Men på kvällen, drog snön in över oss igen och oj vad det snöade! Och blåste! Såg ut som en snögubbe efter kvällspromenaden med hundarna. Sedan detta smällande, som startat veckan innan, men som eskalerar på nyårskvällen/natten. Det är sådana kvällar jag verkligen är tacksam över att man redan från det att hundarna var små, har vant dem vid smällar och andra korta hårda ljud. Och att vi faktiskt lagt en del arbete på detta när de växte upp. Nu fick väl två av dem, Icaroz och Induz, gå i den riktigt hårda ”skolan” eftersom de lyckades hamna i situationer som inte alls var meningen. Icaroz på pansarregementets dag, med stridsvagnar som började skjuta precis över honom. Och Induz och jag som lyckades hamna vid skjutbanan bara en liten bit från en person som låg och sköt med älgstudsare. Den gången blev lilla Induz SÅ rädd att han sprang i luften i flera sekunder innan han landade på marken. I det läget, tror jag att det var väldigt viktigt hur jag agerade som var med honom. Att jag fortfarande var lugn som en filbunke och inte började ”stissa” runt som en galning. Ja, någon berördhet över skott blev det inte hos någon av dem. Men jag var nog lite nervös inför skotten på Induz MH kan jag säga. När den livliga hunden varit utsatt för en del jobbiga saker innan och sedan skulle få höra på några skott. Men det var inga problem! Och denna nyårsafton, när klockan slog 24.00, såg det ut så här hemma hos oss. Trots att huset bara vibrerade av alla smällar.
Så till vår ”nya” hund då, för det är faktiskt så det känns! Eller kanske mer överrensstämmande med verkligheten, vår bättre ”begagnade” hund. Diezel har nu ätit glukosamin preparatet Aktiv Hund i ca 1 vecka. Och jag måste ju säga att jag verkligen funderar på vad det är mer än glukosamin i dessa tabletter! För jag kan då säga att vi har fått en VÄLDIGT aktiv hund. Det är full fart på honom och den lilla svansstumpen viftar så gott som oavbrutet. På kvällarna har han egen enmans show framför tv:n. Vilket går ut på att försöka kasta leksaker på alla som finns i närheten, tills någon nappar på inviterna och startar en dragkamp med honom. Ja, detta sker efter att han varit ute på sista promenaden för dagen, vilket väl inte har hänt sedan han var valp. Han brukar efter sista kvällsrundan, smyga iväg in till sin säng och bädda, för att sedan lägga sig ned och snarka för fullt. Men inte nu inte!
Induz bara tittar på honom och suckar djupt, han är inte (med ålderns rätt) lika intresserad av att härja runt på kvällarna. Induz knallar annars på, trots att han nästan såg till att jag fick ett hjärtstillestånd i söndags. För de kan verkligen skrämma slag på en ibland, dessa hundar. Men vi kom till rätta med det också, för troligen hade Induz ett riktigt magknip igen och höll inte på att dö, vilket jag nästan trodde under någon minut. Kommer inte ihåg att varken Bill eller Icaroz fick sådana här magknip när de blev gamla, men i och för sig så var det väl ingen av dem som åt sin mat med samma hastighet som Induz gör heller. För det är nog så, att det är ganska bra att minska ned portionerna och ge den gamla hunden flera mål mat om dagen i stället, vilket jag redan gör. Men ibland verkar det inte hjälpa, speciellt inte om hunden lyckats vräka i sig en massa snö också!
Denna vecka har vi haft ett ganska tråkigt väder och därför blir det inte så många bilder i detta inlägg, det går liksom inte att fota så mycket nu. Men här kommer några från våra gråa promenader i snön.
Induz som spanar på ekorrarna som håller till i skogsparken.
Fick också en viss längtan tillbaka till sommaren och la in en bild som första sida här på hemsidan från en av de ljumma kvällarna vid havet. Varje gång jag tittar på första sidan, så inser jag att vi nu går mot ljusare tider och snart sitter där på klipporna igen.Nu väntar några lediga dagar till, var även ledig igår och fixade en del saker. I dag blir det en riktigt lugn dag här, ska nu fixa lite med mitt idéella arbete och sedan sätta mig och läsa min nya bok. Mer snö ska vi få under dagen och redan nu på morgonen blåser det ganska ordentligt. Kände det under morgon promenaderna med hundarna. Tänkte försöka få den ”nya” hunden ”Speedy” lite trött, ett tag i alla fall, så jag drog iväg honom på en ganska lång runda i morse. Och jag tror att jag lyckats med mitt uppsåt, han ligger nu och snarkar högt inne i sovrummet.
På återseende!
