Induz mår inte bra, så är det. Och vi firade ju hans 11:e födelsedag för bara några veckor sedan, så visst är jag medveten om att han är gammal, men jag hade hoppats på att få ha honom kvar ett tag till. Han har ju fram tills i söndagskväll egentligen, varit en väldigt pigg och alert gammal rottweiler. I lördags när jag kom hem från mitt jobb och tog ut Induz, så skuttade han runt halva promenaden med sin leksak i munnen. Kastade den på marken framför mig, så att jag skulle försöka ta den och sedan skuttade han stolt vidare, eftersom han lyckades ta den först! Gick just då och tänkte att det är så kul att han har denna livsglädje och livlighet kvar, trots att han är gammal. Likaså på söndagsmorgonen, när vi skulle gå runt villaområdena här i Vendelsömalm, det var Induz som ville gå runt alltihop. Men sedan på bara några timmar under söndagen, förändrades allt.
Vi var till ”vår” veterinär i tisdags för att han skulle kolla Induz lite mer efter söndagsnattens besök inne vid djursjukhuset. Jag var väl inte helt övertygad om att det bara var magknip han hade. Nu togs även ett antal blodprover. Induz tycker ju inte om att bli stucken, men nu var han jätte duktig. Provresultaten visade att allt inte står rätt till med Induz, men hur pass allvarligt det är, vet jag inte riktigt ännu. Nya prover togs i alla fall i torsdags och då skickades de även till SVA för en djupare analys, och där är vi nu. Svaret kommer någon gång under nästa vecka och sedan vet vi förhoppningsvis vad det handlar om.Men en stund efter att jag kommit hem, så ringer veterinären, som då satt och tittade lite närmare på Induz blod. Han hade sett en förändring i Induz vita blodkroppar, som kan vara ett tecken på ehrlichia, en fästingburen sjukdom. Så nu skickades även ett prov på det. Men jag vet inte vad jag ska tro.
I onsdags efter jobbet, tog jag med mig Induz ut för att få lite ”egen tid” med bara honom, det känns ganska viktigt för tillfället. Vi for ut till havet och gick en liten promenad. Tog några kort på honom, och jag måste säga att jag inte riktigt kan ta in det här, att han kan vara riktigt allvarligt sjuk, när jag ser hans blick. Tycker att en hund som inte alls mår bra, har en betydligt tröttare blick än vad Induz har.
Vi fick även sällskap av ett gäng med ”fula figurer” (gäss) som var på väg upp på bryggan, bäst att hålla koll på dem.
En tur ut i det nu ganska kalla havet blev det också.
Men visst märker jag att Induz är ”låg” och helt plötsligt inte orkar så mycket längre, blir flåsig ganska fort. Men han äter med god aptit, han knallar på och nosar, krafsar och sprätter när vi är ute, han blir överlycklig och viftar på svansen när man kommer hem och han morrar åt en del ”hemska” hanhundar som vi möter på våra promenader. Ja, en och en annan katt ligger också lite ”risigt” till. Men sedan sover han mycket också.Diezel mår däremot alldeles utmärkt! Hans sår efter operationen syns nästan inte alls längre. Och eftersom stygnen ska försvinna av sig själva, så behöver vi inte ens ta bort dem. Han håller igång om kvällarna som aldrig förr och verkar må hur bra som helst. Induz låg också på golvet i onsdagskväll och tuggade på tigern, morrade och levde runt, en stund i alla fall, men här tog orken slut för båda två som ni ser.
Men det är i alla fall väldigt skönt att vi nu kan gå längre promenader med Diezel igen, det gör ju så att han får lite annat att syssla med. Och vi har faktiskt haft riktigt varmt några dagar nu.
Själv har jag inte heller varit helt ok på sista tiden, vilket resulterade i att jag igår blev mer eller mindre misshandlad hos tandläkaren. Men, men, det går väl över hoppas jag.Önskar er alla en fortsatt trevlig helg!
