Dessa hundar

Tänk vilken ynnest det är att få dela sitt liv med dessa underbara hundar! Denna vecka är det tur att jag har haft dem, som alltid lika överlyckliga tar emot mig när jag kommer hem, svärande över bilköer, Stockholmsbilister utan dubbar i däcken, all denna snö och den obefintliga snöröjningen. De delar mina funderingar under våra många och långa promenader, för säg vad som inte avhandlats i mitt huvud medan jag promenerat i tystnaden med hundarna. De kommer och värmer mig så fort jag sätter mig på golvet, jag är en ganska frusen figur, och de får mig att le eller skratta ett antal gånger varje dag med sina påhitt. Mer och mer speciella blir det med åren, så är det bara och det känns nästan som om man vet precis vart man har varandra. Tack och lov för dessa hundar säger jag bara! Vissa människor har gjort mig riktigt besviken genom åren, men aldrig mina hundar! SÅ är det!

Vad har vi hittat på den här veckan då? JA, det blev en ganska kall start, med ett antal alldeles för många minusgrader varje morgon. Induz, som med ålderns rätt, inte tycker att det är så kul att ge sig ut på en lång morgonpromenad i -19 grader, fick gå lite kortare rundor. Men på eftermiddagarna har det varit bättre, trots att det har snöat ännu mer här under måndagen och tisdagen. Här är vi ute i tisdagseftermiddag och undersöker omgivningen.

För det finns väldigt många intressanta dofter i snön.

Det är likadant med Diezel, det skall nosas och krafsas både högt och lågt.

Och jag funderar faktiskt på hur dessa hundar ”läser tidningen” ibland. Vi kan ta ett exempel här med Diezel, som är specialist på detta. Han kommer fram till en ”fläck” där det verkar dofta VÄLDIGT gott! Han stannar och nosar – krafsar lite – nosar igen – krafsar – nosar – krafsar – nosar – och krafsar lite till – för att sedan komma underfund med att; det här spiller vi inga ”droppar” på! Sedan knallar han vidare. Och här har man stått snällt och väntat en lång stund på honom! Andra gånger är det samma procedur som gäller, men då måste han nästan springa runt i åttor för att se till så att varenda droppe hamnar på rätt plats. Visst är de väl för roliga?

I onsdagsmorse kändes det riktigt bra. Vi hade bara -7 grader ute och Induz var på ett sprudlande humör. Så efter att inte velat gå så där jätte långa promenader de föregående mornarna, så bestämde han sig nog så fort han satte nosen utanför dörren i onsdags, att NU ska vi promenera! Induz är ju snart 11,5 år och när han är på det här humöret, känns det så himla bra! Han är glad och pigg och ligger först i ”spåret” under hela turen. Sedan när vi kommer in är det frukost som gäller och därefter försvinner de två fyrbenta kompisarna in till sina sängar.

Ja, nästan i alla fall, Induz provade att sova på den jätte mysiga hundfilten som husse kom hem med kvällen innan. Riktigt gosig var den!

Och inte nog med det, husse hade även införskaffat två nya bollar till hundarna. Och det är ju verkligen tacksamt att köpa nya saker till dem. Här under ser ni en rottweiler som just tappat bort sin nya boll i snön.

Men som till slut hittade den igen och dagen var räddad!

Diezel fick också en boll, och vad han gjort med den, avslöjades ganska tydligt på torsdagsmorgonen, när han började ”bajja” små blåa gummifigurer! Han hade bevisligen försökt att ÄTA upp sin. Har en känsla ut av att hans mage troligen inte slog några volter av glädje direkt, gummi är nog lite i segaste laget. Och där har jag nog anledningen till att han verkade något ”låg” under onsdagen.

Den hunden säger jag bara, trodde väl att han slutat med att leka självmordspilot nu på äldre dagar, men där hade jag tydligen helt fel!

Ytterligare ett år har passerat i mitt liv också, igår var det både fredag och födelsedag, igen. ”Någon” hade absolut missat vad jag önskade mig på min födelsedag, för det snöade för fullt när hundarna och jag kom ut på morgonen. Inte ÄNNU mera snö! Vi har så att det både räcker och blir över nu! Men så var det. Soluppgången blev där efter också, inte den färggladaste men vacker ändå.

Och kallt har det varit ett tag, så nu är det fullt av isflak i Hammarbykanalen. Det klirrar och frasar ljudligt när båtarna sakta glider fram genom vattnet. Passade på att stå och lyssna en stund innan jag for hem från jobbet i fredags, då sken solen. Men snart snöade det igen.

På kvällen firades i alla fall min födelsedag, med en riktigt god middag, hängmörad oxfilé och potatisgratäng, det smakade helt ok! Hade även önskat mig nya knivar att ha i köket, vilket jag också fick. Vassa var de (märkte jag), så nu är det slut ”karvat” med de gamla småslöa sakerna jag haft innan. Och nu får ni ta detta som ni vill, men idag skall här kastas knivar! Men det får väl bli när man lyckats tina upp igen. Var tvungen att titta två gånger på termometern i morse, eftersom vi har en sådan där digital sak med två olika ”fönster”. I det övre stod det 20 och i det undre 15,2. Hade inte varit konstigt alls, om det inte vore för att den övre rutan visar utetemperaturen! Just då, kom jag på att jag nog vred av elementet i köket när vi hade gäster här senast och det blev väldigt varmt med människor, tända ljus och ugnen igång. Men jag har tydligen glömt att vrida upp värmen igen. För himmel så kallt det var! Och inte var det så speciellt skönt ute heller. Fy säger jag.

Nu har vi varit ute på ännu en promenad i den något värmande solen och det var faktiskt ganska skönt. Ja, så länge man nu var mitt i solen. Och det är sååå himla kul att se Diezel, som är så glad och pigg att det liksom spritter i benen på honom igen. Och jag hoppas verkligen att han inte lyckades ställa till något i sitt ben. Men han var bara tvungen att hoppa runt i snöhögarna lite med sin lilla säl.

Och här är han där han trivs bäst, högst upp i den största snöhögen.

Vill avsluta med att TACKA riktigt mycket för födelsedagsgratulationerna jag fått i gästboken, det värmer! Jag blir jätte glad när jag ser att ni är några stycken som fortfarande faktiskt tittar in till oss här på hemsidan.

Ha nu en fortsatt trevlig helg i kylan!