

För mitt på dagen började det sedan att snöa och blåsa! Tog mig hem från jobbet i snöstormen och som vanligt möttes jag av min fårskinns toffla innanför dörren. Jag har bra pli på den tydligen!

Sedan var det dags för en promenad. Har här försökt att ta kort på en snöstorm, men givetvis bara med min lilla kamera.

En liten Induz som inte tyckte att det var så himla mysigt att vara ute i blåsten. Men som samtidigt hoppade runt som en känguru i snön.

Men lite undersökande verksamhet hanns väl med också.

Sedan har det snöat och blåst hela natten och snöar fortfarande nu när jag skriver detta. Imorse hade Induz och jag klara problem att ta oss fram. Drivorna med den tunga snön gick upp till knäna på mig ute på gården. Vi tog en liten runda bara och väntade sedan in att de skulle ploga här utanför, sedan gick det bättre. Diezel knallar på, och har väldigt mycket att undersöka för tillfället. Skulle inte förvåna mig om det finns några söta hundtjejer i omgivningen som luktar ganska gott.

Nu efter en promenad med hundarna mitt på dagen, så uppgraderar jag nog det där med att bara ta en varm kopp med te för att få upp värmen i kroppen igen, det blir nog en tur in till barskåpet också, för kära nå´n så kallt det är ute! Nordliga vindar och -5 grader + all denna snö, som fortfarande vräker ned över oss! Men en kopp med varmt te blir det också och NU ska jag sätta mig ned och gilla läget! Ja, det är ju fredag trots allt och helt oplanerat blev det en ledig dag också.

Önskar er som tittar in här, en riktigt trevlig helg i snön!