Efter promenad, ett par koppar med varmt te och några smaskiga kakor, så bar det av hem mot Vendelsö igen. Landade väl här hemma liiiite senare än vad som var beräknat, så gårdagen kändes en aning seg.Har passat på att utnyttja min medborgerliga rätt att rösta i höstens val också. Är SÅ himla trött på dessa debatter, mätningar, påhopp och tjatande om än det ena och än det andra. Så när jag råkade snubbla över ett ”valkontor” på ICA Maxi, så passade jag på. Behövde inte ens ha röstkortet med mig, eftersom de kunde skriva ut ett där. Så nu kommer jag byta kanal på TV:n och riva sönder tidningen, så fort det nämns ett ord om detta val.
Idag fyller Diezel 8 år också och det samma gäller för honom som för Induz, jag förstår inte att åren kan gå så fort! Det känns nästan som om det var igår vi stod på Arlanda och väntade på att de skulle komma med det lilla ”paketet” från England till oss. Och efter att vi fått den lilla ”lasten” med oss hem, så blev inte livet riktigt sig likt här. Det gnagdes och tuggades på ALLT! Våran säng hade inte några hörn kvar efter en vecka, garderoberna i hallen fick en aning mer rundade hörn, hundfiltarna minskade stadigt i storlek, någon nål och häftklammer lyckades ”försvinna” i Deizels mage och det blev ett antal besök hos veterinären. Men det var DÅ det! Förutom detta, så har denna hund alltid varit en ängel att ha och göra med. Så okomplicerad som man kan tänka sig egentligen. Lite ”rottweilerhane” har han väl varit, men det hör liksom till och är inget konstigt alls för mig.
Idag så startades dagen med en lite längre promenad i soluppgången, vilken också inkluderade en del träning. Börjar nästan bli orolig att jag själv kommer få bättre kondition på kuppen, eftersom jag mer eller mindre måste springa med Diezel i alla uppförsbackar när han ska trava. Han har ju ett våldsamt steg den hunden när han vill och jag hinner då inte med. För tränar gör vi för fullt! Har anmält Diezel till två utställningar i september, men det var nog lite väl optimistiskt, för vi kommer inte hinna få honom i form. Det finns en del muskler som behöver ”väckas” igen efter att han fått tagit det lugnt i tre månader nu. Men vi är på ”G” och förhoppningen är att vi hinner visa upp honom i veteranklass några gånger i alla fall, medan han är så pass fräsch som han är. Det blir väl 1 år mellan utställningarna som vanligt, så vi siktar på Stora Stockholm i december.
En promenad ute vid havet har det blivit idag också, kul tyckte Diezel och Induz.
Man kan ju fundera på hur han lyckades hamna i den här sandhögen och det tror jag Diezel också gjorde!
För givetvis var den nyblivna 11-åringen med. Och inte märks det på honom direkt att han nu blivit 1 år äldre.
Födelsedagen för Diezels del avslutades med ett besök inne vid rehaben, rena spabehandligen kan man tro när man ser Diezel. Godis till hunden hela tiden när han är duktig och går i vattnet, ligga och slappa lite och få laserbehandling på benet ...
...och sedan en uppfriskande dusch med efterföljande torkning och rottisgos. En helt ok födelsedag för en ”veteran” har jag en känsla ut av!
Och nu efter denna avslutning på dagen, har Diezel intagit viloläge i sin hundsäng. Det ser nästan ut som det har varit en ganska jobbig födelsedag.
Och OM det skulle bli väldigt tyst härifrån ett tag, så kan det bero på att min dator håller på att lägga ned verksamheten tror jag. Den beter sig riktigt, riktigt konstigt ibland och jag har en känsla ut av att jag blir tvungen att lämna in den på service eller något. Just nu, så skulle det kännas riktigt bra att ha en bärbar dator som ”back-up” måste jag säga. Har ju mitt ideella arbete som medlemshanterare i Sv. Rottweilerklubben och blir det ”stopp” i hanteringen där, så är det inte kul. Vi får se hur jag ska lösa detta. In på FB, är det nästan ingen idé att jag försöker ta mig, det fungerar ingen längre stund.Avslutar med en bild på dagens 8-åring som nästan inte har ett enda grått strå på nosen ännu.
Ha nu en fortsatt trevlig vecka allesamman!