Här jobbar vi på

Men tänk så fort det började kännas som höst här! Regnet har periodvis öst ner och kvällarna blev mörkare nästan på direkten. Och många av ”hundgalningarna” i närområdet har kommit hem från semestrarna också och det märkte vi allt av i måndagskväll. Lyckades springa ihop med tre hundar som fladdrade runt lösa (givetvis) under kvällspromenaden med Induz.

Den första vi träffade på var tanten med schäfern och cockerspanieln som jag skrivit om tidigare. Nu sprang denna cockerhane lös här inne på gården och kissade på det mesta i lekparken. Den ansvarsfulla hundägaren, stod på andra sidan gården någonstans. Och denna hund vet definitivt inte vad ordet ”hit” betyder. Men nu hade det inte spelat så stor roll, eftersom ingen ägare såg oss i alla fall. Det var bara rena turen att vi inte fick den på oss. I skogsparken mötte vi en lös liten terrier som ägaren precis hann få tag på innan den skulle springa fram till Induz. Och när vi sedan kommer in på vår gård igen, så vinglade den nästan blinda pudeln runt här, givetvis lös. Så nu börjar allt återgå till det normala i omgivningarna.

Diezel börjar bli piggelin igen kan jag väl säga, antibiotikan har gjort susen. Igår var min syster här och fikade och då passade Diezel på att riva fram varenda leksak han kunde hitta här hemma + en del annat.

Och efter att ha stått för "underhållningen" hela eftermiddagen, så blir man lite trött.

Och nu på kvällarna börjar det bli full fart på hundarna, de gillar detta lite svalare väder. Nu ska det dras fram leksaker och kastas på människorna som sitter och försöker titta på tv:n. Nu vill Diezel också leka igen och det känns så himla bra!!! Och just nu får han gärna kasta precis varenda leksak på mig, bara jag ser att han mår bättre.

Igår kväll blev den en promenad i Visättra för hundarna. Jag var där hos min syrra och försökte agera ”data doktor” eller något. Med en del skiftande resultat kan vi väl sammanfatta det hela. Blev också påmind om att det kan gå väldigt snabbt och väldigt lätt att bli av med det mesta man har i datorn. Så några kvällar denna vecka har jag suttit och sparat ner så gott som allt på den externa hårddisken som jag köpt, har missat det ett tag som det såg ut. För tänk att bli av med alla sina bilder och dokument, hemska tanke.

Häromkvällen gjorde Diezel en ny bekantskap också! Han har en längre tid gått och sneglat på denna konstiga varelse, men han har inte riktigt kommit så nära den som han kom denna kväll. Ingen av oss såg nämligen igelkotten som satt och smög under några buskar i rabatten, inte förrän Diezel gör ett hopp ungefär en meter rakt upp i luften och samtidigt rakt ut från rabatten. Barkbitar och jord bara yrde runt öronen. Ingen lyckad manöver med tanke på benet kanske. Men han hade väl lyckats sätta sin lilla rottweilernos rakt på igelkotten! Och det gjorde ganska ont som det såg ut!
Aj, aj, aj…

Idag har vi haft en riktigt härlig dag här. Ledig, lagom varmt, sol och all tid i världen att bara göra det man känner för. Kan det bli bättre?! Induz och jag tog en tur runt i omgivningarna mitt på dagen och han fick även springa lite i det på vissa ställen ännu bruna gräset.

På eftermiddagen var det så äntligen dags för Diezel att åter klättra in i denna ”sak”.

Just det, dags att besöka rehaben vid Bagarmossen igen. Men det ÄR en skum grej det här tycker Diezel. Det kommer upp vatten ur golvet?!

Och att Diezel har gått i ”simskola” sedan vi var där sist, syntes också. När vattnet nådde en bit över magen på honom, så tyckte han att det var dags att simma lite där i ”akvariet”, vilket inte var så lätt. Men med lite mindre vatten, så gick fortsättningen bra. Han trampade på så gott det gick och nu kunde han nästan både äta och gå samtidigt.

Och det mest positiva var nog att Therese som jobbar på rehaben, tycker att Diezels ben ser bra mycket bättre ut. Men han har ju också bara fått GÅ i 8 veckor nu, inte ens travat. Så jag hoppas ju att senfästet och senan verkligen får den tid det behöver ha för att läka ordentligt. Med tanke på benet så har vi ju fått en del ”hjälp” av att det har varit varmt, vilket har gjort att Diezel självmant har tagit det lite lugnare. Men de senaste veckorna så märker man på honom att han är ganska uttråkad. Nu får han ju gå längre promenader och det gör vi också. Försöker även aktivera honom med diverse ”tänka” övningar. Så det är bara att jobba vidare.

Och efter detta äventyr i Water Treadmillen, så ser det ut så här. Det är nog jobbigare än vad man tror att gå där. Så Tack för idag säger vi till Therese! Och även till dig Emma! Här kommer vi få en ganska lugn kväll som synes!

Avslutar med en bild på Induz, hunden som verkligen har förstått varför hans ägare köper hem hundsängar mm. åt hundarna att sova i. Eller…?!

Nu önskar jag er som tittar in här en riktigt trevlig helg! Själv så ska jag jobba.