NU har regnet kommit hit!

Tisdagen började med ett besök hos veterinären med Diezel som inte varit helt ok. Det ”gnisslade” en del både här och där. Magen har ju varit lite konstig på honom, så den blev satt på ”vila”. Han hade även lyckats få en lindrigare öroninflammation i det ena örat. Och som om inte det räckte, så hittade jag ett litet sår på honom där jag tagit bort en fästing i måndags. Nu var det bara ett pytte sår, men i denna värme så har jag en känsla ut av att ett litet sår kan bli bra mycket större, på väldigt kort tid. Så nu är han rakad och fin så att det kommer in ordentligt med luft där. Vet att Diezel fått små sår förut när jag tagit bort en fästing på honom, så jag brukar ha koll nu. Denna gång var jag ”med” och större än en 50 öring blev det inte. Men fasen vad jag är trött på detta, att inte allt kan få vara BRA snart med båda hundarna! Tycker att jag för tillfället gör vad jag kan och har fullt upp med att försöka få Diezels ben så bra som möjligt. Så flera ”problem” behöver absolut inte dyka upp. Men det är väl bara att jobba på, med örontvätt och droppar, skonkost, benrehabilitering och en fortsatt koll av det lilla såret, så det verkligen har ”lagt” sig. Men så småningom, så kanske allt blir ok igen. Och den det är mest synd om egentligen, är väl lilla Diezel!

Efter att allt var under kontroll med Diezel i tisdags, så for Induz och jag iväg till min syster Magdalena och hennes hund Daisy. Vi skulle få smaka på hur livet ser ut i ”Vilda Visättra”, som dagen till ära också kunde lägga till varma i sitt namn, för oj så brännande hett det var! Och här har vi hunden som i alla fall lever upp till det ”vilda”.

Och det smittade även av sig på Induz tror jag.

Men vi insåg ganska snart att Daisy är en riktig liten luring och ett stort ego. Så fort hon fick tag på sin leksak, så skulle den gömmas för oss andra och det är just det hon håller på med här.

Induz tyckte att det blev ganska jobbigt i värmen och här ligger han och väntar medan jag försökte hinna med att ta några kort på Daisy.

Klockan 04.00 natten mot onsdag, vaknar jag av att jag har en halvt hysterisk rottweiler alldeles vid min säng. Hoppsan, hejsan, det är Diezel som behöver ut! Så illa hade nu inte magen varit tidigare, så att han varit tvungen att gå ut extra, men nu såg det ut att vara dags. Sliter åt mig några kläder på väg mot ytterdörren, och sedan ut. Väl ute, så antingen försvann Diezels behov, eller också så var det bara en ”testkörning” av matte, hur lång tid det kan ta att få komma ut klockan fyra på morgonen. För väl ute, så "lullade" han mest runt och nosade lite här och nosade lite där. Diezel tyckte väl också att vi gott kunde gå en längre runda ner mot Vendelsömalmsgropen och snoka lite, när vi ändå var ute. Men där var vi inte riktigt överens! Han gjorde väl ett halvhjärtat försök att uträtta något litet behov när vi var på väg in igen, men det blev inte så mycket till resultat där inte. In och försöka somna om igen, vilket inte gick något vidare.

Och efter att Diezel fått fasta något dygn för att magen skulle lugna ner sig, så fick han börja äta lite av burkmaten under onsdagen. Och NU var han hungrig! Det klingade betänkligt i skeden varje gång han tog lite mat. Men det känns bra, vi är på väg åt rätt håll igen. Annars så tyckte jag mig höra något om ett oväder som skulle dra in över oss och här verkade det ha slagit till ordentligt hos hundarna. Båda bäddade ner sig i sina hundsängar och snarkade högt, men inte kom det något regn inte.

