Men sedan kom fredagen! På morgonen var det väl ganska ok, men jag får ju gå och hålla koll på hundarna hela tiden så det inte ger sig ut på blankisen. Tycker att det skulle vara SÅ himla tråkigt om de skadar sig på grund av det. Blött var det när jag åkte till jobbet, någon halvtimme senare vräkte snön ned och det blev mer eller mindre vitt ute igen och när jag sedan skulle hem, sken solen. Så här såg det ut när jag kom ut ifrån mitt jobb, bilden är tagen ut över Hammarbykanalen och norra Hammarbyhamnen.
Jag trodde i mitt stilla sinne att snön var så pass blöt, så att den liksom smälte in i isen och gjorde allt lite mindre halt, men ack så fel jag hade! Inser när jag kommer hem att det är totalt livsfarligt att gå ute. För nu gömde sig verkligen den hala isen under snön och speciellt i kanterna utmed gångvägar och trottoarer, just där hundar vill gå och snoka. Och de halkade runt hit och dit med sina gamla ben och det var väl ren tur att de inte gjorde illa sig. Men det kommer väl, innan detta är slut! Så talar den sanna optimisten!!! Här är ett avtryck i den blöta snön från Herr Grånos.
Jag är annars SÅ himla glad för varje dag som går, utan att någon börjar halta, glukosaminet har verkligen hjälpt dem båda två! Och tro det eller ej, men Diezel äter sina tabletter FRIVILLIGT nu! Det trodde jag väl aldrig skulle hända, men den nya sorten är godare än den som Induz äter. För nu är det rena godisstunden när det är dags för medicinen, jag behöver bara röra vid förpackningarna för att hundarna ska komma ångande ut i köket. Och sedan går de och lägger sig och sover igen. Så här såg det ut i fredagsmorse och jag var ganska avundsjuk att jag inte kunde göra likadant som Diezel, för jag var SÅÅÅ himla trött!
Såg fram emot en lugn fredagskväll, men det blev ett himla oväsen istället. En ny toalett skulle installeras och hantverkaren högg in med slagborrmaskiner och dylikt för att få allt på plats. Efter det serverades en riktigt god fredagsmiddag som kunde avnjutas i lugn och ro.Som vanligt hade jag missat en del viktig fakta när det gäller väderprognoserna insåg jag igår morse. Jag hade bara hört de hemska detaljerna i det hela, snö, regn och storm över Svealand, men tydligen missat NÄR det skulle dyka upp. Men glad var jag för det, för på morgonen när vi kom ut för att gå på första promenaden, var det helt vindstilla ute och inte en snöflinga syntes till. Helt perfekt, så vi passade väl på knata runt halva Vendelsömalm där på morgonen. Det oturliga var väl att Diezel lyckades halka omkull två gånger på den luriga isen. Och tyvärr så blev han väldigt stel i sina bakben efter detta och haltade även lite igår eftermiddag. Jäkla elände, säger jag! Senare under dagen dök i alla fall snön upp, men då hade jag redan kört nästan hela ”lördagsracet”, storhandla, tvätta, städa och varit ute på ännu en promenad med hundarna. Då var det Induz tur att halka omkull riktigt ordentligt. Som tur var så flög hans ben åt samma håll den här gången, så att han la sig på sidan. För givetvis hade jag missat isfläcken under snön i den lilla backen. Och det gick så snabbt att varken jag eller Induz han med att reagera. Så där hade vi nästa hund som säkert fick lite ont i sina ben, för stel är han nu.
Och städningen då. Här visar Diezel sitt missnöje över att bli utkörd ur sovrummet och sin säng medan jag städade där. För riktigt så här hade väl inte jag lagt mattan i köket.
