Nu tar vi en paus!

Ja, nu tar vi nog en "paus" från denna dagbok och hur lång den blir, vet jag inte. Känner att jag mest sitter här och "jiddrar" för mig själv i alla fall, för jag tror faktiskt inte att så speciellt många tittar in till oss här längre. Och det förstår jag, Facebook mm. verkar ha tagit över det mesta av intresset ute på "nätet" och där händer det ju bra mycket mer intressanta saker, än vad vi kan bjuda på här.

Men ha en fortsatt fin vår nu!

Veckan som gått

Ja, denna vecka har varit både upp, och ned. Och det gäller väl det mesta. Veckan startade med ett försök att aktivera min lilla gammelman. Kom på att han nog haft det ganska tråkigt den senaste tiden, och funderade på om det kanske var därför han verkade lite ”låg”. Så i måndags bestämde jag att vi skulle hitta på någonting, bara han och jag. Tog med honom ut till Tyresta, bland både joggare, hästar och det hästar lämnar efter sig. Det mest intressanta, var just det som hästarna hade lämnat efter sig, skulle det visa sig senare, trots att jag hade ett himla bestyr under promenaden med att försöka hålla honom borta från just det.

Tyvärr så lyckades jag väl inte full ut, kom jag fram till på onsdagskvällen, efter det att jag varit helt förstörd under ett antal timmar. Ja, jag var helt säker på att jag skulle få åka till veterinären med Induz, och vad han skulle säga, orkade jag inte ens tänka på. När jag kom hem, så kom inte ens hunden och hälsade på mig, och det har väl aldrig hänt tidigare! Diezel var glad som vanligt, men Induz stod bara och såg konstig ut i hallen. Gick ut med honom och när man får gå och nästan dra med sig sin hund i kopplet, DÅ känns det verkligen som om något är riktigt galet! MEN, efter ytterligare en promenad och när jag förbrukat nästan en halv rulle med ”hundpåsar” så började jag inse vad som troligen var fel. Ok, tänkte jag, vi avvaktar med veterinären tills i morgon i alla fall!

Dagen efter vaknar jag upp med en helt annan hund bredvid sängen. Och ännu piggare var Induz när jag kom hem efter jobbet, han släpade mig nästan runt på hela promenaden, med sin leksak i munnen.

Så ena dagen kan allt kännas helt hopplöst, för att nästa dag kännas riktigt bra igen. Diezel verkar i alla fall må väldigt bra. Magen är helt ok igen och ingen hälta eller problem från något ben har synts till. Det känns jätte bra! Det enda vi har ”diskuterat” om under veckan, är en av de saker jag läste om i alla de artiklar jag plöjt igenom om den åldrande hunden nu. Och det är att den gamla hunden VILL ha något riktigt mjukt och varmt att sova på! Det har ju jag varit inne på tidigare och Induz verkar vara helt överens med mig nu, jag har bäddat med både mattor och mjuka tjocka filtar i hans säng och där ligger han faktiskt och sover och snusar hela nätterna. MEN sedan har vi Diezel då! Han inser väl troligen inte själv att han börjar bli gammal, för när han kommer och skall lägga sig i sin säng, så flyger både filtar och täcken all världens väg. Här ser ni hur det ser ut.

Här har han fixat nästa säng också.

Vädret har ju också varit både upp och ned, denna vecka. Ett antal dagar har jag suttit ute och fikat på eftermiddagarna, med "nosen" vänd upp mot solen och det har varit SÅÅ himla skönt. Men så kom fredagen, med en massa snö igen! Eller massa och massa, vi fick inte så mycket här, bara runt 3 cm. Men halt blev det igen och sedan väldigt blött. Igår var det åter igen ett väldigt fint väder, solen sken och det kändes som ett bra läge att aktivera de små hundarna. Tog med mig Induz ned till Vendelsömalmsgropen och gömde några leksaker och godisbitar i snöhögarna. Kul tycker Induz! Och passade på att äta en del av den nya och ännu vita snön.

Diezel gick jag en lång promenad med och gjorde lite olika övningar under resans gång så att säga. Balansera och leta efter saker var några grejer han fick göra. Efter det så såg det i alla fall ut som om Diezel var ganska nöjd.

