Jag har fått tre rottweilerhanar igen!

Är just nu lycklig ägare till tre rottweilerhanar igen, i alla fall om man ska tro på Nemuz. Det är väl tur att två av dem inte är så stora ännu då, så att de kräver så mycket. För så här ligger det till. Satt en kväll i soffan och tittade på TV: n, när jag hör ett konstigt ljud från sovrummet. Ja, med lite fantasi, så kan man kanske få det till ett litet skall från en rottweilervalp. Ut ur sovrummet kommer Nemuz flygande, med lite ragg på ryggen. Jag går in dit, tittar och drar slutsatsen att han måste ha hört någonting utanför huset som han reagerade på.

Återvänder till soffan och det dröjer inte länge förrän jag verkligen hör ett skall ifrån sovrummet. Smyger mig fram och tittar in genom dörren och får då syn på den! För där borta i hörnet, vid min garderobsdörr, ser jag en till liten rottweiler! Denna hund gör faktiskt exakt likadana lekinviter som den valp som just då hoppar runt en bit ut på golvet. Ett, tu, tre så gör valpen ute på golvet något som ser ut som en liten ”framryckning” mot den andra rottweilern, som då gör precis likadant! Ve och fasa, ser bara ett litet svart streck försvinna ut genom sovrumsdörren, för att efter några sekunder åter landa där på golvet. Göra några hopp i luften och sedan är det dags för en hysterisk springtur igen! Rundan hall, vardagsrum, kök avverkas med ett bredställ i varenda kurva och på några hundradelssekunder.

När han åter är i sovrummet, inser jag att det nog är läge att lugna ned Nemuz lite, så att han får hälsa på den andra hunden riktigt ordentligt. De ska nog bo ihop ett tag, har jag en känsla ut av :-) Så med en matte bredvid sig och en framför sig, närmar vi oss den andra hunden, som då gör likadant. Efter en noga kontroll av spegeln som sitter på insidan av min garderobsdörr, lägrar sig lugnet här hemma igen. Nu, om dörren råkar stå öppen, måste han bara blänga lite på den andra hunden, innan han kan gå in och lägga sig i lugn och ro. Visst är väl valpar för härliga?!

Och inte nog med att vi har en till rottweiler här hemma, vi har en man i ”trälådan” i vardagsrummet också! Den mannen brukar sjunga för oss ibland och när han gjorde det första gången, så blev Nemuz SÅ glad, att han inte visste riktigt vad han skulle göra, för vart fanns karl´n någonstans?!?

Nemuz kom infarandes i vardagsrummet, med öronen i nacken och en hysteriskt viftande svans, helt beredd på att kasta sig över vår besökare (i detta fall Lars Winnerbäck). När han inte såg någon människa, stannade han upp, lyssnade och insåg sedan att rösten kom från ”trälådan”. Där satt han sedan en lång stund, viftade på svansen och gjorde sådana där små trampningar med framtassarna och väntade ivrigt på att den som var där inne skulle komma ut. Ja, ni förstår kanske att han kände sig lite lurad av den som ”pratade”, den ville ju inte ens hälsa på den glada hundvalpen! Hur nu någon kan låta bli det! Det var väl fint det här tänkte jag i mitt stilla sinne, nu vet jag precis vad jag ska göra när jag vill ha lite lugn och ro här hemma, sätta i en talbok i CD spelaren :-)

Om jag tänker efter, så är det precis vad jag skulle behöva prova nu, detta eftersom lilla Diezel inte mår bra för tillfället och helst vill vara ifred.

För tänk SÅ trött jag blir ibland, ja man känner lite som om orken bara rinner av en. Diezel skadade ju sitt senfäste i ena frambenet i juni förra året. Detta höll vi på och rehabiliterade tills långt in på hösten. Han var ju så bra att vi kunde ställa ut honom en gång i veteranklass under oktober. Anmälde honom till en utställning i november, men då var det kört, han hade börjat halta lite igen. Men sedan dess har det varit ok! Vi har travat på här och gått långa promenader, han har varit lös och hoppat omkring en hel del, utan att det har blivit något i benet, så jag trodde att detta var bra nu. Men icke då!

