Vendelsömalmsskräcken – det är nog vi det!

Tycker ni inte att det har varit väldigt tyst här ganska länge nu, om lösspringande hundar som kommer farande hur som helst när vi är ute och går? Ja, just det, det har inte hänt så många sådana saker här på ett bra tag! Och så har det blivit, efter att det började växa ut små horn i pannan på mig för några månader sedan. Tror faktiskt att det beror på det. Diezel är ju skadad och det skulle vara riktigt illa om han blev påhoppad av någon lös hund för tillfället, stor som liten spelar ingen som helst roll i detta läge. Skadan skulle förvärras hur som. Induz är gammal och ska i mina ögon slippa bli illagjord på grund av andra hundägares slappa inställning till att ha ordning och reda på sin hund.

Känner nästan att jag uppfyller de ord som står på en liten ”figur” som jag hittade i mina gömmor när jag städade i ett skåp för ett tag sedan. Den har nämligen ett linne på sig där det står; ”Himlen vill inte ha mig och i helvetet är de rädda att jag ska ta över”. Har för mig att jag fick denna ”figur” för bra många år sedan av någon, som jag väl hoppas inte ordagrant upplevde mig riktigt så, utan som hade en skämtsam sida. Men nu, känns det nästan som om det stämmer bra med verkligheten.

Nu för tiden så slänger sig nämligen hundägare över sina hundar så fort de ser mig. Häromdagen var det en mopsägare med sin lösa mopshane, som väl gjorde en riktig störtdykning ner i blåbärsriset för att ta sin hund när hon fick syn på oss. För att kalla in den, var nog inget tänkbart alternativ som det såg ut. Utan nu åker koppel fram fort som bara den, till och med på westiehanen med den skumma ägaren.

Och inte för att det kändes bra, utan snarare ganska tråkigt att behöva ta till sådana saker, för att få gå ifred med sina hundar. Men för några månader sedan, när de andra hundarna började skälla på Induz och bete sig illa, så släppte jag med flit på kollen i så där i 3 sekunder. Vilket är det enda som behövs, för att hunden skall visa upp en mindre bra sida. Givetvis så blir Induz tyst när jag säger till honom sedan, till skillnad från vissa andra hundar då. Men nu fick han under så där 3 sekunder svara de kinesiska nakenhundarna, den lilla bichon frisé hanen, den alltid skällande schäferhanen och några andra hundar. När detta hände, så stirrade ägarna på mig, precis som om de tyckte att jag var en riktig idiot som inte har koll på min hund! Induz startar ju aldrig en dispyt med en annan hund, utan han väntar tills den andra säger något, men sedan är han inte sen att tala om vad han tycker. OM han nu tillåts att göra det! Och eftersom de här andra hundägarna givetvis är vana att mina hundar inte säger så mycket, hur illa deras egna hundar än uppför sig, så såg de ut som om de sett ett spöke mitt på ljusa da´n ungefär. Och så ser de ut fortfarande när dom får syn på oss.

Men visst är det väl hemskt egentligen, att behöva ta till sådana saker för att folk ska fatta något. Nu är jag givetvis ”med” igen och säger ”nej” till Induz INNAN han kommer längre än att kanske stelna till lite i kroppen när vi ser hundarna. Jag vill ju definitivt inte veta av något dåligt uppförande från de här hundarna, egentligen. Men denna ”slapphet” måste i alla fall gjort lite verkan.

Annars så gör vi vad vi kan för att överleva värmen som verkar hålla i sig. Förmiddagarna tillbringas på balkongen där det är lite svalare då.


Eftermiddagarna tillbringas någonstans under en blöt och kall handduk. Låter väl som ett prima liv?


Induz tycker verkligen att det är jobbigt i värmen. Har nog aldrig varit med om att han varit så flåsig som denna sommar och det redan på morgonen när vi går ut. Men, men, igår kväll fick jag för mig att aktivera honom lite i alla fall när vi var i skogsparken. Han fick hämta apporten några gånger och det kan kanske inte kallas för aktivering längre, det går på rutin.

Diezel knallar på. Vi ska inte in till rehaben denna vecka, så nu tränar vi på här hemma så gott vi kan. Vilket just för tillfället innebär lite längre promenader morgon och kväll, gå sick-sack nedför backar och rakt upp mm. Lite tröttare är han nu när han får göra mera, men som det ser ut så fungerar denna träning alldeles utmärkt med benet. Nästa vecka är det dags för ett besök i watertredmillen igen och vi får väl se vad Diezel säger om det den här gången.

Nu har vi varit utan regn så länge här, att till och med träd och buskar i skogsparken har börjat ge upp. Här under kan ni se hur pigga de ser ut. Ja, det mesta börjar vissna, så man funderar lite på hur det kan vara möjligt att gräspollen fortfarande ställer till det för mig. Men det tar kanske ett tag innan det försvinner. Första bilden föreställer en asp som nu är mer brun än grön.

Har under en tid också gått här och blivit lite irriterad på dessa skator som krafsar ur jorden ur mina blomkrukor på balkongen. Så gott som varje dag så ser det ut så här.

Och eftersom jag har sett skator sitta på räcket ibland, så har de givetvis fått skulden. Men igår morse innan jag stack till jobbet, så tog jag allt ”skatan” på bar gärning. Denna skata som är i blomkrukorna och härjar, är inte alls av den vanliga sorten, svart och vit. Utan den jag råkade få syn på, var svart, brun och har en lång svans! Jäkla hund, säger jag! Här ligger den skyldige.

Detta kanske också är förklaringen till att de ”saker” man plockar upp i de svarta påsarna efter honom, den senaste tiden har känts som små svarta, hårda modellera figurer. Den där hunden säger jag bara…

Nu är sista arbetsdagen avklarad för ett tag framöver, så nu är det; SEMESTER, SEMESTER, SEMESTER som gäller här!

Visserligen känns det lite plottrigt med semestern i år, är nu ledig i 2,5 vecka, sedan jobbar jag 1,5 vecka, för att sedan vara ledig 2,5 vecka igen. Men just nu känns det heeelt ok!

Önskar er alla en fortsatt bra sommar nu!