I torsdags gjorde jag någonting som kanske inte är att rekommendera om man inte är säker på vart man har sin hund. Och säkert så var jag lite elak, men det struntar jag totalt i! Börjar bli riktigt, riktigt trött på en del hundägare nu. Och bor man inte här där vi bor, så förstår man kanske inte hur det ser ut med många hundägare och tycker nog att jag bara gnäller. Men det är så himla irriterande! När jag var ute med Induz en liten sväng innan jag skulle åka till jobbet på morgonen, så dyker den skällande chihuahuan med ägare upp precis vid våran husknut. Lös som vanligt, och en bit före sin ägare runt hörnet, precis som vanligt! Den kommer skällandes springande fram mot Induz och stannar ca 1 meter ifrån oss. Modigare än så är de inte. Oj, säger ägaren, jag såg inte er bakom hörnet!! En bra ide kunde väl kanske annars vara att ha hunden hos sig, just när man går runt kurvor eller hörn med sin lösa hund, ifall det kommer någon från andra hållet! Men det gäller inte här!

Nu då, eftersom jag blev så jäkla irriterad, så säger jag bara åt henne; - Men vad bra, behöver man inte ha mer lydnad på sin hund än så där, så kan ju jag också ha min hund lös hela tiden! Så jag släpper lös Induz, vänder på klacken och går! Givetvis skulle jag väl aldrig göra så, om jag inte vet vart jag har min hund. För efter några ganska jobbiga år i Induz ungdom, där jag inte visste om vi skulle befinna oss i samma kommun, 5 minuter efter jag släppt honom lös, så har denna hund blivit en riktig mattegris! Släpper jag Induz lös idag och går ifrån honom, så tar det ungefär 5 sekunder innan jag har honom vid min vänstra sida. Och likaså nu, jag går och han stannar i ca 5 sekunder och blänger på den andra hunden, som då ägaren lite tveksamt tar upp på armen och jag ser nästan att hon börjar darra lite i knäna. Men som vanligt, så kommer Induz springande efter 5 sekunder och går fot med mig. Godis och beröm haglar och sedan fortsätter han att gå vid min vänstra sida. Den andra hundägaren går lite dröjande efter oss, men bestämmer sig sedan för att gå åt andra hållet. Skönt känner jag. Men troligen hjälper detta inte så länge, för det finns ett antal hundägare här, med exakt samma beteende.

Idag, startade jag dagen med att åka och köpa 6-års presenter till systersonen som fyller år snart, fasen vad tiden går fort! Inser att det inte är så speciellt lätt längre att veta vad man skall köpa åt en kille i den åldern. Nu blir det en nyttig, men säkert tråkig present, en rolig sak och en grej som jag hoppas att han kommer tycka om. Men man vet aldrig!

Och trots de lite stela benen hos hundarna efter gårdagens aktiveringsövningar, så åkte vi idag ut till Kaknästornet och den delen av Djurgården. Och jag kan lova att det har varit en riktigt härlig dag. Det är skönt att bara komma bort och gå någon annanstans med dem.

Hittade också en skogsbacke alldeles i närheten, som nästan var helt snöfri. Hundarna såg ut att tycka att det var riktigt skönt att prassla runt i löven och där i denna söder slänt, kändes det verkligen att våren är på väg.

Induz verkade inte helt pigg idag, men efter en stund i solen med en ny hundleksak, så var han riktigt på hugget igen. Slängde sig åt både höger och vänster för att roffa åt sig även Diezels leksak. Vilket också lyckades, han är ju bra snabb fortfarande!

Men Diezel lyckades även ta tillbaka den.

Vi mötte även Simon, som är med i TV´s designprogram ”Simon och Thomas”, med deras två Jack Russel terriers. Och som verkade vara två väldigt väluppfostrade hundar, mot hur man har sett dem på TV:n, där de bara far runt.

Väl hemma igen, så sover nu både Induz och Diezel gott i sina sängar och jag känner mig också nöjd med dagen.

Nu hoppas jag bara att Induz inte blir allt för stel i sina små ben, efter dagens ibland halsbrytande hopp för att ta alla leksakerna. Men vi får ta det lite lugnt i morgon. Nu är det dags att bege sig ut i köket och börja med söndagsmiddagen.

På återseende!

Det mesta känns väl ganska bra

Tänk så härligt det känns när orken liksom återkommer i kroppen, allt blir så mycket enklare igen. Ja, det känns till och med som om man tänker lite klarare när förkylningen börjar släppa och det är väl tur det! Låg ju här förra veckan och funderade på vad som kunde vara fel med Induz, jag tycker ju inte att han verkar helt piggelin. Därför var det nog väldigt bra för mig att läsa den artikel som en av våra duktiga veterinärer skrivit, om den åldrande hunden. Där hon betonar att åldrandet inte är en "sjukdom", utan något man får anpassa sig och kanske ändra rutinerna lite efter. Det tycker jag väl i och för sig att vi försöker göra, men jag känner att jag har glömt en hel del hur det kan vara att ha en gammal hund, det var ju ett tag sedan Bill och Icaroz var det.