Häromdagen började han halta igen! Så himla typiskt känner jag, som har anmält honom till utställningar både lördag och söndag nästa helg. Men det är nog bara att stryka nu! Hade även tänkt anmäla båda pojkarna till de officiella utställningarna i Tranås i september, men det skippar vi nu. För jag tror inte att Diezel är bra till dess, tyvärr. Nemuz kan jag ställa ut på de små inofficiella utställningarna här runt Stockholm, för att få den miljöträningen jag vill att han ska få. Det ska i alla fall bli kul att ställa ut Nemuz på lördag och se hur det går. Kanske inte så mycket resultatmässigt, utan mer hur han kommer sköta sig bland alla de andra hundarna.

Så för att Diezel skulle få vara ifred, tog jag med Nemuz en kväll och åkte ut till Tyrestagård för att träffa min kompis Mia, som har sina hästar där. Och efter att Nemuz insett att hästar ÄR väldigt stora, men ganska intressanta, hälsat på de människor som fanns i närheten av stallet, begav vi oss så in på baksidan, till de något mindre djuren. Hönsen och tuppen som gick där, var inte så jätte intressanta, sådana har han ju träffat på förr. Men den lilla ulliga och gulliga ”leksaken” som Mia kom med i famnen, den var VERKLIGEN spännande, och vipps så hade valpen kaninens svans i munnen! Försiktigt ta bort valp från kanin, och det var väl då valpen gjorde den hemska upptäckten, den LEVER! Ja, ni skulle ha sett Nemuz min! Han satte sig ned och det enda som rörde sig på honom var ögonen och dem släppte han inte kaninen med för en sekund! Så nu vet jag precis vad vi behöver köpa innan utställningsdebuten, en kanin som kan stå precis utanför ringen! Ni förstår så bra det skulle gå att få Nemuz att stå helt stilla! Han skulle inte röra ett hårstrå, innan kaninen gjorde det vill säga.

Så några erfarenheter rikare, kaniner är intressanta (och goda), hästar ÄR stora och många snälla människor finns det vid Tyrestagård, återvände jag hem igen. Med en valp, som bara rasade ihop som en hög på golvet här hemma.

Har även varit i ”gropen” och låtit Nemuz springa lös en del och det är kul! Han hämtar leksaken några gånger…

…men sedan blir det bara rena tokruset runt där nere :-) Oj oj oj, säger jag bara!

Idag har vi varit på Dalarö och ätit lunch. Jätte härligt var det! Tog en liten promenad runt bland alla de fina trähusen som ligger där…

…och så gott som överallt ser man havet.

Här sitter en liten valp uppe på berget också, för givetvis var han med.

Ja, nu är det bara en vecka kvar på min semester, så det gäller att ta tillvara på den lediga tiden. Men det är nog inget problem, för här är man vaken både när solen går upp på morgonen…

…och när den går ned på kvällarna. Det vore ju onödigt att sova bort tiden!



Ha det så bra! 

Efter regn kommer sol...

...och det stämde allt i fredags också. Så här packades det en pick-nick väska och sedan drog vi iväg ut mot havet på eftermiddagen. Stannade som vanligt vid det lilla rökeriet och köpte en sik med tillhörande limedressing, sedan var middagen klar. Det var inte bara jag som tyckte att det var ganska varmt och kvavt ute, hundarna var också påverkade av värmen såg det ut som. Så vi började med en liten tur ut i havet.

Nemuz var väl inte helt övertygad om att han skulle överleva att gå ut två decimeter i vattnet ens, utan såg allmänt livrädd ut till en början. Men eftersom han är en liten ”härmis” så blev det annat när han såg att stora Diezel (Nemuz idol) gick ut i vattnet…

… DÅ var det ok! Och jag kan inte låta bli att skratta åt denna lilla hund, för han är SÅ himla lik sin morfar mellan varven! Nemuz har precis samma brillianta simstil, vilket innebär att alla runtomkring honom, nästan blir mer blöta än vad han blir själv. 

