Jaha, så sitter man nu på söndagskvällen och försöker sammanfatta den sista sommarsemester veckan för i år. I och för sig så är det kanske dags att komma in i de vanliga rutinerna igen nu när det är höst. För höst känns det allt att det är, det var bara +8 grader här i morse. Känner mig en aning "sliten" och det är kanske inte riktigt det som är tanken med att ha semester, men ger man sig iväg ut och reser med hundar, så får man allt skylla sig själv. Sent igår kväll kom vi hem från Gotland, där vi fladdrat runt under ett antal dagar. Egentligen var det inte alls tänkt att vi skulle åka dit i år, men så fick jag idén att det nog skulle vara kul att ställa ut Diezel två gånger till i championklass, innan han blir veteran.
Så här bokades en stuga där man fick ha med sig hundar, resan bokades och betalades och jag lurade även min syster Magdalena att hon skulle komma över några dagar och ställa ut Daisy. Fem dagar senare gjorde ju Diezel illa sig i benet och så gott som alla mina planer gick upp i rök. Ja, Diezel kunde ju definitivt inte ställas ut. Men eftersom allt redan var klart, så fick det bli några dagar på Gotland i alla fall.
Med tanke på Induz och hans gamla ben, så bokade jag plats i djursalongen åt oss. Jag kan inte ha honom sitta stilla i en liten bur i bilen under så pass lång tid som det tar med båt över till "ön". Så i måndags morse var det bara att krångla sig upp i djursalongen med de två rottweilerpojkarna, tillsammans med ett antal små hundar och en ridgeback. Kan väl säga att det gick över förväntan. Tystas var de två rottweilerna. Jag trodde väl inte att Induz skulle koppla av så lätt som han faktiskt gjorde och både han och Diezel skötte sig jätte bra. De andra hundarna skällde en del, men det var inte så mycket att bry sig om tyckte de här hundarna. Induz for i och för sig upp som en projektil när en kvinna snett framför oss helt plötsligt hivade upp en kattunge ur en bur. Men eftersom Induz satt väl förankrad i stolsraden framför oss, så kom han inte så långt i sina försök att fånga denna jamande ”krabat”.
Vi har väl haft ett minst sagt varierande väder under veckan, allt från högsommarvärme några dagar till ösregn och nästan storm någon dag. Här under kommer i alla fall några bilder från våra dagar på denna vackra ö.
De två rottweilerna har passat på att bada både i havet och i den Blå Lagunen.
Solnedgångarna brukar alltid vara så himla vackra, men ett tag kändes det som om molnen bara vällde in över ön så fort det började gå mot kväll. Men några kvällar var det riktigt fint att promenera vid havet i solnedgången.
Försökte även ta några fina porträttbilder på hundarna och ni ser ju hur uppskattat det är.
Diezel höll på med precis ALLT, utom att ligga stilla och se snäll ut. Eller stilla låg han väl, men kanske inte riktigt så som jag hade tänkt mig.
Och satt de stilla, så blåste det som sagt halv storm.
Bilden här under, förställer bordet som stod ute på altanen den dagen det kom liiiite regn.
På torsdagen hämtade vi Magdalena och Daisy vid hamnen i Visby och träffade väl även på en gammal bekant där, som numera tydligen bor på Gotland och som erbjöd oss att bo i en hel flygel på deras gård nästa gång vi kommer över. Det låter väldigt trevligt tycker jag.
Men sedan blev det full fart, är man inte hemma med hundarna, så blir det allt lite krångligare. Halt var det på golvet i den stuga vi hyrt. Hundar halkade runt som Bambi på hal is och det är knappast bra för varken Induz eller Diezel. Den enda matta som gick att uppbringa, var så klart en hemvävd ”sak” som kostade en halv förmögenhet att investera i, men vad gör man inte för sina hundar!? Ville inte att de skulle göra ännu mer illa sig när de halkade runt på golvet. Lilla Daisy klarade sig däremot bra mycket bättre. Men Diezel la i alla fall beslag på mattan direkt och den var helt ok att sova på också.
Fredagen ägnades åt en rundtur med Magdalena så att hon också fick se lite av Gotland. Ännu mer blev det väl, med tanke på att min insats som "gudie" inte var den bästa. Tänk att man blivit begåvad med ett totalt obefintligt lokalsinne! Hade Visby varit lite större, så hade vi nog irrat runt där ännnu. Och givetvis så började regnet ösa ner just som vi var där. Men vi överlevde det också. Under fredagen insåg man även att det var fler än vi som bodde i denna stugby och som skulle ställa ut sina hundar under helgen. Det började likna rena hundmotorvägen runt stugorna. Det skälldes och friserades för brinnande livet. Ja, även Daisy fick sig en omgång med hårfönen och trimsaxen.
