Här knallar vi på.

När jag skrev senast här, så hade jag den där lugna känslan i magen som jag inte haft på ett bra tag och det kändes jätte skönt! MEN tyvärr då, så bestämde sig väl Diezels mage för att lägga ner verksamheten igen, efter att han ätit Baytril i en vecka för en annan infektion. Detta berodde troligen på att magen inte var helt ok ännu och nu med en stark antibiotika, så tog magen lite stryk igen. Så natten mellan torsdag och fredag var det åter dags att släpa sig ut mitt i natten med den stackars hunden. Och sedan i fredagskväll är det åter små portioner med mat som gäller och Pro-Kolin. Och liiiite sliten känner jag mig allt, för jag börjar undra om detta aldrig ska ta slut! Under helgen verkar det i alla fall som om det har blivit helt stopp i denna mage, för här såg vi inte till så mycket ”resultat” av de små portionerna på över ett dygn. Ja, inte i en synlig form i alla fall, men desto mera i den osynliga och icke väldoftade! Man kan nästan likna det vid en sanitär olägenhet. Nu verkar det dock som om magen börjar hämta sig igen, och tur är väl det.

Men annars så har Diezel varit väldigt pigg och vill gärna gå på promenader som sträcker sig runt hela Vendelsömalm. Nu har väl inte vädret varit det bästa under helgen, man fick nästan höstkänslor i lördagsmorse när vi kom ut. Det regnade, blåste och var kallt som bara den! Givetvis så traskade vi runt på dessa promenader i alla fall, men det var inte trevligt och sådana dagar är inte så kul att vara hundägare. Men igår sken det faktiskt upp här mitt på dagen och jag passade på att ta med mig Diezel på en egen tur för att han skulle få skutta runt som han vill själv. Och eftersom Diezel är så säker på sin "manlighet", så vågar han ha en rosa ”figur” som favorit!

Annars så har jag sett till så att det blivit lite vår på balkongen, har införskaffat några penséer som nu pryder sin plats. Och sedan så har Löjtnanshjärtat börjat titta upp i sin kruka igen. Det är 3 månader senare än vad det var förra året, då var den nämligen upp redan i mitten av januari.

Induz han knallar på, han har efter det att han fick chipet insatt, blivit väldigt noga med att nosa på det mesta som vi passerar på promenaderna. Men annars så är han som vanligt igen, det blev bara en liten speedad period på någon vecka.

I lördags hade vi Magdalena och Daisy här igen, vi var i Haninge centrum och shoppade lite. Och sedan blev det en tur till CRT, där det också blev en del köpt. Efter det var det dags för lunch här hemma hos oss, till Induz och Diezels stora förtjusning. Det är kul när det kommer en liten hund på besök, men det är ganska jobbigt, eftersom de ska hålla koll på Daisy hela tiden. Så när besökarna hade åkt, så gick hundarna och la sig i sina sängar och sov!

Helgen avslutades med en kvällspromenad ute vid Tyresta i mörkret. En söndagkväll är det inte så speciellt många som rör sig där. Det enda vi hörde var en uggla som satt någonstans i närheten hoade och sedan vattnet som rinner i bäckar och diken. Det var riktigt skönt att gå i detta lugn.

Själv så har jag troligen lyckats få en tromboflebit i det ena benet under helgen. Hade det i det andra benet för tre år sedan, men förstod inte först vad det var då. Så jag gick med det i ett antal dagar och trodde att jag slagit i benet. Till slut gjorde det så ont, att jag fick sitta på akuten en hel natt, eftersom läkarna först trodde att jag fått en propp. Nu kände jag det redan i lördags, så jag började igår med behandling och hoppas på att det stannar vid detta och inte blir värre. För som sagt, det känns nästan som om det räcker med saker nu!

Nu är klockan halv tre och här kommer ett litet tillägg till dagens bravader. Jag brukar inte vara en person som uppskattar självömkande individer, men just nu

börjar jag nästan tycka synd om mig själv. För efter en blick i spegeln, så kan man nästan tro att jag gått en match mot Mike Tyson! Ja, ni skulle bara veta hur bra allt går för tillfället. Idag efter att jag kommit hem från jobbet, så fick jag för mig att jag skulle gå iväg till den gamla husvagnen som vi ska försöka sälja så fort som möjligt. Tyckte att den skulle fräschas upp lite, eftersom det kommer "ramla" in en del personer och titta på den i morgon.

Hade väl inte hunnit mer än in i husvagnen, innan jag tog itu med att fälla upp detta bord som även används som sängbotten. Vad jag inte visste, var att detta bord var väldigt bra på att fälla upp sig själv, och det med en j..la fart, bara man trycker på "rätt" knapp. Vilket jag i min okunskap givetvis lyckades med! Vad jag däremot inte lyckades med, var att hinna få bort huvudet, innan dessa bordsben i stål flög upp. Nu fick jag dem rakt över näsan och helsike sååå ont det gjorde! Ja, ja, tänkte jag, det går väl över och kände lite på näsan. Lite konstigt kändes det allt, för det var som ett "dike" rakt över och i nästa sekund, insåg jag att blodet bara sprutade ur ett jack mitt över näsbenet. Hittade lite papper som jag kunde trycka till med för att få stopp på eländet, och sedan var det bara att vingla hem igen. Fram med ännu mer papper och så iväg till närakuten. Lite invecklat var det allt att både försöka stoppa blodet och köra bil samtidigt, men det gick det också.

Väl inne på akuten så var det givetvis massor av folk, men idag var det "gräddfilen" som gällde för mig. Det var bara att gå rakt in och lägga sig på en brits när sköterskan såg mig. Sedan kom en läkare ilande och undersökt mig så fort det gick. Och nu är jag också väääääl ihop tejpad! Ni skulle se hur jag ser ut! Det sista läkaren sa innan jag gick därifrån, var något om att inte jobba på egen hand på ett tag, utan försöka att ta det lite lugnt. Det som var bra, var väl att jag även hann få en snabbkoll på mitt ben, som nu faktiskt ser lite bättre ut. Men nu kommer jag faktiskt gå och sätta mig i ett hörn och gråta, för ni skulle bara veta hur eländigt ont det gör i denna näsa!

På återseende när allt känns bättre igen!