Men i natt, DÅ minsann kom ovädret! Vaknar när klockan är runt kvart i tre av ett hiskeligt dånande. Och eftersom man inte är den ”brightaste” personen vi den tidpunkten på dygnet, så trodde jag först att det var grannen som kom hem med sin "lilla" motorcykel, vilken faktiskt också låter så att det vibrerar i marken. Men när det började blinka och dåna ännu mer, så insåg till och med jag att det faktiskt åskade! Vilket liv det var, ungefär som när man ser ett riktigt oväder på en film eller något. Och ett par av smällarna var nog precis här över oss, för man såg blixten och sedan small det på direkten. Sedan kom regnet! Och det måste ha vräkt ner en hel del under ganska kort tid, för på morgonpromenaden såg man att det formats som små floder bland alla barr och löv som ligger på gångvägarna. Men hundarna sov gott i sina sängar, trots allt liv utanför. Jag passade på att ge Diezel lite mat när jag ändå var vaken och sedan somnade jag också om.

Just nu, skulle Diezel och jag egentligen varit på väg in till rehaben vid Bagarmossen, men av det blev det inget. Fick för en stund sedan ett samtal från veterinären som vi var hos i tisdags och som nu fått svaret på de prover som togs, vilka visar på att Diezel har en bakteriell infektion. Troligen i magen då. Så här har jag just, i sista sekunden får jag lov att säga, ringt och avbokat våran tid idag. Tråkigt men sant! Eftersom jag tycker att Diezel verkar piggare, så ska vi avvakta tills i morgon och se om han behöver ha någon antibiotika för infektionen. Jag hoppas ju på att han slipper det och att magen blir bra av det vi kör på nu. Men det är väl säkert att hoppas på för mycket. Det är sådana här gånger jag önskar att hundarna kunde säga hur de mår och om de har ont. Just nu känns det mest som en liten gissningslek alltihop. Men så pigg är i alla fall Diezel, så att han kan sno den fina bollen som Induz fick av Magdalena. Och den håller han riktig koll på kan jag säga.

Just inne efter en promenad med Induz, så kan jag konstatera att det gamla talesättet stämmer ganska bra; ”att regnet står som spön i backen”, för det gör det här nu! Induz ser ut ungefär som efter ett av sina ”dyk” ute i havet, genom blöt! Den hunden tycker nog annars att det är för mycket ”daltande” med Diezel igen och gör vad han kan som det verkar, för att lyckas åka på något liknande själv. Att han inte blivit dålig i magen, är för mig annars en gåta! Men det kommer väl! Han har just nu en period när han ska äta allt som han hittar ute igen. Det är väl lite lagom blött, gott och lerigt nu. I morse så åt han upp en hel hög med gamla barr och elände. Hela munnen var full på honom när jag lyckades bända upp den, utan att få bort någonting av det han hade där. Jädrans hund säger jag bara.

Nog om detta! Nu ska jag ta en kopp med varmt te, ge lilla Diezel en pytte portion med mat och hoppas på att allt blir bra snart igen.

Ha det så bra alla som läser här och jag hoppas att jag har lite gladare saker att skriva om nästa gång! Fast det just nu känns lite motigt måste jag säga. Deppig? Jag? Inte då... har ju hela tre dagar kvar av semestern innan jag ska gå till jobbet igen.

Semestern rullar vidare.

Vad glad jag blir, att se att det finns några som faktiskt fortfarande läser här i dagboken och tittar på hemsidan, det känns jätte kul! Hoppas bara att ni skriver några rader i gästboken ibland också och påminner mig om just det!

Här rullar annars semestern vidare och efter en väldigt varm och torr period, så har vi även lyckats få lite regn de senaste dygnen här. Men det var mycket i skogsparken som redan hade gett upp som det såg ut, innan detta regn kom. Här är några bilder på den fina ”grönskan” som jag tog i torsdags när Diezel och jag var ute och vandrade lite. Det är inte långt ifrån att man tänker på hösten, när man går och prasslar i alla löv som ligger på marken.