Ja ja, några aktiveringsövningar ute var ju inte att tänka på, så det blev ”lägga saker i korgen” aktivering inomhus. Och Induz, han är ju för rolig den hunden att hålla på med. Nu var det ett tag sedan vi gjorde detta och jag vet att det inte är befäst vad det är jag vill att de ska göra. Men jag ställde fram korgen och tog fram två leksaker, la dem på golvet och satte Induz bakom dem. Han började med att apportera korgen! Vilket var en helt ny variant på övningen och inte riktigt vad jag hade tänkt mig!
För i vanligt rottweilerstil, så väljer han väl den största och tyngsta saken på golvet :-) Bara att börja om; ner med korg, leksaker och hund igen. Och då visste den där ”skurken” precis vad han skulle göra; ta upp saken från golvet…
…lyfta den över korgen…
…och släppa ned den! Duktig Induz! Jag blev glatt överraskad att han visste vad han skulle göra.
Sedan var det Diezels tur och här var det inte heller några problem. Ta upp saken från golvet…
…lyfta den över korgen…
…och släppa ned den! Klappar och beröm till Diezel!
Tänk vad hundar lär sig saker fort, vi har inte gjort det här så speciellt många gånger och nu är det över en månad sedan sist. Jag kände mig ganska nöjd med dagen så långt, men det var fram till nästa promenad det.För den här veckan som gått, har jag åter igen tröttnat totalt på ett antal hundägare i området. De envisas med att ha sina hundar lösa och har absolut ingen koll på dem. Och igår var det dags igen! Kommer ut med Diezel och har väl bara gått 10 meter från dörren, när jag hör en helt hysteriskt skällande liten hund. Ser då kvinnan med den så kallade chihuahuan och blandrasen komma gående borta i skogsparken, säkert 100 m ifrån oss. Men hennes lilla lösa hund, har fått syn på Diezel och kommer springande så fort den bara kan och skäller som sagt hysteriskt hela tiden. Jag stannar och sätter ned Diezel bredvid mig och stannar gör även den lilla hunden, ca 5 meter ifrån oss, men fortfarande skäller den så mycket den orkar. Matten kommer närmare och skriker åt hunden att den ska sluta skälla! DÅ bestämmer sig Diezel för att det får vara nog, för jag ser på Diezel att han upplever denna hund som ganska provocerande. Diezel visar i alla fall sitt missnöje genom några dova morrningar och ett litet ryck mot hunden. Vilket resulterar i att hunden mer skriker än skäller helt hysteriskt!
Ägaren svänger då av in på en annan väg och fortsätter gapa på sin hund att den minsann får skylla sig själv som skäller på en sådan stor hund. Men hallå, säger jag! Kan du inte ens försöka ta hand om din hund! Är du inte mer rädd om den än så där?! Det är ingen fara får jag till svar, den får skylla sig själv, eftersom den bara är NYFIKEN! Nu vet inte jag om jag missförstått detta med nyfikenhet totalt hos hundar, men jag trodde inte att det visade sig så här i alla fall. Denna hund är nämligen livrädd! Och skulle nog säkert må bra av att ha ett koppel på sig och en lugn och sansad äger med sig. För när jag och Diezel tar ett bestämt steg emot den, flyr den i panik över snöhögarna. Nu hände det ju inget denna gång, men det är SÅ jäkla irriterande! Och jag är så himla trött på dessa hundägare, som över huvudtaget inte ens tänker på att visa någon som helst hänsyn mot andra. För efter detta, försökte Diezel tagga upp mot varenda hund vi mötte.
Idag har vi däremot haft en jätte trevlig dag med lunchgäster, det är alltid kul när ni kommer hit ”systeryster” och Daisy. Så i morse var det bara att hugga in i att göra en stor köttfärslasange. Helt ok blev den väl och de nybakade kolakakorna gick också att äta. En tur ut i det fina vädret blev det också, men idag var det bara ”pälsis” som fick hoppa runt i snön, vilket hon klarade galant!
Induz och Diezel är som tur var inte halta idag, tack och lov, men lite stela i sina bakben, så det har fått tagit det lite lugnt.Nu önskar jag er som tittar in här, en riktigt bra vecka!