Detta var tydligen ganska jobbigt, eftersom Daisy rasade ihop och somnade i vår "hundväska" sedan.
Men på lördagen var hon allt i ”trim” och blev 2:a bästa veterantik och fick HP. GRATTIS till det!
Under den stund jag var på utställningen så träffade jag på några bekanta också och det är alltid trevligt.
Ja, sedan var det ”bara” hemresan kvar, här ligger Diezel i Visby och väntar på att få åka hem.
Och denna gång var det inte riktigt lika lugnt i djursalongen, det var totalt proppfullt med hundar och folk. Allt var väl ganska lugnt, tills en labradorhane nosade Induz på ryggen, det uppskattades inte riktigt. Men efter en liten stund så hade alla hundarna funnit sig till ro och det blev väl en relativt lugn hemresa. Men vad det gungade när vi var mitt ute på havet! Förstår att de personer jag mötte på vägen till toaletten tittade lite konstigt på mig, för jag kunde definitivt inte gå rakt.
Men hem kom vi och helt slut var man. Inte minst hundarna! Jag gick en liten promenad med dem och sedan fick de mat, efter det så jag inte skymten av dem. De rasade ihop i sina hundsängar och snarkade som aldrig förr. Jag gjorde nästan det samma, efter att ha tagit en varm dusch och kopp te.
Och som sagt, nu är det väl så där 11 månader innan det är dags för semester igen. Visst låter det länge?! Men så är det. Nu ska jag snart göra kväll här igen tror jag, är som sagt lite sliten idag också och skulle nog kunna somna på stört, om jag fick!!!
Ha nu en bra vecka!
Tisdagen tillbringades till stora delar inne i stan hos läkare med undersökning, provtagning och ännu mer undersökning. Och inte blev jag klokare för det! Inte läkaren heller som det lät. Det är väl bara att fortsätta med det lugna och äta väldigt ”lindrig” mat som de sa. Så där är jag nu! Råkade ju även hamna inne i Söderhallarna mellan mina läkarbesök och det var ju inte bra. 20 minuter senare kom jag ut därifrån och var en aning fattigare. Det är livsfarligt att gå in där!
Under torsdagen insåg jag att min karriär som bagare och konditor är heeelt förbi! Tycker att jag tidigare med viss framgång, både lyckats baka bullar, socker kakor av alla de slag, småkakor och matbröd, som både varit goda att äta och som även sett helt ok ut. Men nu tror jag inte det längre! Skulle göra en vanlig vaniljkaka (som jag gjort många gånger tidigare), den består av en enkel sockerkaka som man delar i två bottnar och har vaniljsmörkräm emellan. Det första försöket såg ut som en djup skål när jag tog ut den ur ugnen. Men vad sjutton hade hänt? Hade jag inte blandat bakpulvret med mjölet ordentligt? Eller hade ugnen varit för varm? Det var bara att sätta igång och visp ihop en ny.
En timme senare stod nästa försök på bänken och såg ut så här. Ja, kanske något högre än en pannkaka, men det var inte mycket mer!
Neeej, nu jäklar! Det måste vara något allvarligt fel här! Bakpulvret, där har vi det! Iväg till affären för att köpa nytt. Hem igen, vispa ihop ännu en ny kaka, som nu bara inte kunde bli fel! En timme senare, kunde jag sammanfatta mina försök att göra en vaniljkaka, som en total katastrof! Nu är det nog färdigbakat här för ett bra tag framöver. Och jag vill med dessa bilder på Diezel (hunden som verkligen kan se road ut) visa ungefär hur jag kände mig efter denna lyckade insats.
På eftermiddagen skulle Diezel ha varit in till Bagarmossen och tränat i Water Treadmillen igen, men det blev inget med det. Någon timme innan vi skulle åka, ringde de och sa att de var tvungna att ändra på tiden, så denna vecka blir det ingen träning för Diezel. Det var ju synd. Men vi jobbar väl på så som vi gjort hittills. Diezel la sig i sin säng och sov i stället.
Fredagen tillbringades till stora delar i bilen. Norra Uppland och halva Gästrikland avverkades med besök både här och där. I och för sig så var det ett helt perfekt väder att åka bil i, lite små mulet och inte så varmt. Hundarna började varvar upp redan när jag tog fram väskor mm. här hemma, för givetvis ska något kul hända när dessa saker kommer fram. Vi hann som sagt med en hel del under dagen; bland annat ett besök i Gävle och en promenad och lunch vid whiskydestilleriet i Mackmyra.
Och där fanns det småkryp och golfspelare. Diezel skulle fånga små krypen…
… och Induz hade siktet inställt på golfspelarna och medföljande bollar.