Just det här att Induz inte kommer skuttande direkt på morgonen när vi ska gå ut längre, det känns som om hunden åldrats väldigt fort nu under vintern, med kyla, is mm. Han vill inte gå på långa promenader längre, han går saktare och han sover mycket mer. Jag går ju här och oroar mig för att Induz ÄR sjuk, men jag tänker nu lugna ned mig lite, för mycket av allt det han gör, är nog helt normalt för en gammal hund. För går i trapporna gör han utan problem, han äter fortfarande ALLT han kommer över, han vill ha med sig sin ”pip leksak” i munnen när vi går ut. Och vill vissa dagar traska iväg runt halva Vendelsö på promenader. Han hör då väldigt bra fortfarande kan jag väl säga, fast ibland lite beroende på vad det handlar om. Mat som tappas på golvet i köket = hör väldigt bra! Matte vill att han ska komma när vi är ute och går = kan höra ganska dåligt! Men det kändes i alla fall bra att få läsa/höra av någon annan, hur gamla hundar kan bete sig, fast jag kanske innerst inne själv är medveten om detta. Men givetvis blir i alla fall jag orolig, när jag ser förändringar hos hundarna.

En annan förklaring till att han verkat hängig, fick jag troligen i torsdags när jag såg att han låg och slickade på sin ena tass. För som ett antal gånger tidigare, har han lyckats få ett sår på den tå vi fick operera på honom för några år sedan. Induz lyckades ju skada en klo på ena framtassen, så pass illa att veterinären fick lov att operera bort klon. Ja, ett tag lät det som om de skulle bli tvungna att operera bort hela hans tå, men som tur var så räckte det med klokapseln.

Allt gick jätte bra och veterinären sydde ihop hans tå så himla fint. MEN bara tre dagar efter operationen, och trots diverse bandage mm. så lyckades Induz ”laga” sig själv när jag var borta ett par timmar. Han hade upp hela såret, som då inte gick att sy om, utan det blev tvunget att läka av sig självt. Det gjorde det också, men just på det stället, så blev huden ganska tunn och ingen päls växer där. Och just DÄR, har nu Induz en förmåga att skrapa sönder tån, vilket han nu hade gjort. Samt givetvis då ”tagit hand” om detta själv, genom att säkert slicka hysteriskt på tån medan jag låg och sov i mina feberdimmor. Det var bara att ta fram lite alsolsprit och tvätta med och sedan hålla honom borta från såret. SÅ nu är det ganska bra igen! För att slippa ha en stor tratt på honom, så fick jag en alldeles lysande idé (tyckte jag själv då), jag åkte och köpte några halksockor för barn. Sådana med små gummifigurer under och som gör att de inte är så hala. En sådan socka får nu Induz gå omkring med (inte helt populärt) och det gå alldeles utmärkt, när han inte behöver halka runt på golvet heller. Så här ser ni en rottweilertass med ”halkis” på!

Igår hade vi en alldeles underbar dag här i Stockholm. Solen sken från en klarblå himmel, det var lördag och efter veckan som varit, så är man ju totalt uttråkad. Eftersom samtliga här hemma tycktes hålla med, så kokades det choklad och te, det breddes smörgåsar och gjordes i ordning mat till hundar i diverse burkar. Kameran laddades och sedan packades allt in i bilen. Därefter bar det av ut mot havet! Oj, oj, oj så skönt det var att komma dit igen, det var länge sedan nu! Vi började med att gå en lite små halkig promenad inne i skogen med hundarna på de vägar som finns. Men det var ändå lättare för dem att gå där, än i den djupa och hårda snön i skogen. Så medan husse gjorde hundarna sällskap i bilen, så gick jag själv ned till stranden. Tänk SÅ lugnt och skönt det var att stå där i solen och liksom känna både förkylning och alla funderingar blåsa bort över vattnet (eller snarare kanske isen). Det var så härligt, så jag hade absolut ingen lust alls att gå därifrån igen! Strosade runt utmed havet en bra stund och tog några bilder på den ganska täta packisen som täckte vattnet en bra bit ut från land.

Diezel, som har piggast ben av hundarna, tog jag sedan med mig ned till en annan strand och tog några bilder på honom. Där, såg man faktiskt lite vatten mellan isflaken som flöt omkring.

Här sitter han på en av berghällarna med både is och hav runt omkring sig.

Efter några timmar var det dags att bege sig hemåt igen, passerade då en åker som vildsvinen hade ”plöjt” igenom efter mat. Tänk vad de kan ställa till egentligen!

