Och fast man inte vill fira sin födelsedag på något storslaget sätt nu för tiden, så unnar då i alla fall jag mig en god middag (oxfilé och potatisgratäng) och något gott till fikat (en paj). Har i år också turen att vara ledig idag på min födelsedag, så därför har jag gjort precis vad jag har känt för. Just därför smög jag också upp mitt i natten och satte igång TV:n. Fullt normalt va? Ingen har väl undgått att det just nu pågår ett vinter OS i Vancouver och i natt gjorde Sveriges ishockeylag entré i turneringen och det ville jag ju inte missa! För är det något jag tycker om att titta på, så är det just hockey. Men det jag fick se var väl inget som övertygade mig om att vi kommer kunna försvara vårat OS-guld, men det kanske blir bättre.
Och eftersom jag de senaste åren också varit ledig på just min födelsedag, så har hundarna och jag ”firat” den genom att vara ute på ”äventyr” de dagarna. Tänkte här visa hur det sett ut just på denna dag de senaste två åren.
År 2008, barmark och fruset. Vi var ute vid Tyresta och gick på de stora ängarna. Hundarna fick även leta upp en del saker, för det stora nöjets skull. Jag vet faktiskt inte vad Diezel håller på med här nedan, men han letar på sitt eget lilla vis.
År 2009 såg det ut så här. Solen sken och det vara väl lite snö på marken i alla fall. Men det går inte att jämföra med hur det ser ut nu. Och här kommer Induz med repet och skall försöka få igång Diezel. Ja, vi hade en riktigt skön dag där i solen vill jag minnas. 
Så här har det sett ut idag däremot. Hoppas att det syns hur mycket det snöar. Vi har ett minst sagt skiftande väder nu, ena dagen dimma, sedan snö, blåst och kyla. Tyvärr så lyser dock solen med sin frånvaro. 
I tisdags morse hade vi -12 grader här och den fina frosten på träd och buskar återkom. Försökte faktiskt ta några bilder, men med min lilla kamera och jag vet inte om ni ens ser vad de skall föreställa. Ja, det var i alla fall fint ute.
Idag har vi inte varit ute vid Tyresta på någon långpromenad i skogen, utan vi har hållit till på de plogade gångvägarna. Men det är jobbigt det också. Och det är ganska skönt att komma in i värmen sedan igen. Hundarna kurar gärna ihop sig i sina sängar som ni säkert sett tidigare också. 
Hundarna kämpar annars på i snön så gott de går. Fast det börjar bli lite svårt för dem att få något fäste i den djupa snön om de kommer på idén att ta sig en springtur. Och jag ser på min Induz att det är lite jobbigt för de gamla benen. Men inte ger han sig för det! Och det är ju ett litet dilemma det här; jag tycker och vill att han ska få springa och skutta runt så mycket han känner för själv. Men ändå så ser man ju nu att hans bakben börjar säga ifrån lite. Fast i näste stund är han som en valp igen och göra ALLT för att man skall jaga honom och hans ”figur” i snön. 
Och jag måste ju säga att han är pigg och fräsch för sin ålder ändå, de flesta som träffar honom tror absolut inte att han nu snart blir 10,5 år! Och jag kan nog säga att många med bra mycket yngre hundar, skulle vara avundsjuka om de fick se hur en rottweilerhane som är så pass gammal, utför de lydnadsmoment vi brukar köra för aktiveringens skull. De går fortfarande i en rasande fart och glädjen att få utföra dem, går inte att ta miste på! Precis som det ska vara! Och jag kan ju säga att jag nu förbannar mig själv över att jag inte tävlat mer med Induz. Men så är det, man måste ju själv känna att man vill tävla, för att det skall fungera bra.Diezel har väl försjunkit i dofternas värld igen. Jag börjar förstå att det bor VÄLDIGT många tikar runt i närområdet och alla har de löpperiod så här års känns det som. Det är ett evigt snokande och luktande på våra promenader, och tid tar det. Vi har väl även lyckats möta några av ”objekten” för hans intresse, vilket han avslöjat på långt håll, genom att både gnissla och pipa så det hörs över halva Vendelsö. Ja, det är nästan pinsamt! Men oj vad han gör sig till och verkligen försöker visa sig från sin snygga sida.
Avslutar med några födelsedagsblommor.
Och jätte tack för de gratulationer jag fått. För även fast jag inte vill fylla år och bli äldre, så värmer det alltid när man får ett grattis!Nu är det bara att se fram emot en helg på jobbet och jag hoppas faktiskt inte att det blir så mycket snö här som de hotar med. Nu ska jag snart sätta mig i soffan och titta på OS igen, och tänk vilken tur att vi har en Charlotte Kalla som kan åka skidor och en Björn Ferry som både kan åka skidor och skjuta. Deras guldmedaljer såg till att sätta lite fart på denna OS tävling. Och efter kvällens tävlingar så måste jag säga att vi Svenskar kan vara stolta över "våran" Anja Pärson, vilken tjej det är. Krascha i störtloppet ena dagen och göra illa sig ordentligt. Men redan kvällen efter, ställa sig i samma backe igen och köra dubbelkombinationen trots att hon måste ha rejält ont och vara riktigt stel. Och så vinner hon bronset! Det kallar jag "fighteranda" utan dess like!
Trevlig helg till Er!