Eftersom Diezel missat sin träning dagen innan, så tyckte jag att jag kom på en alldeles lysande idé när vi passerade Dalälven vid Älvkarleby. DÄR kunde ju Diezel få gå lite i vattnet! Tyvärr då, så var väl inte Diezel av samma uppfattning!
Ok då, det var kanske liiite kallt i vattnet, vilket Diezel konstaterade så fort hans små rottweilertassar hamnade i vattnet. Och av den anledningen, så försvann han snabbt upp i tryggt förvar bakom bilen. Och titta så motiverad han ser ut!
Induz däremot, han traskade på ut i vattnet och tyckte att det var helt ok.
Vi hann även med ett besök vid Skutskärs Brukshundklubb och där blev det en promenad runt i omgivningarna. Väldigt fin klubb måste jag säga.
Hemma igen, var det två hundar som först kastade i sig sin middag och sedan rasade de ihop i två högar här på golvet. Och sov och sov och sov!
Jag vet med mig att jag inte lyckades hålla Induz så pass lugn som han borde ha varit denna dag och det syntes igår. Hans hälta var värre igen! Att hålla honom lugn, är 100 gånger svårare än med Diezel kan jag säga. För Induz har ju alltid varit en hund som hinner med mycket på väldigt kort tid. Så nu får vi börja om igen! Han är bra så stel i benet när han legat och vilat en stund, men när vi kommer ut genom ytterdörren, så är hältan borta. Då känner han troligen inte att det gör ont längre och blir ännu svårare att hålla lugn. Men det är väl bara att ”traggla” på.
Den enda gången Induz är något så när lugn, eller i alla fall nästan, är väl när han äter. Men jag har nog aldrig träffat på en hund som det låter så mycket om när han äter. Han ska slicka i denna skål minst 20 gånger efter att maten är slut, för han kan ju missat någon liten smula.
Igår blev det en kväll på stan. Regnet hängde i luften här i Vendelsö, men i stan var det allt ett jätte fint väder. Tog oss till Sveavägen och så mycket krom att spegla sig i som det fanns där denna kväll, var det nog länge sedan jag såg. Det var en strid ström av gamla fina bilar, den ena mer blänkande än den andra. Mycket folk och en trevlig stämning, förhöjde kvällen ytterligare några steg.
Några skulle väl försöka ”impa” lite också.
Solnedgångarna brukar alltid vara så himla vackra, men ett tag kändes det som om molnen bara vällde in över ön så fort det började gå mot kväll. Men några kvällar var det riktigt fint att promenera vid havet i solnedgången.
Försökte även ta några fina porträttbilder på hundarna och ni ser ju hur uppskattat det är.
Diezel höll på med precis ALLT, utom att ligga stilla och se snäll ut. Eller stilla låg han väl, men kanske inte riktigt så som jag hade tänkt mig.
Och satt de stilla, så blåste det som sagt halv storm.
Bilden här under, förställer bordet som stod ute på altanen den dagen det kom liiiite regn.
På torsdagen hämtade vi Magdalena och Daisy vid hamnen i Visby och träffade väl även på en gammal bekant där, som numera tydligen bor på Gotland och som erbjöd oss att bo i en hel flygel på deras gård nästa gång vi kommer över. Det låter väldigt trevligt tycker jag. 
Fredagen ägnades åt en rundtur med Magdalena så att hon också fick se lite av Gotland. Ännu mer blev det väl, med tanke på att min insats som "gudie" inte var den bästa. Tänk att man blivit begåvad med ett totalt obefintligt lokalsinne! Hade Visby varit lite större, så hade vi nog irrat runt där ännnu. Och givetvis så började regnet ösa ner just som vi var där. Men vi överlevde det också. Under fredagen insåg man även att det var fler än vi som bodde i denna stugby och som skulle ställa ut sina hundar under helgen. Det började likna rena hundmotorvägen runt stugorna. Det skälldes och friserades för brinnande livet. Ja, även Daisy fick sig en omgång med hårfönen och trimsaxen.
Detta var tydligen ganska jobbigt, eftersom Daisy rasade ihop och somnade i vår "hundväska" sedan.
Men på lördagen var hon allt i ”trim” och blev 2:a bästa veterantik och fick HP. GRATTIS till det!
Under den stund jag var på utställningen så träffade jag på några bekanta också och det är alltid trevligt.
Och denna gång var det inte riktigt lika lugnt i djursalongen, det var totalt proppfullt med hundar och folk. Allt var väl ganska lugnt, tills en labradorhane nosade Induz på ryggen, det uppskattades inte riktigt. Men efter en liten stund så hade alla hundarna funnit sig till ro och det blev väl en relativt lugn hemresa. Men vad det gungade när vi var mitt ute på havet! Förstår att de personer jag mötte på vägen till toaletten tittade lite konstigt på mig, för jag kunde definitivt inte gå rakt.
