Och här syns lite av det som vattnet har dragit med sig ut på gångvägen.
Givetvis så blev Diezel lite mer hängig och det var inte så mycket annat att välja på, än att ringa till veterinären igen och säga att det nog måste sättas in lite antibiotika här i alla fall. Han lät inte så överraskad, så han var nog beredd på det som det verkade. Så i fredags morse bar det iväg i bilen för att först hämta receptet på djurkliniken och sedan handla lite. Men eftersom allt går så himla bra just nu, så lyckades jag väl få min andra dusch för dagen, just som jag svänger ut från parkeringen. Det rann vatten över mig! Ja, ifrån taket på bilen! Detta på exakt samma ställe vid framrutan, som jag redan har haft bilen inne för en gång sedan de bytte framruta på den. Nu j…ar tänkte jag, som inte riktigt var på humör för dylika saker!For väl iväg till glasfirman och ryckte tag i någon stackars kille som stod i verkstaden och släpade ut honom till bilen.
- OJ, sa han, det här ser ju inte bra ut!
– Nej, sa jag, det har jag redan konstaterat!
5 minuter senare var jag på väg därifrån, i en ”skuttande” Toyota Starlet. Och den bilen är en utmaning att köra må jag säga, men huvudsaken är väl att det går att ta sig fram. Mazdan skulle de fixa under dagen!
Ner till veterinären för att hämta receptet. Och sedan var det bara att hoppas på att det skulle fungera, mer kan vi inte göra, som veterinären sa. Så nu är det bara att hålla tummarna för att infektionen rättar till sig och att Diezel blir bättre igen. OM man nu lyckas få i honom denna medicin vill säga! För av någon konstig anledning, så är alltid dessa tabletter hur stora som helst, och båda luktar och säkert smakar hur illa som helst också. Tänk om de ändå kunde tillsätta något smakämne i tabletter som man skall ge till djur, så att de blir lite godare. Vet att vi någon gång fått Rimadyl i tuggtabletter och som smakade kött. Hunden som skulle äta dem, skuttade glatt ut i köket varje gång det var dags för medicin och åt dem utan några problem.
Men Diezel har vid det här laget, utvecklat en helt lysande teknik på att få upp ALLT man försöker stoppa i hans mun, men som han inte vill ha. Som tex. äcklig medicin!!! Det tog mig 20 minuter innan jag hade lyckats få i honom den första tabletten. Jag var totalt genom svettig och hade medicin i nästan hela köket. För givetvis så lyckades han bita sönder tabletten och sedan spotta ut allt så att det stänkte åt alla håll. Ja, vi får väl se hur detta kommer gå. Här ligger en mindre nöjd liten Diezel.
Diezel har inte sin matte så högt upp på ”tycka om” listan för tillfället. Och tacka sjutton för det, han får nästan ingen mat, utan bara en massa hemska tabletter. Stackars lilla Diezel!
Induz förstår däremot inte alls vad vi håller på med. Han sitter och tittar förundrat på Diezel när han spottar och fräser. Induz är nämligen den hunden i familjen som är mest ”lättlurad” när det gäller sådana här saker. Håller man bara fram lite godis av något slag, så sväljer han nog allt han kan få tag på, inkl. medicin. Häromkvällen gjorde han visserligen ett försök att svälja grannens giftiga ”myr medel”, eller i alla fall slickade han på det. Den hunden är rena självmordspiloten och gör tydligen allt han kan för att hans mage också ska rasa nu. Men än så länge är allt lugnt där, tack och lov! Här har han bäddat i sin säng och jag kan aldrig tänka mig att det är skönt att ligga och sova på den filthögen! Men, men...
Lördag morgon och nästan lite höstkänning ute. Blåst, mulet och lite friskare luft mot vad man är van vid nu. Det är ganska många löv som redan pryder marken här.
På eftermiddagen kom solen åter och det blev varmt som bara den. Och vilken härlig kväll det var. Passade på att gå en lång promenad med Induz och denna lugna kväll mötte vi inte en enda hund på hela rundan.
Snart har min sista semesterdag för den här omgången passerat. Men jag ska väl inte gnälla, ska nu jobba i 1,5 vecka, sedan har jag 2,5 vecka semester igen. Men just nu så känns den kommande 52 timmars arbetsveckan, något jobbig. Men det brukar gå bra, bara man kommer igång. Men denna helg har vi verkligen tagit det lugnt, och det har varit riktigt skönt. Har bara varit ute med hundarna i solen en del och Induz har som vanligt rullat sig runt på promenaderna.
Idag verkar Diezel må bättre också och det känns jätte bra. Så det var nog tur att han fick antibiotikan i alla fall. Det lilla såret som han fått av fästingen är också helt läkt. Så det börjar som sagt kännas bättre. Och Diezel har börjat visa lite intresse för sina vanliga sysslor igen, som att titta på intressanta program på TV:n…
…lekt med den nya bollen…
...och sedan givetvis slappat i sin säng. Och den hunden kan verkligen se trött ut!
Hans ben ja, det glömmer jag nästan bort i all denna röra som varit nu. Men faktiskt så tycker jag att hans ben också är bättre. Svullnaden är så gott som borta, tycker jag i alla fall. Och han markerar ingenting längre när han går. Och nu har jag faktiskt låtit honom gå utan benskydd, eftersom han går bättre utan det, än med det. Det tråkiga är väl att vi missat två gånger på rehaben nu när han inte varit bra, men jag hoppas att vi ska kunna åka dit på torsdag så att sjukgymnasterna i alla fall kan titta på honom. Här har vi en nytagen bild på benet från idag.
Nu sprider sig en god doft att nybakat matbröd här hemma och jag ska faktiskt smyga ut i köket och ta mig en alldeles varm smörgås med lite ost på.På återseende, när jag har tid att skriva något här igen!