Efter några timmar var det dags att återvända hem till verkligheten igen och det var när vi återkom dit, vi fick se vad som hade hänt i Norge. Man blev helt stum av hur någon är kapabel till att göra en dylik sak och att så många helt oskyldiga människor fick sätta livet till. I vissa länder händer sådana här liknande saker ganska ofta, men nu kändes det lite väl nära, om vi säger så. Fruktansvärt är det i alla fall och jätte tragiskt för alla de drabbade.

En dag var vi till Rosersbergsslott och promenerade.

Vi hade inte mer än kommit dit, förrän Nemuz fick syn på några riktigt konstiga varelser!

Han satt där en lång stund och försökte komma på om han skulle bli rädd, arg eller helt enkelt bara strunta i dem. DÅ dök väl nästa konstiga ”sak” upp och lät ännu värre än de han tittat på innan.

Men efter en noga studie av diverse bräkande figurer, kunde vi ta oss vidare till själva parken. Och där Diezel går, där går Nemuz!

Det fanns en del konstiga saker att undersöka i parken också.

Ja, en del annat att titta på också.

Efter den härliga promenaden i parken, blev det en liten kopp te innan vi vände hemåt igen. Kan berätta också att just nu är tuggbehovet något enormt hos Nemuz, tänder ramlar ut titt som tätt när han leker här hemma och tandköttet bak i hans mun är jätte svullet. Har lyckats hittat någon typ av ”tuggsaker” i stark nylon, som inte skall vara så lätta att bita sönder. Nemuz älskar dessa saker…

…och eftersom han gör det, så måste givetvis Diezel sno sakerna för honom. Nu vet jag inte om jag riktigt litar på hållbarheten hos dem när en vuxen rottweilerhane sätter sina tänder i dem, så Diezel får inte tugga så mycket. Men man kan ju lägga beslag på dem ändå! Till och med när man sover!

Men nu är det ju så, att vi fått hit en ganska slug liten hund, som åter igen är väldigt lik sin morfar, för han hittar då lösningar på det mesta.

Och lyckas oftast med det han föresatt sig den lilla rackarungen. För är det något som han är riktigt bra på Nemuz, så är det att använda sina tassar! 

Men nu är det ju trots allt Diezel som bestämmer här fortfarande, och vill Diezel ha tillbaka saken, DÅ tar han tillbaka den också!

Vet inte om det är någon mer som blir "slagen" av sin rottweiler eller om det bara är de här hundarna som håller på så. Men de använder sina små tassar väldigt ofta, speciellt om de vill bli klappade. Eller om det är något de vill ha. Ja, när det inte skulle skada att de små hundarna fick lite uppmärksamhet helt enkelt! Lille Nemuz har en annan sak för sig också och det är att springa in mellan benen på människor! Detta höll häromdagen på att fälla mig i trappan här ute ska ni veta. För jag var på väg ned, när den lilla "illbattingen" till valp kommer farandes bakom mig och springer rakt in mellan mina fötter. Men efter diverse konstiga hopp och akrobatiska manövrar, så insåg jag väl att jag faktiskt fortfarande stod upp när han passerat. Tack och lov säger jag! Den som också höll på så där, var min första rottweiler Bill. Eftersom han var 72 cm hög också, så lyckades han få ett antal människor att sätta sig på hans rygg, vilket kanske in var så himla bra.   

En dag denna vecka kändes det nästan som om hösten redan var här. Det blåste, regnade och var ganska mysigt, tycker jag då. Hundarna var lite trötta och sov faktiskt en hel del denna dag. Själv tog jag tag i en av dessa ”skulle verkligen behöva göra” saker, som jag borde gjort för länge sedan. Så här gicks det igenom grejor, rensades, kastades och sorterades in snyggt och prydligt. Nu gäller det väl bara att försöka upprätthålla ordningen också!