Men denna vinter har inte varit lätt för våra vilda djur i skogen, jag tycker riktigt synd om dem. Har ju försökt att mata dem lite, men det har nog inte räckt långt.

Väl hemma, efter bilturen, promenader, mat mm. så la sig de nöjda hundarna och sov. Induz i sin säng…

…och Diezel på den nya luddiga, dubbelvikta, filten. Den gillar han att ligga och sova på, trots att han i vanliga fall brukar krafsa bort det mesta man lyckas släpa hem åt honom. Men den här filten ÄR gosig!

Nu är det söndag och här sprider sig en doft av nybakat matbröd. En riktig pysseldag kan man säga att det är, det finns en del saker som "kommit efter" denna vecka. Har även försökt göra lite vårfint i köksfönstret med de fina blomkrukorna jag fick av min snälla syster Magdalena (Tack igen!) i födelsedagspresent. De passar så himla bra i mitt ljusblå och vita kök!

I morgon är det måndag och dags att åka till jobbet igen, det känns riktigt kul! Hoppas att ni alla som tittar in här, får en bra vecka nu!

En sjuk vecka

Här knallar dagarna på, om än i snigelfart som det känns. Jag lyckades ju bli ordentligt sjuk och tänk så tråkigt det är när man känner att orken i kroppen totalt har försvunnit! 3 dagar med feber, som jag mer eller mindre sovit bort. Givetvis är man som hundägare så illa tvungen att släpa sig ut med hundarna på några små rundor i alla fall, men det har inte blivit mer än nödvändigt kan jag säga. Min hals har slagit bakut ordentligt i den kalla luften och det har varit ett himla hostande och hackande. Som tur är, så har hundarna funnit sig i detta också och vi har snusat ikapp inne i sovrummet. Frågan är väl vem av oss som sett mest utslagen ut, jag eller någon av hundarna?!

I tisdagseftermiddag gjorde jag dock ett litet försök att aktivera de små voffsingarna. Fyllde först jackfickan med hundgodis och tog med mig Induz ut. Godiset gömde/la jag sedan ut i snöhögen här utanför så att han fick leta reda på dem.

Ingen avancerad sysselsättning för en rottweiler, men han fick ändå använda sin nos till att hitta något ätbart i all denna snö. Och jag tror att det räckte ganska bra åt honom, han börjar bli gammal nu och det märks. Han har inte samma behov av att det skall hända saker hela tiden, det ser ut som om han tycker att det är ganska behagligt att rulla ihop sig på den mjuka filten och sova (med ett öga öppet). Det kan ju tex. ramla ned en smula på golvet av något ätbart och det vill han absolut inte missa!

Diezel tog jag med mig ut bakom husknuten och lät honom få hoppa runt i snön med den nya bollen en stund. Och det var ju kul tycket Diezel! Men att sätta fast ett gummiband i bollen, det var däremot ingen bra idé!

Han har ju också fått tagit det riktigt lugnt bra så länge nu, och man ser verkligen hur mycket hopp och spring det finns i de benen. Nu for han fram som en liten bulldozer genom skogsparken och hann väl inte alltid bromsa i tid.

Men kul hade han!

Själv har jag försökt att roa mig på min vakna tid, med att lägga ut lite bilder på Facebook, men jag vet inte om livet blev så mycket roligare för det! Är ganska trött på detta forum nu måste jag säga, jag tycker ju att det är roligare med hemsidan och dagboken. Men troligen är det inte så många som håller med om det. Men jag hoppas ju, att i alla fall några fortfarande tittar in till oss här. Nu kommer jag nog att ligga lite lågt med FB ett tag, det ger inte så mycket som det känns. Kommer kanske bara lägga ut lite bilder som jag inte vill bli av med om datorn ”pajjar”, vilket börjar kännas lite överhängande. Håller på att titta efter en ny stationär dator, men vet inte vad jag skall köpa för något.

Idag kan jag i alla fall jubla, ÄNTLIGEN feberfri!!! Tack och lov! Men jag känner mig hur matt i kroppen som helst, näsan rinner och jag är nog ingen pigg uppenbarelse direkt. Så något arbete för mig denna vecka, blir det inte. Jag får komma igen tills på måndag med nya och FRISKA tag.

Nu ska jag ta det lugnt, sätta mig på golvet och gosa lite med mina hundar, kanske gömma någon leksak någonstans som de får leta efter. Tänk så hemsk man känner sig när man tycker att man har ”försakat” dem i alldeles för många dagar (3 st). Men jag hoppas att de överlever ändå!

