Så här bokades en stuga där man fick ha med sig hundar, resan bokades och betalades och jag lurade även min syster Magdalena att hon skulle komma över några dagar och ställa ut Daisy. Fem dagar senare gjorde ju Diezel illa sig i benet och så gott som alla mina planer gick upp i rök. Ja, Diezel kunde ju definitivt inte ställas ut. Men eftersom allt redan var klart, så fick det bli några dagar på Gotland i alla fall.
Med tanke på Induz och hans gamla ben, så bokade jag plats i djursalongen åt oss. Jag kan inte ha honom sitta stilla i en liten bur i bilen under så pass lång tid som det tar med båt över till "ön". Så i måndags morse var det bara att krångla sig upp i djursalongen med de två rottweilerpojkarna, tillsammans med ett antal små hundar och en ridgeback. Kan väl säga att det gick över förväntan. Tystas var de två rottweilerna. Jag trodde väl inte att Induz skulle koppla av så lätt som han faktiskt gjorde och både han och Diezel skötte sig jätte bra. De andra hundarna skällde en del, men det var inte så mycket att bry sig om tyckte de här hundarna. Induz for i och för sig upp som en projektil när en kvinna snett framför oss helt plötsligt hivade upp en kattunge ur en bur. Men eftersom Induz satt väl förankrad i stolsraden framför oss, så kom han inte så långt i sina försök att fånga denna jamande ”krabat”.Vi har väl haft ett minst sagt varierande väder under veckan, allt från högsommarvärme några dagar till ösregn och nästan storm någon dag. Här under kommer i alla fall några bilder från våra dagar på denna vackra ö.








De två rottweilerna har passat på att bada både i havet och i den Blå Lagunen.




Solnedgångarna brukar alltid vara så himla vackra, men ett tag kändes det som om molnen bara vällde in över ön så fort det började gå mot kväll. Men några kvällar var det riktigt fint att promenera vid havet i solnedgången.

Försökte även ta några fina porträttbilder på hundarna och ni ser ju hur uppskattat det är.
Diezel höll på med precis ALLT, utom att ligga stilla och se snäll ut. Eller stilla låg han väl, men kanske inte riktigt så som jag hade tänkt mig.

Och satt de stilla, så blåste det som sagt halv storm.
Bilden här under, förställer bordet som stod ute på altanen den dagen det kom liiiite regn.
På torsdagen hämtade vi Magdalena och Daisy vid hamnen i Visby och träffade väl även på en gammal bekant där, som numera tydligen bor på Gotland och som erbjöd oss att bo i en hel flygel på deras gård nästa gång vi kommer över. Det låter väldigt trevligt tycker jag. Men sedan blev det full fart, är man inte hemma med hundarna, så blir det allt lite krångligare. Halt var det på golvet i den stuga vi hyrt. Hundar halkade runt som Bambi på hal is och det är knappast bra för varken Induz eller Diezel. Den enda matta som gick att uppbringa, var så klart en hemvävd ”sak” som kostade en halv förmögenhet att investera i, men vad gör man inte för sina hundar!? Ville inte att de skulle göra ännu mer illa sig när de halkade runt på golvet. Lilla Daisy klarade sig däremot bra mycket bättre. Men Diezel la i alla fall beslag på mattan direkt och den var helt ok att sova på också.
Fredagen ägnades åt en rundtur med Magdalena så att hon också fick se lite av Gotland. Ännu mer blev det väl, med tanke på att min insats som "gudie" inte var den bästa. Tänk att man blivit begåvad med ett totalt obefintligt lokalsinne! Hade Visby varit lite större, så hade vi nog irrat runt där ännnu. Och givetvis så började regnet ösa ner just som vi var där. Men vi överlevde det också. Under fredagen insåg man även att det var fler än vi som bodde i denna stugby och som skulle ställa ut sina hundar under helgen. Det började likna rena hundmotorvägen runt stugorna. Det skälldes och friserades för brinnande livet. Ja, även Daisy fick sig en omgång med hårfönen och trimsaxen.
Detta var tydligen ganska jobbigt, eftersom Daisy rasade ihop och somnade i vår "hundväska" sedan.
Men på lördagen var hon allt i ”trim” och blev 2:a bästa veterantik och fick HP. GRATTIS till det!
Under den stund jag var på utställningen så träffade jag på några bekanta också och det är alltid trevligt.Ja, sedan var det ”bara” hemresan kvar, här ligger Diezel i Visby och väntar på att få åka hem.
Och denna gång var det inte riktigt lika lugnt i djursalongen, det var totalt proppfullt med hundar och folk. Allt var väl ganska lugnt, tills en labradorhane nosade Induz på ryggen, det uppskattades inte riktigt. Men efter en liten stund så hade alla hundarna funnit sig till ro och det blev väl en relativt lugn hemresa. Men vad det gungade när vi var mitt ute på havet! Förstår att de personer jag mötte på vägen till toaletten tittade lite konstigt på mig, för jag kunde definitivt inte gå rakt.Men hem kom vi och helt slut var man. Inte minst hundarna! Jag gick en liten promenad med dem och sedan fick de mat, efter det så jag inte skymten av dem. De rasade ihop i sina hundsängar och snarkade som aldrig förr. Jag gjorde nästan det samma, efter att ha tagit en varm dusch och kopp te.
Och som sagt, nu är det väl så där 11 månader innan det är dags för semester igen. Visst låter det länge?! Men så är det. Nu ska jag snart göra kväll här igen tror jag, är som sagt lite sliten idag också och skulle nog kunna somna på stört, om jag fick!!!
Ha nu en bra vecka!