Induz har inte visat någon hälta alls de senaste dagarna och det känns jätte bra. Har nu vågat gå lite längre turer med honom och det verkar som att det fungerar. Idag har vi varit i skogen en sväng.
I söndags gjorde jag ett försök att fota min kompis Ninas hundar, tre bullmastiffer och sedan Induz dotter Reva. Här är några av resultaten, börjar med Reva som nu är 9 år, men det syns minsann inte. Hon är då precis lika pigg som Induz var i den åldern.
Sedan har vi bullmastiffdam nr 1 och min namne, Lotta.
Här har vi Svea som denna dag var lite svår att motivera till att vara fotomodell. Men här syns det i alla fall vilket fint huvud hon har.
Och så till sist, grabben i flocken, bjässen Indy. Och hanhundsmänniska som jag är, så är jag väl lite ”svag” för denna hunds huvud. Han är så fin!
Jag fick nästan lite ”Bill-känningar” när jag promenerade med Indy, och inser hur stor min Bill egentligen måste ha varit. Ja, det vet jag ju att han var och ni förstår kanske att det kändes som att jag blev ägare till en liten rottweilertik när Induz flyttade in här. Det skiljer hela 8 cm i mankhöjd på dem!Så till denna veckas bravader. Jobbar gör man en hel del mer än förra veckan. Har varit på rehab besök med Diezel också nu på eftermiddagen och tränat lite. Och nu är Diezel ordentligt badad och skubbad efter sitt pass i water treadmillen. En åtgärd som veterinären ville att vi skulle göra, eftersom Diezel ska opereras i morgon. Jag är jätte tacksam över hjälpen Therese, nu slipper jag ”lyfta” i honom i badkaret här hemma. Tack så jätte mycket!!!
Men vilken huvudvärk jag har nu, för tänk SÅ velig man kan vara! Ska man verkligen utsätta hunden för en operation? Det kan ju hända något när man söver dem. Fick just frågan här; - När blev du SÅ jäkla ”blödig”? Du borde väl vara ”härdad” vid det här laget! Det kan man ju tro! Och jag vet faktiskt inte när ”vekheten” började smyga sig på mig, men det har den tydligen gjort. Annat var det förr, vet den gången vi fick göra en akutoperation på Induz vid Södertälje BK. Han hade rivit upp ett jack i sin ena baktass och som tur var så hände detta på en utställning, så att en veterinär fanns där. - Det där måste sys sa han, och började packa upp sprutor mm. Kan du vara med och hjälpa till frågade han sedan? Visst sa jag, inga problem. Men jag vet att jag tyckte att det var liiite jobbigt när han började skära i min hund, men sedan gick det bra. Veterinären höll däremot på att få rycka in för att ta hand om den kille som råkade titta in där vi satt, han blev helt vit i ansiktet och höll på att tuppa av!
Nu är det väl inte en jätte stor operation som skall göras på Diezel, men just det här med att söva hundar tycker jag är lite läskigt, speciellt när de börjar bli äldre. Så nervös är jag, men hoppas att allt går bra nu, fast jag just för tillfället sitter här och överväger att ringa och avboka allt i morgonbitti. Men nu är han förberedd i alla fall och som vanligt jätte trött efter sitt träningspass.
Nu känns det annars som om det är höst ordentligt här, det regnar ute och blåser som bara den. Kände doften av det nyklippta gräset när jag kom hem förut och tänk vad det doftar gott så här på hösten! Fuktigt är det ute på mornarna och man ser till och med alla spindelnät som finns precis över allt.
Nej, nu har jag väl en känsla ut av att jag måste samla ihop mig och tänka lite logiskt. Så nästa gång jag skriver här, hoppas jag att jag kan skriva att operationen har gått bra och att Diezel är pigg och glad igen. Håll tummarna!På återseende!
