Torsdag

Passar på att sätta mig och skriva lite här i dagboken medan det nytvättade golvet torkar. Kan vara skönt att ha städningen gjord redan idag, så slipper jag tänka på det i helgen. Annars så har veckan gått i ett rasande tempo och nu är det bara en dag kvar att jobba innan det är helg igen. Prioriteringen har legat på arbetet och hundarna, som nu börjar komma in i de nya rutinerna. Fast de ser väl inte direkt överlyckliga ut när jag säger hej då till dem på morgonen. Men lyckan är total, när jag sedan kommer hem efter några timmar igen. Och det har givetvis blivit en hel del gosande på kvällarna här. Man behöver inte sitta många sekunder på golvet innan den första knähunden (Induz) dyker upp. Det bästa som finns är nämligen att bli klappad på och ligga i mattes knä. Och nu verkar det vara väldigt mycket viktigare än tidigare, det kanske beror på att jag är borta hemifrån mera nu.

Diezel ska alltid ha med sig någon leksak också, som vi kan ha lite dragkamp med, samtidigt som han skall bli klappad på. Det är SÅ mysigt!

Visst är han väl söt!? Skulle nästan kunna hyra ut honom som en billig skräckeffekt i någon film.

Veckan började annars med ett väglag som var allt annat än trevlig, rena isgatan var det på gångvägar och gårdar. Men efter att vi hade +5 grader under hela måndagen, så kom asfalten fram och det blev bra mycket lättare att gå ute. Men DÅ dök nästa problem upp, saltet! För givetvis så har det saltats en del på gångvägarna och nu när det blev blött, så satte det igång att torka ut hundtassar på ett väldigt effektivt sätt. Ja, sandats har det också gjorts en del, eller sandats och sandats, det är inte sand de har lagt ut här, utan mera små vassa gruskorn. Detta har inte varit några problem tidigare, eftersom vi haft en hel del snö liggande på marken, som de små gruskornen har åkt ned i lite. Men nu, när asfalten kom fram, så ligger de vassa gruskornen uppe på asfalten och göra ont i de små rottweilertassarna.

Jag tyckte att Diezel såg ut att halta igen, innan jag insåg detta. Han smyger liksom fram på de små iskanterna som finns kvar vid sidorna på gångvägarna, och gick väldigt konstigt när han var tvungen att gå på rena asfalten. Men sedan tittade jag på honom och insåg att det är i tassarna det gör ont. Vid en närmare titt igår kväll så visade det sig att han har fått sprickor i båda de stora trampdynorna på framtassarna, troligen beroende en del på saltet. Dags att börja smörja hundtassar ordentligt här. Men med vad? Det är frågan det! Tycker att jag har provat allt möjligt som skall vara mjukgörande för trampdynor, men jag kan nog inte säga att jag hittat något riktigt effektivt. Men i natt har hundarna fått ha Försvarets hudsalva på tassarna, samt små strumpor, så att de inte slickar bort det. Visst hjälper det en del, men jag vet inte om det är det bästa att smörja med. Men vi fortsätter väl så här, så får vi se hur det blir.

Efter en väldigt grå tisdag (det var inte riktigt ljust på hela dagen) så kom då gårdagen, med ett strålande solsken och -5 grader ute igen. Jag hade planeringsdag halva dagen och när jag kom ut ifrån jobbet, kände jag till och med att solens strålar värmde lite. Full fart hemåt för att hämta hundarna, sedan ut till Tyresta. Oj, SÅÅÅ himla skönt det var! Sol var verkligen precis vad jag behövde.

Men det var inte lätt att gå någonstans med hundarna måste jag säga. Is eller en väldigt hård snö hade vi att välja mellan. För snön som började smälta av regnet som kom i söndags, har nu frysigt på igen, så nu är den stenhård på ytan och inget att gå på för de äldre rottweilerherrarna här. Is, var inte heller så kul att halka runt på, men vi lyckades i alla fall hitta lite sandade gångvägar så att vi kunde gå och njuta av solen en stund.

Min lilla grånos.


Men en sak är då säker, att stackars Diezel hade helt fått vårt besök vid Tyresta om bakfoten. Jag vet inte vad som flyger i denna hund ibland, men vissa gånger när vi åker ut dit, så är Diezel helt övertygad om att det kommer dyka upp någon söt rottweilertjej bakom närmsta krök. Troligen kommer hon i en kombi bil (har ju faktiskt hänt någon gång), så alla sådana bilar är av stort intresse! Stackars lilla "förstörda" hund säger jag. Igår hade vi en "sådan" dag! Diezel var helt övertygad om att vi enbart var där för att han skulle få träffa en snygg rottweilerbrud, vårkänslorna har tydligen börjat svalla hos en del. Det värsta var väl att han råkade få helt rätt den här dagen, för helt plötsligt bakom en snödriva, stod där en liten rottweilertik med ägare. Vad den stackars ägaren trodde om mig och min hund, törs jag nog inte ens tänka på, men som ni kanske förstår, så blev Diezel alldeles till sig! Ja, jag fick släpa honom baklänges resten av promenaden och var totalt slut när vi väl kom till bilen igen. Diezel också som ni ser. Så här såg det ut resten av dagen i Diezels säng.

Nej, nu börjar det bli dags att fortsätta med städningen och fixa lite middag. Sedan blir det en längre promenad med vovvarna, och snart är det helg igen! Insåg just att det fortfarande är ljust ute, så skönt att dagarna börjar bli längre.

Trevlig helg!