En nyopererad hund

Inte ett dugg förvånad, slog jag upp ögonen igår morse och insåg att regnet fullkomligt öste ned ute. En bra start på dagen! Ut med Induz först för att sedan kunna ge honom hans mat, medan Diezel och jag gick på en lång promenad. Den stackaren fick ju inte äta något inför operationen. Efter frukosten så gällde det att planera ihop allt här, behövde åka och handla insåg jag och pep iväg för att fixa det först. När jag kommer ut ur affären så verkligen vräkte regnet ned, det gick liksom små vågor på parkeringen till och med. Hade inte många meter till bilen, men vad tror ni händer när jag ska lyfta över kassen från kundvagn till bil? Just det, hela botten släppte och allt for ut på marken, turen höll i sig som det kändes! Kommer hem totalt genom blöt och inser att det inte är så långt kvar innan jag ska lämna Diezel på djurkliniken. Byter om till lite torra kläder och så ut med Diezel på en promenad innan vi ska åka.

Iväg till djurkliniken och efter att den stackars sköterskan hade fått skriva en halv roman med massa OBS! och frågor mm, så kom veterinären och lyssnade på Diezels hjärta. Allt lät ok, så det var bara att köra på, nu fanns ingen återvändo om man säger så. De gick iväg med min lilla prins och orden att de skulle höra av sig så fort han var klar, för att berätta hur allt hade gått. Jag fick vackert lämna kliniken ensam och ganska övergiven, som det kändes.

Hem till Induz igen, och vi var ju tvungna att hitta på något på eftermiddagen när solen helt plötsligt bestämde sig för att komma fram. Så ut till Tyrestaskogen for vi och tog en riktig höstpromenad och det fanns mycket att nosa på.

Vi var definitivt inte ensamma i skogen, det dök upp folk bakom vart och vartannat träd kändes det som, på jakt efter bland annat detta. Hoppas bara att de vet vad de plockar, hörde just att ett antal personer blivit förgiftade av svamp de senaste veckorna här.

Och nog börjar naturen byta till höstens färger nu.

Induz hade som vanligt med sig sin pip-figur och störde nog lugnet en hel del där i skogen har jag en känsla ut av. Det är ett himla oväsen när de båda är med.

Här sitter han, mattes ”stora” prins.

När vi var på väg till bilen igen, så ringde den snälla sköterskan från Haninge Djurklinik och berättade att allt hade gått bra med Diezel och att han då låg på uppvakningen. Äntligen kunde man andas ut! Hämta honom skulle vi inte få göra förrän på kvällen vid halv åtta, de ville se att han vaknade som han skulle mm.

Induz och jag for iväg till djuraffären för att köpa en ny filt till Diezel, kom ju på att det hade varit ganska smart att tvätta dem vi har hemma, så de varit rena innan den nyopererade hunden skulle ligga på dem. Nu blev det en ny i stället. Förstår att ni kanske undrar vad vi har gjort med Diezel och det är så här, att han har fått problem med sin prostata. Den var både inflammerad och förstorad och i det läget har man väl två olika alternativ idag. Antigen sätta in dessa ”hormon”-chip som vi gör på Induz, eller också operativt kastrera hunden. Vi valde det senare, efter en del velande hit och dit. Och nu är det gjort! Han ska ju i alla fall inte användas mer i aveln och vi är så stolta och glada över de valpar han har efter sig. Ja, en del barnbarn finns ju också, som hans gener kommer leva vidare genom.

Det vi fick hem från djurkliniken igår kväll, var en liten ynklig krabat, som definitivt inte var vaken ännu. Oj, oj, oj säger jag…

Det var tur att vi var två som hämtade honom, för det gick nästan inte att hålla ”styrfart” på honom fram till bilen. Magen var inte heller bra, utan han var tvungen att stanna varannan meter ungefär. Däremot kunde han inte kissa! Men det kanske har sina förklarliga orsaker. Här hemma hade jag förberett genom att till och med desinficera hans hundsäng så att allt skulle vara så rent som möjligt, och där rasade han ihop som en liten hög när vi kom hem.

Med i alla fall åtta timmars mellanrum, så ska jag nu peta i honom lite Tradolan som smärtlindring. Och ni som vet vad det är, vet att man blir ganska suddig i huvudet av detta preparat. Likaså Diezel! Så med både det och narkos kvar i kroppen, är han inte en så speciellt pigg uppenbarelse idag heller. Ganska eländig ser han ut. Inatt var det i alla fall dags att ge sig ut i mörkret och kissa lite, men annars så sover han som en liten stock. Mat har han fått och det smakar riktigt bra.

Induz är lite konfunderad över situationen. Igår när Diezel kom hem, så delade vi på dem, för att Diezel skulle få vara i fred där i sin lite suddiga värld. Men givetvis så hann Induz provligga den ”nyskurade” sängen.

Och i natt så har de också sovit på olika ställen, Induz och jag har ”campat” i hall och sovrum, medan Diezel och husse har varit i kök och vardagsrum. Allt gick väl bra, tills Diezel mitt i natten, helt plötsligt tog sig ut ur vardagsrummet och kom farande med den tratt han måste ha på sig, in i dörrposter, garderober och min säng! Jag trodde ju att hunden var mer eller mindre medvetslös fortfarande och for rakt upp där inne i sängen. Induz tittade bara lite yrvaket på Diezel och sedan somnade han om.

Nu ligger de i sovrummet båda två och snarkar nästan bredvid varandra och där får de väl vara då. Man har ju hört talas om att hundar kan börja slåss mm. när den ena inte riktigt är som den ska vara efter typ en narkos, men här har det gått lugnt tillväga.

Själv skulle jag ha suttit på ett möte nu under förmiddagen, men ibland blir man bönhörd tror jag. Just som jag hoppat ur duschen här på morgonen, så ringer telefonen. En sekreterare meddelade att vi var tvungna att ställa in mötet idag, eftersom min chef måste iväg i ett brådskande ärende. SÅ bra, tänkte jag, det gör absolut ingenting! DÅ kan jag vara hemma här och pyssla med de små hundarna hela dagen istället, eftersom jag egentligen är helt ledig idag. Och jag lovar att jag var glad över att slippa ge mig ut i detta ösregn och blåst som då rådde ute. Nu ser det väl lite ljusare ut, så jag har just varit ute en sväng med Diezel på vinglande ben igen.

SÅ har vi det här för tillfället, det finns hopp om livet, och jag hoppas väl att Diezel snart vaknar till ordentligt igen. Men som ni vet, så kan det ta några dagar efter en narkos. Skall även hålla koll på detta sår, så att de inte blir någon infektion i det. Just nu ser det i alla fall väldigt fint ut. Och jag hoppas att det fortsätter så.

Avslutar med en bild på blombuketten jag fick häromdagen, den lyser verkligen upp här i höstmörkret!

Ha det så bra alla!