Tror att detta ska vara en Johannesört.

Brännässla

Blåbärs ris

Hallon

Rönn

I torsdags så satte det igång att brinna i skogen också! Inte just här, men någon mil härifrån. Jag märkte inget förrän det var dags att gå ut med hundarna och möttes av dimma (rök) och en hemsk röklukt när vi kom ut genom dörren. Och i denna torka, var det nog inte en dröm direkt för brandmännen, det blåste ju en del också. Hela kvällen slets man mellan att ha fönster och dörrar öppna för att det var så himla varmt och kvavt inne. Men då fick vi i stället in denna röklukt. Under senare delen av kvällen, vände väl vinden och röken försvann, tur det.

I fredags var det svalare ute, tack och lov. Man kände sig bra mycket piggare. Efter frukost och promenader med de ganska pigga hundarna, drog jag iväg till Farsta för en shoppingtur och en fika med min syrra. Det var rea så gott som överallt och givetvis så hittade jag väl saker som jag egentligen inte alls behöver ha, men som man inte kan låta bli att köpa när det är billigt. Tack för en trevlig tur!

Som sagt, hundarna var också lite piggare, och tyckte att det var dags för lite fart igen. Diezel har lagt beslag på bitstocken och det är väl ingen som missar att det är hans!

Annars har han mest sett ut så här på dagarna, helt slut i värmen. Men han har inte varit riktigt bra under slutet av veckan och jag vet inte om det bara är värmen eller om det är något annat som ”felar”. Magen har varit lite konstig på honom och jag vet inte om det kan vara det som påverkar honom också. Ja, vi får se.

I lördags var det också riktigt svalt på morgonen när man slog upp ögonen, så himla skönt! Gick en lång runda med Induz och en lite kortare med Diezel. Det kändes faktiskt som en helt perfekt dag för en tur hem till Strängnäs. Packade ner diverse mat och dricka i en kylväska, stuvade in både hundar och mat i bilen och drog iväg. Det var ett tag sedan vi var där och det är alltid så kul att komma dit på sommaren när hela den lilla staden sjuder av liv. Började med en skogspromenad ute på Aspö, alltid uppskattat av hundarna.



Och jag som är en person som väl har riktiga ormfobier, ryser fortfarande bara jag tänker på den långa, sick-sack randiga ”saken” som låg på vägen. Det finns ganska gott om dem nu har jag hört. Usch!

Efter det, bar det av in mot min favorit plats i Strängnäs på sommaren, Visholmen. Där har man ett antal gånger suttit vid restaurangen och ätit, spelat bangolf, promenerat med hundar, spelat brännboll, badat och det var även där champagne frukosten intogs den dag jag tog studenten. Och här har vi ”landmärket”, kvarnen på kullen ovanför gästhamnen. Tänk så ”hemma” det känns att se den!

Men denna dag var det annars en inte allt för kul syn som mötte oss. Under natten hade ett av husen nedanför kvarnen, blivit totalt förstört i en brand. Förmodad mordbrand som de sa. Usch så tråkigt! För tillfället var det en restaurang som huserade där, men den är nu ett minne blott.

Vi åt i alla fall vår lunch och tog sedan en promenad igen med hundarna ut med strandvägen. Och om jag nu någon gång får för mig att flytta tillbaka till Strängnäs, så ska jag bo i något av de husen som ligger där. Det kommer kosta en del, men det är det värt. För oj så fint det är där nu!

På vägen hem, så kom det, REGNET! Och det fortsatte faktiskt att regna under hela natten.

Induz och jag tog en promenad när vi kom hem och det var riktigt skönt, tyckte jag i alla fall. Induz är ju en konstig prick, det går alldeles utmärkt att kasta sig hejdlöst rakt ut i havet, då är vatten heeelt ok. Men nu, när det kom lite blött uppifrån, då var det inte alls lika kul tyckte han. Känslig hund det där!

