Ja, man får nog räkna sig till de verkliga ”hundnördarna” när man till och med kan finna glädjeämnen i hur ”det hunden lämnar efter sig” ser ut. Men så är det faktiskt nu! Jag var på gränsen till ett bryta ihop totalt här, när inte Nemuz lilla mage ville rätta till sig. Men sedan blev jag väl lite lugnare, när jag fick höra att det KAN ta tid, och en ganska lång sådan, innan en valpmage som kommit i olag, kommer i ordning igen. Nu fick vi ju lite hjälp av ett tyngre ”artilleri”, efter att ha träffat Emma, och det är jag innerligt tacksam över. För vipps, så vände det! Jag har till och med fått sova om nätterna! Tack och lov säger jag, som nu ser min lilla valp börja lägga på sig lite igen, för ett visst hull vill jag allt ha på mina valpar när de växer.
En sak till som är himla trevlig, är att Diezel ser ut att tycka om att ”äga” en valp numera. Från att de första veckorna inte ens velat titta på Nemuz, så verkar det som om han nu tycker att han är ganska ok, ibland i alla fall. För givetvis är det Diezel som styr och ställer här hemma i hundflocken. Och det tycker han om! För i valpens värld, så kan man leka sig igenom så gott som hela dagarna, men nu blir det bara så, när Diezel VILL det. Och oj så glad Nemuz blir då! Men jag får väl erkänna, att jag inte riktigt förstått att det kan vara så himla kul att bli ”tuggad” på!
Nemuz var ju lite väl mycket ”på” tidigare tyckte Diezel, som då också ”talade om” det för honom, genom en liten rispa på nosen. Och efter det, så har Nemuz faktiskt börjat inse vart Diezels gränser går. Men ibland undrar man ju, som här när Diezel ligger och sover i sin hundsäng. Då ”råkar” bara Nemuz landa bredvid honom och nu kan det vara helt i sin ordning, en stund åtminstone. Ni skulle ha hört hur det lät tidigare när valpen vågade sig på dylika manövrar, man trodde minst att det var en hel lejonflock här inne.
Men det är ju bra för min del tänker jag, som ser mina pengar liksom bara blåsa bort för tillfället. Nu behöver jag inte köpa en ny säng till Nemuz redan, han får vänta tills han slutat tugga i sig allt som råkar komma i hans väg :-) Inte för att jag är så himla rädd om en hundsäng, utan mer rädd över vad som slinker ner i magen på honom. Men givetvis ska han också få en egen säng, om några månader. Nu får han ligga på de stora dubbelvikta hundfällarna och sova. Vilket han inte gör i alla fall, han är som sin morfar Induz, sover helst på det svala golvet nu när det är varmt.
Diezel höll härom kvällen på att se till så att jag fick en mindre hjärtattack, det var ju ett tag sedan sist. Men jag kände en lång stund efteråt hur hjärtat bara bankade på mig. Vi kommer gående ned mot vår parkering, som har två lite lägre murar på var sida om där man ska gå. Nästan framme vi denna mur, flyger en katt rakt över gångvägen, så där 1,5 meter framför nosen på Diezel. Och DÅ blev det fart under tassarna på en viss hund! Jag tyckte att det kändes som om jag låg i en vinkel runt den ena muren, innan jag insåg att jag mer eller mindre hängde över elstolpen till motorvärmaren. Himla vovve säger jag, eller det kanske lät något mer irriterat när jag sa det åt Diezel! Förstår inte vad dessa katter gjort honom för illa, men dem ska man jaga i Diezels värld!
Igår var vi till Taxinge slott, kakslottet, tillsammans med Magdalena.
Där är det hur mysigt som helst nu på sommaren. Och alla dessa blommor, säger jag, som älskar riddarsporrarnas blåa färg…
…och doften av lavendel.
En helt perfekt dag för oss som är hundägare, lagom varmt och mulet. Hundarna kunde sitta kvar i bilen medan vi gick in till onyttigheterna i slottscaféet. Och här är resultatet efter en tur runt kakbordet.
En gäst vid bordet, till Magdalenas stora förtjusning, eller var det tvärt om?
Efter att ”sockerchocken” lagt sig (för en del), tog vi med hundarna på en liten miljöträningsrunda bland djuren som fanns vid stallet. Och Nemuz fick en fundersam liten rynka i pannan när denna dök upp.
Men på andra sidan av inhägnaderna, blev han ännu mer fundersam, för vad sjutton var detta för konstig sak?
Låter gör den också!!!
Men eftersom han är en ganska nyfiken liten hund, så tog det inte allt för lång tid innan han till och med gav grisen en puss på trynet.
Diezel har väl aldrig heller hälsat på en gris vad jag vet, men han är ju cool som vanligt.
Efter det gick vi runt hela slottsparken. Här en bild på Diezel som alltid villigt ställer upp som fotomodell :-)
Lite klöverblommor som verkligen hör sommaren till.
Och här har vi dem som studerade kanonerna lite närmare.
På vägen hem, kom regnet! Tur att vi slapp det, så att vi kunde sitta ute i slottsparken med våra kaffe- och tekoppar i lugn och ro. Tack till sällskapet för en trevlig dag! Fick ju till och med vinka åt pappa, som vi körde om på motorvägen mot Södertälje. Och nu hoppas jag att allt fortsätter så här bra med Nemuz mage, så att han kan vara med på utställningen jag har anmält honom till, tänk att han blir 4 månader på onsdag!
På återseende!
