Under torsdagen insåg jag att min karriär som bagare och konditor är heeelt förbi! Tycker att jag tidigare med viss framgång, både lyckats baka bullar, socker kakor av alla de slag, småkakor och matbröd, som både varit goda att äta och som även sett helt ok ut. Men nu tror jag inte det längre! Skulle göra en vanlig vaniljkaka (som jag gjort många gånger tidigare), den består av en enkel sockerkaka som man delar i två bottnar och har vaniljsmörkräm emellan. Det första försöket såg ut som en djup skål när jag tog ut den ur ugnen. Men vad sjutton hade hänt? Hade jag inte blandat bakpulvret med mjölet ordentligt? Eller hade ugnen varit för varm? Det var bara att sätta igång och visp ihop en ny.
En timme senare stod nästa försök på bänken och såg ut så här. Ja, kanske något högre än en pannkaka, men det var inte mycket mer!
Neeej, nu jäklar! Det måste vara något allvarligt fel här! Bakpulvret, där har vi det! Iväg till affären för att köpa nytt. Hem igen, vispa ihop ännu en ny kaka, som nu bara inte kunde bli fel! En timme senare, kunde jag sammanfatta mina försök att göra en vaniljkaka, som en total katastrof! Nu är det nog färdigbakat här för ett bra tag framöver. Och jag vill med dessa bilder på Diezel (hunden som verkligen kan se road ut) visa ungefär hur jag kände mig efter denna lyckade insats.
På eftermiddagen skulle Diezel ha varit in till Bagarmossen och tränat i Water Treadmillen igen, men det blev inget med det. Någon timme innan vi skulle åka, ringde de och sa att de var tvungna att ändra på tiden, så denna vecka blir det ingen träning för Diezel. Det var ju synd. Men vi jobbar väl på så som vi gjort hittills. Diezel la sig i sin säng och sov i stället.
Fredagen tillbringades till stora delar i bilen. Norra Uppland och halva Gästrikland avverkades med besök både här och där. I och för sig så var det ett helt perfekt väder att åka bil i, lite små mulet och inte så varmt. Hundarna började varvar upp redan när jag tog fram väskor mm. här hemma, för givetvis ska något kul hända när dessa saker kommer fram. Vi hann som sagt med en hel del under dagen; bland annat ett besök i Gävle och en promenad och lunch vid whiskydestilleriet i Mackmyra.
Och där fanns det småkryp och golfspelare. Diezel skulle fånga små krypen…
… och Induz hade siktet inställt på golfspelarna och medföljande bollar.
Eftersom Diezel missat sin träning dagen innan, så tyckte jag att jag kom på en alldeles lysande idé när vi passerade Dalälven vid Älvkarleby. DÄR kunde ju Diezel få gå lite i vattnet! Tyvärr då, så var väl inte Diezel av samma uppfattning!
Ok då, det var kanske liiite kallt i vattnet, vilket Diezel konstaterade så fort hans små rottweilertassar hamnade i vattnet. Och av den anledningen, så försvann han snabbt upp i tryggt förvar bakom bilen. Och titta så motiverad han ser ut!
Induz däremot, han traskade på ut i vattnet och tyckte att det var helt ok.
Vi hann även med ett besök vid Skutskärs Brukshundklubb och där blev det en promenad runt i omgivningarna. Väldigt fin klubb måste jag säga.Hemma igen, var det två hundar som först kastade i sig sin middag och sedan rasade de ihop i två högar här på golvet. Och sov och sov och sov!
Jag vet med mig att jag inte lyckades hålla Induz så pass lugn som han borde ha varit denna dag och det syntes igår. Hans hälta var värre igen! Att hålla honom lugn, är 100 gånger svårare än med Diezel kan jag säga. För Induz har ju alltid varit en hund som hinner med mycket på väldigt kort tid. Så nu får vi börja om igen! Han är bra så stel i benet när han legat och vilat en stund, men när vi kommer ut genom ytterdörren, så är hältan borta. Då känner han troligen inte att det gör ont längre och blir ännu svårare att hålla lugn. Men det är väl bara att ”traggla” på.Den enda gången Induz är något så när lugn, eller i alla fall nästan, är väl när han äter. Men jag har nog aldrig träffat på en hund som det låter så mycket om när han äter. Han ska slicka i denna skål minst 20 gånger efter att maten är slut, för han kan ju missat någon liten smula.
Igår blev det en kväll på stan. Regnet hängde i luften här i Vendelsö, men i stan var det allt ett jätte fint väder. Tog oss till Sveavägen och så mycket krom att spegla sig i som det fanns där denna kväll, var det nog länge sedan jag såg. Det var en strid ström av gamla fina bilar, den ena mer blänkande än den andra. Mycket folk och en trevlig stämning, förhöjde kvällen ytterligare några steg.
Några skulle väl försöka ”impa” lite också.
Här är nog den charmigaste och gladaste killen vi träffade på under kvällen.
Eftersom jag är en person med ett ganska bra minne, men alldeles för kort bevisligen. Så sprider sig nu en doft här hemma av nybakat matbröd och ett gäng med kanelbullar, som faktiskt ser nästan normala ut! Måste ju lyxa lite nu under den sista semesterveckan. Och nu ska jag ta och testköra magen lite, genom att äta en alldeles ljummen bulle med en kopp te till.
En fråga också, som någon kanske vet svaret på; Sover aldrig myggor!? Eller kör de i skift dygnet runt? De senaste veckorna har jag lyckats få hur många myggbett som helst. Och det spelar ingen roll när man är ute, det är fullt med myggor överallt!Ha en bra vecka!