Så här mycket uppskattade Diezel att det regnade ute. Inte helt överförtjust som ni ser. Och så här såg han ut redan innan vi kom ut, han hörde bara att det regnade och det räckte tyckte han.

Men oj så bra jag sov denna natt! Hörde regnet smattra mot fönstret och tänk så sövande det var. Det här var precis vad jag behövde, att bli lite avkyld. Ja, även hundarna sov i sina sängar.


Söndag och ett ganska disigt väder ute. Det regnade inte, men luftfuktigheten låg nog på så där 100%. Här fick man för sig att åka ut till Gustavsberg och titta på porslin, ingen bra idé skulle det visa sig. Ett par timmar senare var man nämligen på väg hem igen, med en alldeles ny servis från Rörstrand, som passar heeelt perfekt i köket! Ja, någon blev väl ett par tusen kronor fattigare också, men vad sjutton!

Idag ska vi bara softa här hemma hundarna och jag. De längre promenaderna och Diezels träning är redan avklarad nu på morgonen. Diezel är väl inte så nöjd över mig just nu, har precis tvättat hans ena öra som jag tyckte såg lite ”konstigt” ut. Kan ju möjligen vara en inflammation på gång, eftersom han inte verkar helt pigg. Men just nu så går han runt och ruskar hysteriskt på detta öra i alla fall. Vi får se vad som händer.

På återseende!

Lite av varje

Här är man inne på sin 5:e semesterdag och inser att jag fortfarande inte har ”släppt” jobbet! Senast i morse när jag vaknade, så tänkte jag på hur det fungerar med vikarier och om de har riktig koll på läget. Givetvis har dom väl det, ännu har jag inte hört något vrål därifrån, men tänk så man är egentligen. NU har jag i alla fall bestämt, att inte en tanke på jobbet ska få dyka upp i mitt huvud under resten av semestern.

Fortsatt varmt är det och regnet som utlovades i lördags, bestod av ca 5 minuters lättare droppande och som inte ens såg till att det blev blött. Lite fuktigt, men inte mer. Lite svalare än +30 grader har vi dock haft och i måndags när jag tittade på termometern på morgonen var jag tvungen att titta två gånger, den visade på bara +16 grader!

Induz tyckte att livet lekte igen på morgonpromenaden, han var till och med så pigg, att han bet mig i benet och sedan sprang han! Som en galning! Jag som är lite orolig över hans gamla ben, tänkte väl först inte jaga efter honom, men det kan man ju inte låta bli när man ser hur det lyser i ögonen av rackartyg. Så efter att han ”fångat” mig och kopplet, så blev det dragkamp med en helt hysteriskt morrande rottweiler. Får väl hoppas att ingen hörde honom! Men han är för rolig den hunden alltså! Sedan var det bra för resten av dagen. Det var ju ”kallt” mot vad vi är vana vid och det passade till och med bra att rulla ihop sig på den varma luddiga filten.

Diezel och jag passade på att både promenera och träna på morgonen. Han var också piggare mot vad han varit på länge. Men efter frukosten så smög även han in och rullade ihop sig på filten. Visst är de väl roliga, annars så har filten farit all världens väg ur hundsängen när Diezel bäddat. Men denna dag var det ju nästan "kallt" och då var det skönt att värma sig lite på den.

Idag har min syster Magdalena varit här och ätit lunch. I denna värme orkar man nästan inte ens tänka på mat annars. Det blev heller ingen avancerad lunch; en köttfärs- och tomat paj med sallad och dressing till. Och sedan lite kall glass till efterrätt. Och det var nog lunchens höjdpunkt. Hoppas att det smakade bra i alla fall!

Och sådana här gäster gillar hundarna att ha! Som tar med sig hundar ut när de ska röka till exempel och som man kan försöka pussa ihjäl med sina blöta rottweilertungor utan att de skriker.