Igår var Nemuz och jag in till Bagarmossens djursjukhus igen, för en ny kontroll av det man tyckte sig se i hans mage för några veckor sedan. Allt såg nu helt ok ut på ultraljudet, så det som fanns där har försvunnit av sig själv. Vägde den lilla krabaten också och som väl inte riktigt hämtat upp sig ännu efter detta trassel med magen, men han hade i alla fall ökat med 3,5 kg på två veckor och vägde nu 18,5 kg. Så vi är på rätt väg! En himla tid tog det, på grund av en väldigt smart människa som kommit dit med en sjuk hund. Denna hund visade sig vara insmugglad hit till Sverige, utan vare sig vaccinationer eller avmaskning och det är ju seriöst! Undrar om en så pass korkad individ verkligen vet vad den kan ställa till med. Hundens öde vet jag inte riktigt hur det slutade nu, men jag kan nästan ana vad som var tvunget att göras. Visst är det tragiskt?

Men, men, nu ska jag försöka göra lite nytta här och vi får se när jag skriver något igen. Så här i semestertider tror jag inte att så många har tid att sitta inne vid datorn och läsa här i alla fall. Men ha det så bra och på återseende, när andan att skriva något faller på igen!

Lite av varje!

Nu har han bott här i två månader lille Nemuz och jag måste säga att han är en väldigt okomplicerad hund i mina ögon. I alla fall hittills! Jag gick ju här och var lite spänd på hur allt skulle fungera innan han kom hit, men det är väl egentligen ingenting som varit problem, mer än att han är väldigt pigg på att bita sönder och äta upp grejor. Men man kan lämna honom helt ensam hemma utan några problem, han gillar att åka i bilen och somnar ganska fort, han är nu rumsren, klippa klorna går bra och han sover hela nätterna. Och eftersom jag tycker att miljöträningen är jätte viktig, så är han med på många olika ställen, får träffa många olika människor och undersöka allt han vill. Ibland är Diezel med och ibland är det bara Nemuz. Än så länge, har vi inte träffat på någonting som han inte velat gå fram till, utan han är precis så som jag tycker en rottweiler ska vara, nyfiken, stabil, öppen och social. Ja, han verkar suga upp allt man gör med honom för tillfället! Har under några dagar hållit på att lära honom vad jag menar med ordet ”sitt” och att han då även skall sätta sig bredvid mig på vänster sida (OM vi ska tävla), och jag tror nästan att han fattat det redan! För där sitter han nu och tittar upp mot mig med förväntansfull blick, för vart är godisen!!!

Igår hände det dock en sak som Nemuz inte visat någonting av tidigare. Vi träffade på två barn och deras pappa här utanför. Pappan var han hur glad som helst i när han skulle hälsa på, men inte på barnen! Jag tror att dessa barn är rädda för hundar och jag vet inte om han kan känna det. Men barnen är väldigt osäkra i hela sitt kroppsspråk på hur de ska bete sig mot hunden, trots att nu deras pappa försökte säga åt dem att vara lugna och inte rycka bort händerna så fort Nemuz ville nosa på dem. Men Nemuz smög fram med sänkt huvud emot dem och såg väldigt fundersam ut. Ja, han såg ut som om han inte visste vad han skulle göra riktigt. I vanliga fall älskar han ju allt vad barn heter, så jag blev faktiskt lite förvånad. Men visst, jag vet ju att dessa ”skrumliga” perioder troligen kommer under uppväxten och det kanske är läge för det nu då, men så brukar det kunna vara, ena dagen hur modig som helst, och nästa dag kan tex soptunnor var jätte farliga, så jag är beredd! För tänk så mycket som händer med en hundvalp på kort tid, både kroppsligt och inne i deras små huvuden. Här kommer några bilder på Nemuz, hur han vuxit under 10 veckor.

7 veckor

12 veckor

17 veckor

Annars så är det ju semester och jag hade planerat att bara ta det lugnt, läsa min bok och slappa i största allmänhet. Än så länge har jag inte hunnit öppna boken! Det är full fart här och många saker som skall hinnas med. I tisdags kom Evy, Nina och bullmastiffgänget hit. Vi var i ”gropen” och fotade lite, pratade och fikade. Tack för en trevlig dag! Här är några bilder på de ibland ganska vilda ”bullarna”. Börjar med ”mamma” Lotta.

Sedan hennes bror Indy, där man till och med kände marken vibrera när han kom springande :-) Han är en gigantisk hund i mina ögon! Men SÅ snygg!

