Onsdag

Här rullar dagarna på, med ännu mera snö och en kyla på mornarna som inte är kul. Kan det inte räcka nu!!?? Det ÄR inte trevligt att sätta näsan utanför dörren halv sex på morgonen i runt -20 grader för dagens första promenad med hundarna. Jag fryser, trots att jag är så inpackad i en massa kläder så att jag nästan inte kan röra mig. Induz tycker inte heller att det är skönt att ge sig ut i kylan, det är en sak som börjat visa sig nu när han blivit äldre. Tidigare märkte han inte ens av att det var kallt ute, men nu har han ganska bråttom hem igen och bäddar sedan ned (eller ihop) sig i sin hundsäng.

Och som vanligt, så vet jag väl inte om det ser helt bekvämt ut.

I söndags var det annars ett väldigt fint väder. Passade på att vara ute i solen, som faktiskt värmde lite, med hundarna en bra stund. Här är det Induz som har lagt beslag på en av snöhögarna.

Och tänk att han blir 11,5 år nästa vecka! Det är helt otroligt att det redan gått ett halvår sedan han fyllde 11 år. Min lilla, lilla prins!

Diezel däremot, tycker för tillfället att jag är en riktig ”djurplågartant”. Denna vinter, har ställt till det en hel del för trampdynorna hos båda hundarna. Dels denna långvariga kyla och sedan allt salt som läggs ut på gångvägar och gator. Värst är det för Diezel. Hans tassar är riktigt torra insåg jag för ett tag sedan. Men eftersom man har med en riktig ”rackarunge” att göra, så går det inte direkt att bara smörja på salva på tassarna och tro att den får sitta kvar. Jo, kvar är den väl, i så där 3 sekunder, sedan har han slickat bort den. Ok tänkte jag, vi får ta till plan B, tejpa fast sockor på honom, så att han inte kommer åt salvan helt enkelt! Aha, tänkte Diezel, ”tanten” vill ge mig ett litet problem att lösa! Och det tog ungefär 20 sekunder, sedan var sockorna borta från tassarna. Ingen bra lösning det heller alltså! Nu fick ”djurplågartanten” ta till plan C och här är resultatet!

Det här fick han faktiskt ha på sig i ett par timmar trots att jag kände mig riktigt elak och visst ser han väl nöjd ut?! Skulle inte tro det! Men salvan hann i alla fall sitta kvar ett tag och göra lite nytta. Men trots det här, så lyckades han få av sig en av sockorna. Han är fortfarande sur på mig och jag förstår honom nästan. Fick stå och ropa en bra stund på honom när vi skulle gå ut i morse, han låg och ”sov” djupt i sin hundsäng och ”hörde” inte mig.

Nu är mer än halva arbetsveckan avklarad och det känns faktiskt skönt. Känner mig lite småhängig med huvudvärk och en viss irritation i halsen. Men jag hoppas att det stannar vid detta och inte blir värre, har faktiskt inte tid att bli sjuk alls. Snart är det helg igen och vi får väl se om helgen blir som planerat, eller om det kanske blir helt andra planer. Man vet aldrig!

Ha det nu så bra, ni som tittar in till oss här!