Och som även tycker att hundar är duktiga och roliga när de hämtar de mesta av sina leksaker och visar upp. Och som även skall släpas med ut på promenad sedan.

Nu när "besökaren" har åkt hem, så har hundarna slocknat som två ljus här och snarkar högt. Det är alltså ganska jobbigt och ta fram sin underhållande ådra när det kommer någon och hälsar på :-)

Vet inte om någon mer läst det som stod i gårdagens nättidning från Aftonbladet. Om denna debatt när det gäller ”kamphundar” som de skriver. Vet väl inte riktigt vad de anser vara en kamphund egentligen. Men här handlade det om en ”Läsardebatt” och någon karl från Sollentuna som hade skrivit om bland annat det här med ägaransvar när det gäller hundar. Citerar en del från det som stod;

”Det är ett ägarproblem!” säger många. Delvis rätt, säger jag. Är det koppeltvång ska hundarna vara kopplade. Glasklart. I vår kommun är det koppeltvång – och de som bryter mot reglerna skapar problem. Förskolan har ändrat sina rutiner, barnen får inte gå ut lika ofta som tidigare. Också boende går ut mindre på grund av löst springande hundar.

Jag har själv gått på områdets gångväg och en kamphund kommit rusande emot mig. Då hjälper det föga att tänka ”det är ett ägarproblem”. Nej, då är det i högsta grad ett hundproblem.” Slut citat.

Vet faktiskt inte om jag riktigt hänger med här! I min värld så är det ALLTID ett ägarproblem när det blir så här som han beskriver ovan. Det är ju hundens ägare som har bestämt att släppa den lös! För som hundägare har man ALLTID ansvaret för allt vad ens hund gör! I samma stund som du köper denna hund, blir det också ditt ansvar att se till att hunden blir en i samhället välanpassad individ. Och det gäller inom alla områden! Ska hunden vara lös, så MÅSTE man ha en ordentlig inkallning på den. Och som hundägare hoppas jag väl att man har så pass mycket ansvarstänk, så att man inte släpper hunden lös där det till exempel är koppeltvång. Det är hundägaren som måste vara den mest tänkande och förutseende i umgänget med hunden, inte tvärt om. Tycker att det är skrämmande när man försöker skylla de problem som finns i samhället med så kallade ”kamphundar”, på HUNDARNA! Men lagen borde absolut skärpas, så att det blir mycket lättare för polisen att ta hunden ifrån den som visar att den inte är lämplig att vara hundägare, det kan jag hålla med om!

Detta blir nog också det sista inlägget i denna dagbok. Tror faktiskt inte att det är så speciellt många som tittar här i alla fall. De flesta är ju med på Facebook, ett ganska ytligt forum i mina ögon, men det är kanske det som är meningen också. Att det är en sak som passar in i vår tid. Jag är ju också med där och har faktiskt fått kontakt med en kompis och granne sedan jag var liten. Vi har nog inte haft kontakt på 15 år minst, men nu så, nu har fått lite kontakt igen. Så lite kul är det ju. Men som sagt, detta med hemsida och dagbok verkar vara lite förlegat och om jag tänker på att det nästan aldrig är någon som kommenterar eller reflekterar över något i gästboken av det jag skriver här, så tar jag för givet att ingen ens tittar. Nog för att jag tycker att det är ganska kul att skriva, men det känns som om jag bara sitter här och "jiddrar" för mig själv. Ja, vi får se...

Ha det nu så bra i värmen!

Vid havet

Sitter här efter ännu en tur ut till havet och vet ni, jag TROR nästan att vi kommer få lite regn här i dag/natt! De har i alla fall lovat det på väderprognoserna, men om det stämmer vet man ju aldrig. Men oj vad det skulle behövas! Vi har ju fortfarande lika kvav luft, men det har börjat blåsa lite nu, så man vet aldrig!

