Och när badkaret ändå var borta, så passade det ju alldeles utmärkt att köra en riktig storstädning där inne också. Svetten rann om mig efter att allt var klart, då var även avloppen rengjorda (dock inte av mig) och badrummet blänkte. Sedan var det väl bara att ta itu med hallen, som hundarna hade använt som någon ”sladda-runt-på” bana med sina blöta små tassar. Och jag förstår inte hur mycket päls som ska bort från dem i år, Diezel har snart inget täckhår kvar på sidorna. Det var hundhår precis överallt! Så om lördagen var en ganska skön dag med en avkopplande tur ut till havet, så blev väl söndagen desto värre. Ja, jag var heeeelt slut efter denna ”bad dag”!
Vet inte om någon mer lagt märke till att bland det absolut värsta som finns i hundarnas värld, är att vara ren och fin! För nu gör de här hundarna precis ALLT för att den blänkande och mjuka pälsen så fort som möjligt, åter skall anta en något strävare struktur och en färgton åt det lite mer grå hållet. Induz lyckades ganska bra häromdagen, när han kastade sig på den dammigaste stigen i hela skogsparken. Han brukar ju annars hålla till i det mjuka gräset när det ska rullas, men inte nu inte. Här ligger han, den lilla ”skurken”.
Och tänk vad denna värme ”tar” på hundarna alltså. Man märker det säkert mer nu när de börjar bli gamla, för de här två är helt slut på dagarna och ligger mest bara och flämtar. Induz har ju tidigare kört på som vanligt, trots att det varit +30 grader ute. Men inte nu. I måndags morse trodde jag att han var sjuk, han lufsade så sakteliga på bakom mig under hela promenaden och det hör väl inte direkt till vanligheterna. Men på kvällen, vid 22 tiden när vi var ute, DÅ hade orken kommit tillbaka och han var ganska som vanligt igen. Annars så har vi infört en typ av ”siesta” här när det är som varmast på dagen, för både hundarna och jag har lyckats somna en stund när jag kommit hem från jobbet på eftermiddagarna. Och jag som väl aldrig kan somna annars, är helt färdig i värmen. Så här ser förresten gräsmattan ut där vi brukar träna, fin va?
Igår blev det en rejäl ”avkylning”. Inte för att det kom så mycket regn här, det blev lite småfuktigt på marken under kvällen bara, inte mer. Men, det bjöds på middag ute i skärgården! Och eftersom solen bestämde sig för att gömma sig bakom en massa moln, så hade temperaturen vid havet sjunkit till + 18 grader, samt att det blåste en del. Där kom man i ett par kortare byxor och en kortärmad tröja och himmel så kallt det var! Jag frös faktiskt och det trodde jag väl knappast var möjligt i denna värme! Men det var ganska skönt. Hundarna fick också gå en tur där ute bland klipporna och jag tror att de uppskattade det lite svalare vädret riktigt ordentligt.
Den för tillfället totalt uttråkade Diezel, blev väl lite FÖR vild för sitt bens bästa har jag en känsla utav, för innan jag hann hejda honom så hade han gjort några riktiga krumsprång där i sanden.
Induz han var tvungen att bada liiite i alla fall. Och hundar har en viss förmåga att se lite lustiga ut när de ruskar sig måste jag säga. Inga lösa läppar här inte.
Idag har Diezel börjat sin rehabilitering mot att förhoppningsvis bli så bra som det bara är möjligt igen. Så mitt i värsta värmen satte vi oss i bilen och for in till Bagarmossen. Pest och pina tyckte Diezel! Att åka bil alltså. Annars tyckte han nog att besöket vid Djursjukhuset var ganska ok. Där inne fick vi träffa två av sjukgymnasterna (tror att man säger det även fast det handlar om djur). Efter en del kontrollerande av Diezels ben, så var det dags för honom att ta sig in i det som mest liknade ett stort akvarium med ett ”gångband” i. Att gå in i denna sak var väl inga problem, men när det sedan började komma in vatten också, DÅ blev Diezel en aning förvånad. Och när själva botten som han stod på, började röra sig bakåt, så blev det väl RIKTIGT konstigt. Men säg vad som inte går att ordna med lite ”mutor”, en burk med god hundmat till exempel, sedan började det bli ganska ok.
Men det var då väldigt svårt att både äta och gå samtidigt (man kan ju undra varför), för så fort Diezel fick lite mat i munnen, så slutade han att gå och åkte iväg bakåt i ”burken”.
Jag tycker nog att han var ganska duktig, har inte så mycket att jämföra med. Och nu har vi även fått en del träningsråd som vi ska jobba på med. Men som sagt, det kommer nog ta tid innan detta är bra igen. Upp emot 6 månader om jag förstod allt rätt. Det positiva är väl att Diezel kan få gå på lite längre promenader nu, men bara GÅ alltså, inte trava. Det ska i alla fall bli skönt för honom att röra på sig lite mer. Men jag är rädd för att den stackars personalen där på rehab kommer få stå ut med oss ett bra tag framöver. TACK så mycket för idag i alla fall!
När vi kom hem, så åt Diezel middag och sedan försvann han in till sin säng i sovrummet och har inte synts till sedan dess. Det börjar nog bli lite jobbigt för den stackars ”badkrukan” att umgås så här mycket med vatten, under en och samma vecka också!Nu önskar jag Er alla en fortsatt trevlig sommar, ha det så bra i värmen ni som gillar detta. Jag längtar redan till hösten och den klara friska luften. Och är det någon stackars brukshundsägare som har tråkigt på sin semester, så kommer här ett boktips; Leif Möllers bok "Brukshunden, krokodiltämjaren och jag". Har just läst en bit i den och jag skrattar så tårarna rinner. Detta måste vara en av de absolut roligaste böcker som skrivits om hundar. Ett tips bara!
På återseende när jag har något att skriva om igen.