Inte nu igen! Förstår inte att folk går runt och dräller en massa prylar omkring sig, det måste finnas annat som är bättre att syssla med. Men det här är väl tacken för att man aktiverat hundarna med att leta efter saker och gett dem beröm för det. Tidigare har jag ju fått ett par glasögon, en plånbok, en nyckelknippa och en schäferhane, som ”upphittade” föremål. Den sistnämnda var väl kanske något svår att ta hand om, eftersom jag hade med mig en Diezel, som inte riktigt gillade sitt fynd.
Här kommer några bilder från vår promenad mitt på dagen i söndags. Börjar med Diezel, som faktiskt inte får hoppa runt som han vill, tro inte det. Men här gjorde han vad han kunde för att finta bort sälen, innan han kunde fånga den. Det gäller väl att passa på.
Men annars så tror jag nästan inte att det är sant, för Diezel lyckades sträcka till frambenet ganska ordentligt på den hala isen häromdagen, UTAN att han blev halt igen! KAN det vara möjligt tänkte jag, men det var det tydligen. Jag vågar inte riktigt tro att benet är så bra på honom, utan jag tror mer på att det mjuka benskyddet han får ha på sig under promenaderna, GÖR en del nytta. Det är nog därför han klarat sig nu utan att dra upp skadan igen.Här har vi då Herr Grånos, som minsann kan fånga sälen i farten han. Säkert inte så nyttigt för hans ben heller, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att hålla honom lugn.
Här ser ni i alla fall en stolt ägare av en gummisäl.
I söndags eftermiddag när klockan nästan var halv fem, sa det ”knäpp” här och sedan blev det kolsvart! Jaha ja, ingen ström! Det var väl hur länge sedan som helst som vi hade ett strömavbrott, men nu var det alltså dags. Precis när det var tid att fixa till middagen. Ett par timmar gick och ingen ström dök upp. Tillslut blev det en kall köttfärspajs bit till middag, som knappast kan kallas god i det tillståndet. Men lite mätt blev jag väl. Tre timmar senare dök strömmen upp igen, och jag slängde mig ut i köket och kokade en kopp med te, snacka om att jag är beroende av detta. Jag var nästan på väg ner till Statoil för att köpa en kopp bara för att jag ”måste” ha te, men nu slapp jag det.Måndag och det kändes nästan som om våren börjar smyga runt hörnet. När jag kom hem från jobbet hörde jag fåglarna kvittra, solen värmde med sina strålar och vattnet rann i små strida strömmar ur snöhögarna. Gick en lång och härlig promenad med Induz på kvällen, och han har som tur är kommit på att det kanske gör ont på ägaren när man biter henne i händerna. Jag har väl skrikit AJ ganska högt någon gång. Så nu kör han den snällare varianten, han smyger fram och så får jag en liten slick på handen, sedan tittar han på mig och viftar på svansen. Och vem kan motstå de ögonen, inte jag i alla fall! Som då genast ger honom en liten godisbit och en klapp, sedan är Induz nöjd och vi kan fortsätta. För tänk så speciella de blir när de är gamla. Visserligen får man kanske kosta på dem lite mer när det gäller veterinärvård, rehab och som här, glukosamin för att de ska må bra, men det gör jag SÅ gärna!
Tisdag = grått! Det var skumt ute hela dagen och själv kände jag mig inte riktigt bra. Har inte gjort det den senaste tiden, men har inte heller blivit sjuk. Så igår fick hundarna faktiskt ursäkta, men det blev bara en längre promenad, samt 4 kortare rundor. För efter jobbet hade liksom mina batterier tagit slut. Induz känns inte heller riktigt pigg, vilket genast gör att jag blir orolig. Men det kanske är så när man är ca 80 ”hundår”, då kanske man inte är på topp varje dag.
Idag har vi haft ett betydligt bättre väder än igår, solen har strålat från en klarblå himmel. Hundarna är dock inte lika förtjusta i att gå ute på gångvägarna nu när alla små vassa stenar kommit fram igen. Märkte i morse att det inte är så lätt för mina fyrbenta gamla vänner att gå över huvudtaget, vi råkade hamna på en väg som går parallellt med vår och DÄR var det nästan bara is. Det var inte kul!
Men vi knallar på, Diezel och jag går våra långa promenader varje morgon och det känns jätte skönt. Och nu på kvällskvisten har Induz och jag just kommit in från en lite längre runda, vi har varit och spanat på vilka vägar man kan gå på utan att riskera att bryta benen av sig. Och vi hamnade på helt nya ställen för Induz del, som verkade vara ganska spännande. Alldeles stjärnklart är det och jag tror att det håller på att bli kallare igen, det blir kul till morgonpromenaden.
Nej, nu ska jag sätta mig på golvet och gosa lite med mina knähundar.
På återseende!
Ett litet tillägg nu efter torsdagens morgonpromenad, som inte var en angenäm upplevelse, det regnar! Och om det var halt innan på vissa ställen, så var det inget mot vad det är nu! Med gamla hundar är det inget drömscenario direkt, ja Diezel klarade väl av detta ganska bra, han kunde hålla styr på alla benen samtidigt. Men värre är det för gamla Induz. För som ni vet, ni som haft gamla hundar, så försvinner styrkan en del i deras ben och att då gå på hala underlag är inte lätt. Induz såg ut som Bambi på hal is ett flertal gånger på vår lilla runda, för det blev inte den vanliga längre promenaden. Hoppas bara att han inte gjorde illa sig, det lär väl visa sig senare under dagen. För lurigt var det, där man såg sand och grus på vägen, var det en ishinna över, vilket gjorde att jag också höll på att dra omkull ett antal gånger. Fy, sådant här väder är det värsta som finns! Hoppas att det kommer på ny sand under dagen, så att vi kan ta vår längre promenad på eftermiddagen.
