Nu sitter jag här och hoppas att jag äntligen kan andas ut efter de senaste dagarna, och verkligen känna att det ÄR SEMESTER! Det kändes nästan overkligt när jag i fredags gick ut från jobbet och insåg att nu ligger 4 lediga veckor framför mig! Dock var det bara att åka hem och vända igen, för att bege sig in till Bagarmossens djursjukhus med lille Nemuz. Jag var helt förberedd på det, eftersom jag väl inte trodde att något "under" skulle ske medan jag tillbringade 4 timmar på mitt arbete. För givetvis säger jag, (som väl tycker att det senaste året innehållit lite väl mycket av hundar som inte mått bra), så lyckades inte jag få Nemuz mage helt stabil. Jag vet ju inte VAD som egentligen har passerat (förhoppningsvis) genom denna mage den senaste tiden, för han är totalt hopplös när det gället att äta upp allt. Har ju hans morfar Induz också i ganska färskt minne och som lyckades bli ordentligt förgiftad när han var liten, av något han stoppat i sig. Ja, det var inte roligt! Visserligen har Nemuz varit pigg hela veckan som ni kan se, för så här såg det ut i fredags morse.
Men nu kände jag att jag inte hade full koll på detta själv längre, utan åkte in med honom! För i denna värme är det nog ganska viktigt att hunden får i sig vätska ordentligt, samt en massa andra saker som en växande valp behöver ha. Vid djursjukhuset togs det nu ett antal röntgenbilder av magen och som de också trodde sig se ett främmande föremål på, som låg där någonstans. Jaha ja, tänkte jag, där har vi problemet trots allt då. Men det visade sig när kirurgen väl gick ned med kameran, att det inte fanns något där. Man hittade väl egentligen inte så speciellt många orsaker till varför hans mage inte var bra. Förutom att troligen hela bakteriefloran nu var rubbad.
Det blev i alla fall till att lämna kvar min lilla valp. Och himmel så jobbigt det kändes när lille Nemuz satt där på undersökningsbordet och verkligen tryckte sig emot mig, hans matte och trygghet! Men som nu övergav honom och fick åka hem med bara ett koppel och halsband i handen igen, usch så jobbigt det kändes! Så starten på semestern kunde varit bättre!
Trodde inte att jag skulle sova så bra på natten, men oj vad jag sov! Vaknade ett antal timmar senare än vad jag brukar göra och det var faktiskt skönt. En till som jag tror tyckte att det var ganska lugnt och skönt här, var Diezel. Men lite ensam tror jag nästan att han känt sig, för när jag satt och åt frukost i lördags, så kom han smygande med den lilla bitstocken och tyckte att vi skulle leka en stund. Det är just vid den tiden Nemuz brukar ha dagens första ”race” nämligen.
Efter det kurade Diezel ned sig i sin hundsäng på filten igen och somnade om.
På eftermiddagen gick vi ned i Vendelsömalmsgropen och det var verkligen kul tyckte Diezel. Ja, han hoppade och sprang för fullt och man såg riktigt hur roligt det var.
På eftermiddagen ringde också veterinären och berättade hur det gick med Nemuz. Allt verkade väl en aning stabilare, men de ville behålla honom i alla fall i ett dygn till, för att se hur allt utvecklade sig. Eftersom det blir jobbigt att bara gå hemma och oroa sig, så åkte vi in till stan på kvällen. Det är lika långt till Bagarmossen därifrån som hemifrån, ifall de skulle ringa om Nemuz tänkte jag. Varmt och skönt var det och vi tog en promenad i Humlegården med Diezel som alltid gillar att komma till nya platser.
Strövade sedan vidare ut efter Karlavägen och ned på de lite mindre gatorna runtomkring. Ja, det är riktigt härligt att promenera runt i Stockholm på sommarkvällarna. Efter någon timme åkte vi hem igen och det smakade riktigt bra med en stor kopp te och en bit kanelkaka.
Igår fick jag sedan ett gladare samtal från veterinären på Bagarmossen, Nemuz var väldigt pigg och skulle få komma hem igen. Magen hade stabiliserat sig som det verkade och det enda som saknades var ett avföringsprov. För när lille Nemuz skulle ut och göra sina behov, så var det mesta hopp och bus som gällde med djursjukvårdarna. Som jag tror har tagit hand om Nemuz på bästa sätt. Han hade blivit deras lilla maskot under helgen, fick jag höra igår när vi hämtade honom. Och jag kan nästan ana att han kanske varit en ”ganska” vild sådan. Eftersom de inte lyckas få till något prov igår, så fick jag åka in med det senare, och det är just det vi har varit nu.
Fick i alla fall hem en hund, som bajsade så fort han kom utanför dörren. Ja, han gjorde väl det så där 5 gånger till under kvällen, så nog var magen igång allt. Och stabilare var den också, i alla fall till en början, så nu håller jag VERKLIGEN tummarna för att det fortsätter så! Man vet ju aldrig helt säkert vad en valpmage får stå ut med, för jag hinner definitivt inte med att se allt vad Nemuz stoppar i munnen. Ja, en tigersvans har jag ju i alla fall klara bevis för att den passerat genom hela ”systemet”, men allt annat då? Det har jag ingen aning om! Här är en sak som jag i alla fall lyckades rädda den lilla magen ifrån.
Nu fick han ett nytt dietfoder också, som han kastar sig över så fort han får sin chans. Ja det är så att det bara klirrar i hans matskål när han äter. Och han har även ”slagit läger” i köket, för att inte missa en enda smula som kan råka hamna på golvet.
Och tänk så otroligt mycket som kan hända under två dagar, när en valp inte befinner sig hemma! Dels så ser han närmast ut som en dobermannvalp just nu, för givetvis så har han tappat en del i vikt. Sedan så har ju jag hela tiden burit Nemuz upp och ned i trappen, men det var det inte tal om nu. Han hade väl tagit sig upp för alla stegen innan jag ens hunnit funderat på att lyfta upp honom. Två tänder hade han tappat och även blivit HELT sjövild under dessa två dagar som det såg ut. Ja, han hade nog en del överskotts energi kan vi väl säga! Nu började han med att slänga sig på Diezel, som inte blev helt överförtjust direkt. Sprang sedan runt som en galning här hemma och liksom studsade runt mellan möbler, garderober och dörrposter, ja man vågade inte ens titta på honom! Med ett jätte hopp så ”råkade” han väl hamna mitt i min säng också. Det var kanske inte så konstigt att denna mage kom igång ordentligt. Men efter några timmar, så lugnade allt ned sig lite igen, pust!
Nu är även dagens ”morgonpass” avklarat och hundarna sover gott igen.
Själv ska jag nu försöka ha SEMESTER och förhoppningsvis kunna slappna av och ta det lugnt. Tänker inte göra något, som jag absolut inte måste göra! Har köpt en ny bok som jag tänker förkovra mig i, ska även försöka hinna med en del annat som är trevligt. Så om jag inte skriver här på ett tag, så vet ni varför, för nu ÄR det SEMESTER!!!
På återseende!