Sedan har vi Lottas valpar som nu är 6,5 månad. Börjar med Berta.

Och här har vi Majken, som var Nemuz favorit.

För Nemuz var givetvis med, det är nyttigt att träffa olika hundar. Och det var lite intressant att se hur han ”läser” av dem. Han hälsade ganska så försiktigt på Berta, som inte är en hund som kastar sig fram på allt och alla. Majken däremot, som är lite vildare, skulle han leka med på direkten. Den stora Indy, var han väldigt undergiven emot och i mötet med Lotta, intog han en ganska avvaktande hållning. Det är intressant att studera dem i olika möten. Men jag kan ju berätta att igår, när eurasierhanen som bor här gick förbi och liksom ”snarkade” åt Nemuz, då åkte både ragg och svans rakt upp på honom. Så jag börjar nästan ana att vi kommer få diskutera en del i framtiden han och jag, om hur man skall uppföra sig när man möter lite spänniga hanhundar.

En kväll var vi inne på Söder och promenerade med båda hundarna. Vi gick en promenad inne i den lummiga Tantolunden innan vi tog oss vidare till Skinnarviksberget och Söder Mälarstrand för att beskåda solnedgången. För är det någonstans i Stockholm man ska se solen gå ned, så är det där! Visst är det fint att se den sjunka ned över Kungsholmen och Norr Mälarstrand!

En eftermiddag var Nemuz och jag till Visättra och träffade Magdalena och Daisy. Ja, vi är ju tvungna att träna lite inför kommande utställning eftersom Nemuz nu tycker att det är onödigt att ha mer än en tass i marken samtidigt. Men det gick riktigt bra, efter att han fladdrat runt och jagat Daisy där ute på ängarna först.

Och jagat blåa elefanter!

Väl hemma, blev det kvällsfika med nyplockade hallon, som Robban hade med sig hem. Oj så gott det var! Det är något speciellt med skogshallon! De räckte till och med så att det blev hallon till frukost dagen efter också.

Nu när Nemuz blivit lite äldre, så märker man att sovstunderna blir kortare och kortare. En dag hade han väldigt tråkigt här tyckte han själv, matte satt och skrev och Diezel sov. Så för att få lite uppmärksamhet och något att göra, så gick han fram till Diezel och krafsade försiktigt på hans huvud, han är för söt den lilla rackarungen!

Och givetvis reagerade Diezel! Först flyttade han på sig och bad valpen fara dit pepparn växer!

Men sedan tyckte väl han också att det kunde vara kul och ”munfäktas” lite med Nemuz.

Och det kan ju nästan se ut som om de små ”änglarna” håller på att äta upp varandra, trots att det bara är på lek. Eller i lite uppfostringssyfte från Diezels håll då. Starkare i sin mun har Nemuz också blivit. Upptäckte häromdagen att Diezel hade ett sår på halsen. Vid en närmare kontroll, så såg han väl ut som en nåldyna i det lite lösare halsskinnet och det kan vi nog skylla på valpen. Så nu klippte jag bort en del päls där och tvättade lite, det skulle ju inte vara kul om det sprider sig och blir typ ett fukteksem i värmen, det vill vi helst slippa. Så nu får vi hoppas att i alla fall lite päls hinner växa ut innan det är dags för utställning.

Själv fick jag en trevlig överraskning med posten igår, ett pris i form av en whiskyresa med Mackmyra whisky. Skickade in en bild till deras midsommartävling och här kom resultatet! Så nu måste jag försöka ”ragga” upp någon/några som skulle kunna tänka sig att vara hundvakt en dag åt de två vilda rottweilerhanarna under hösten. Skickar en liten ”blink”, ”blink” mot Visättra och ser om jag får något napp :-) GRATTIS på namnsdagen också Magdalena!

Nu är det fredag igen och vi får se hurdant väder det blir till kvällen, kanske läge för en middag ute vid havet. Just nu känns det väl lite avlägset måste jag säga, efter en morgonpromenad i ösregn och åska! Men man vaknade i alla fall!

Ha nu en trevlig sommarhelg, ni som tittar in till oss!