Satt också igår och funderade på vilket hyckleri det är inom denna hundvärld egentligen. Efter ett telefonsamtal, så förstår jag ju att det huggs hej vilt i ryggen på folk, åt både höger och vänster. Ord som är sagda, förvrängs och förstärks på ett sätt som kommer allt längre från verkligheten. Och alla tycker vi inte likadant, eller ser saker och ting på samma sätt, så är det! Det finns en himla massa vinklar på det mesta, och man väljer ju själv från vilket håll man vill betrakta det hela. Men en sak som troligen stämmer i alla fall, är vi alla har samma intresse, HUNDARNA! Så varför måste det "tjafsas" så himla mycket!? Och det gamla talesättet stämmer nog allt för väl; "Den som talar illa om andra i din närvaro, talar troligen illa om dig i din frånvaro". Några ord väl värda att tänka på och som verkar stämma i allra högsta grad när det gäller "hundfolk", tyvärr.

Nu hoppas jag att ni som tittar in här, får en kommande trevlig helg!

Så har vi avverkat ännu en helg

Sitter här och tänker skriva vad vi pysslat med resterande dagar av denna vecka, men jag skall fatta mig kort, så att i alla fall någon kanske orkar läsa. Veckan startade med en magsjuk Diezel, som faktiskt var bättre redan i torsdags. Dagen började med att han tänkte äta upp en schäfer som kom farande lös, vad annars! Nu är denna schäfer ganska ”knackig” och jag måste nog säga att jag tycker riktigt synd om honom, han kan nästan inte gå längre. Nu fick tanten som han var ute med, tag på svansen på honom när han stod ca 1 meter ifrån oss och skällde. Men det var lite FÖR nära tyckte Diezel! Som verkar ha bestämt sig för att starta en personlig vendetta mot alla hundar som skäller på honom för tillfället. På kvällen samlade han sedan ihop sina leksaker och la sig i vardagsrummet igen, DÅ kändes det absolut att han mådde bättre!

Onsdag och torsdag bjöd på ett härligt väder, så efter jobbet blev det hundpromenader i solen. Här är Induz ute och undersöker en massa spännande dofter i snön.

´
Soluppgångarna har varit vackra med sina ljusa färger.

På fredagskvällen däckade jag ihop totalt. Har ju inte känt mig riktigt bra under veckan, men har inte haft tid att känna efter hur jag mår helt enkelt, det har varit full fart. Men nu kom den dånande huvudvärken och jag var tvungen att gå och lägga mig. Årsmötet i Svenska Rottweilerklubben som var igår, fick jag hoppa över, jag mådde inte speciellt bra igår heller. Men jag får nog reda på vad som avhandlades på mötet ändå. Men efter ett antal timmars sömn, började jag i alla fall kvickna till igår eftermiddag. Gick ut med hundarna i solskenet och bara ”softade” runt. Här är några bilder på Diezel uppe i en snöhög igen. Jag gillar ju att ha den blå himlen som bakgrund.

Efter att ha varit modell åt matte, så var det dags att springa tyckte Diezel.

Han fick faktiskt skutta runt lite i den lösa, men ganska djupa snön några svängar, och snacka om att han tyckte att det var kul.



Här sitter min prins Induz, som idag är lite halt på ett framben och inte känns helt ok. Vet inte om det är benet som påverkar honom, eller om han inte mår bra av någon annan anledning. Han ska få ta det lite lugnt så får vi se hur det utvecklar sig.

Idag har vi även haft lunchgäster här, Magdalena och Daisy. TACK så jätte mycket för födelsedagspresenten, jag kommer få SÅ fint i mitt köksfönster nu! Vi passade även på att ta en liten tur ut i solen och snön. Kul tycket Diezel, som gärna ville leka med pälsis lite.



Men Daisy var inte riktigt lika road av att leka med en stor rottweiler. Han har ju råkat trampa henne några gånger.


Amris som försöker "döda" sin present, vilket då Diezel lyckades med senare.

Nej, nu ska jag ta hand om allt ute i köket och sedan sätta mig ned och ta det lugnt. Och nog hade Diezel kunnat vara med på årsmötesutställningen allt, så pigg som han är igen! Men på grund av smittorisken bland 200 hundar, så fick han givetvis inte vara det. Önskar nu er som tittar in här, en riktigt bra vecka. Och för att göra ett litet tillägg så här på måndagmorgonen, så kan jag väl säga att jag nu ÄR sjuk ordentligt! Kände på morgonpromenaden att jag inte alls mådde bra, har feber, ont i huvudet och halsen. Så idag ligger jag åter nedbäddad här hemma och tycker synd om mig själv. Jag var visst inte så frisk som jag trodde själv igår. SÅ kan det vara!