Igår hade vi en sådan där riktigt varm dag igen. Både hundarna och jag var helt slut på eftermiddagen när vi gick här hemma. Så därför passade det ju alldeles utmärkt att avsluta sin första semesterdag ute vid havet i den svalare luften. Och det var just det vi gjorde också. Så länge man satt i bilen var det helt ok, bara att ställa in klimatanläggningen på 15 grader. Men sedan när man öppnade bildörren igen, kändes det som om en varm vägg fullkomligt slog emot oss.

Det var inte bara vi som bestämt oss för att avsluta fredagen på klipporna, utan det var både surfare, några som fiskade och någon som bara satt där och tog det lugnt. Induz var helt inställd på att "apportera" de två surfarnas segel och av den anledningen fick han inte vara lös och springa ut i vattnet, har förra fredagen ganska färskt i minnet. Men Diezel däremot, han som inte gillar vatten, gick i alla fall att lura i en liten sväng. Och kan man tänka sig, han simmade till och med en liten bit!

Men efter den lilla simturen, blev det ett hysteriskt ruskande för att så fort som möjligt bli torr igen.


En ganska fin solnedgång fick vi se också. Inte riktigt lika "brinnande" som sist, men ändå väldigt vacker.


I morse packade vi in oss i bilen igen och for iväg ut till "våran" strand för att bada lite. Det var så där hemskt varmt redan på morgonpromenaden kl. 07.00. Och som en liten säkerhetsåtgärd, så har mitt "sjöodjur" nu försetts med en flytväst! För säkerhetsskull så att säga, har ingen lust att vara med om någon hysterisk händelse likt den förra fredagen, som jag skrev om tidigare. Så här kommer han nu, med flytväst och allt!

Och skulle man råka befinna sig i närheten av där Induz badar, så BLIR man blöt! Den hunden stänker nämligen hur mycket vatten som helst runt omkring sig.



Och här var det också ett himla ruskande när han kom upp ur vattnet.

Efter att ha satt fast Induz i ett stort träd, så var det lilla Diezels tur att få bada även idag. Och här går allt liiiite lugnare tillväga. Men efter en stunds inte allt för mycket övertalning, så gick han faktiskt i vattnet självmant.
Och simmade!!!

Helt övertygad om att det är kul, är han väl inte. Men som sagt, det är ingen svårövertalad hund man har att göra med. Tar man det bara lugnt med honom, så köper han de flesta av de i hans ögon, "galna" idéerna man kommer med.

Här är han till och med på väg ut för att hämta leksaken.

Duktig "ponke"! Men sedan bär det av in mot tryggheten på land igen. Fick ett mail igår från Suzanne som har Diezels dotter Hexa, med bildbevis och allt (tack så mycket!). Vad jag förstod, så har Hexa varit ganska lik sin far när det gäller att bada. "Inget vatten får nudda magen" är deras motto. Men i år så har Hexa också badat! Undrar vad det är för fel på denna sommar egentligen, kan det möjligen vara värmen som ställer till det?!


Måste bara lägga in några bilder på det hysteriskt avundsjuka "sjöodjuret", som väl höll på att smälla av när han såg att Diezel fick ha den leksaken som han inte hade fått ha! Och så fort han kom lös, så slängde han sig i vattnet och tog leksaken. Här hann man inte ens tänka på flytvästen inte! Men som ni ser på bilden, så är det nog inte helt fel att ha den på honom.



Och så här blöt blir man när man gör sådana där störtdykningar ut i vattnet.

Avslutar med en bild på Diezel som absolut INTE tycker om småkryp! Det värsta som finns är bromsar, getingar, flugor mm. Eller som här, en liten myra har dykt upp där Diezel ligger och måste genast "tas om hand"!

Hoppas att ni alla får en fortsatt trevlig helg! Själv ska jag nu gå och ta mig lite nygjord citronglass och färska jordgubbar och sedan sätta mig på balkongen.
Det är ju semester!!!