Nu har man lyckats igen.

Startade veckan med att jobba två dagar, för att sedan vara ledig onsdag och torsdag. Detta eftersom jag har turen att jobba fredag-söndag denna vecka. På tisdagen var det "någon" som fick mig att öppna ett Facebook konto, vilket jag inte haft tidigare. Och att skaffa det, var inga problem. Men sedan…. Vad och hur gör man med allt efter det?! Lyckades skapa två fotoalbum och där också få in lite bilder på hundarna, men det var nog bara en ren flax som det verkar. För redan igår, så kunde jag inte lägga in några bilder alls! Hela dagen var det så och jag som inte har så speciellt mycket tålamod, tänkte väl helt enkelt avsluta detta med Facebook redan innan det startat för min del. Men så helt plötsligt, igår kväll, så fungerade det igen. Det kanske är som Sara skrev åt mig, att det troligen är ett litet FB syndrom. Nu fungerar det i alla fall och jag har kunnat lägga in lite mer bilder i albumen. Men jag är inte helt övertygad om att detta är något som jag behöver, så vi får hur långlivad jag blir på FB.

Sedan så gick faktiskt nästan en hel vecka här, när man fick gå runt och känna sig glad och nöjd över att grannarna tycker att jag har koll på dessa hundar. För det kändes faktiskt riktigt bra efter att ha pratat med den gamla kvinnan jag mötte förra veckan. Men igår var det slut på det!!! Och här under kommer "anledningen" hoppande!

Mitt på dagen bestämde sig nämligen Induz för att försöka äta upp hela hunddagiset som var ute på promenad! Det lät så i alla fall! Vi mötte hela gänget med 25-30 hundar i en kurva på våran smala gångväg. Först i ”raden” gick en tjej med två schäferliknande hundar och en rottweiler och när de började morra och skälla på Induz, DÅ bestämde han sig för att här skulle minsann svaras! Kommer hundarna i ”flockar” om en eller två stycken, då kan han ”ta” sådana saker. Men kommer det så här många hundar, DÅ måste allt den här hunden göra sin ljuva rottweilerstämma hörd och visa vad han går för. Och det lät faktiskt som om jag hade ett mindre monster vid min sida, i så där 5 sekunder, sedan insåg han nog det omöjliga i situationen.

För under de 5 sekunderna, tror jag att han lyckades dra igång samtliga dagishundar och det var ett liv utan dess like i skogen. Induz ställde sig då bredvid mig och undrade om han inte skulle få en godis, nu när han var tyst igen. Och visst ska hunden ha beröm när de gör som man säger, men i det läget så blev det inget. För tjejen som gick först, såg nämligen ut att ha vissa problem att hålla i sina hundar och det förstår jag, det blir ganska ”mycket” hund när man håller i tre stycken. Kan väl säga att min puls gick upp rejält när jag såg detta, för tänk om alla tre hundarna hade kommit farande lösa! Så för våran del kändes det som en bra idé att försvinna därifrån så fort som möjligt, och DÅ fick Induz sin godis. Det tog ju som sagt ca 5 sekunder innan han gjorde som jag sa, nämligen var tyst. Men det bästa hade väl varit att han inte sagt något alls.

Igår skuttade jag annars runt Haninge i en Toyota Starlet. Och då menar jag verkligen skuttade! Bytte framrutan i bilen för ca 1 månad sedan och sist när jag tvättat bilen och var på väg hem, så började det helt plötsligt rinna in en massa vatten någonstans vid backspegeln. Det var inte så lätta att göra något, så efter en liten stund såg det ut som en mindre sjö runt växelspaken. Kul va?! Åkte till glasfirman igen och härjade med dem ett tag, och igår så skulle de fixa det där åt mig. Jag fick då den stora äran att låna denna Toyota Starlet under dagen och det var en upplevelse må jag säga! Jag är ju van att köra en ny Mazda och det var en viss skillnad på komfort. Jag vred på ratten och bilen svängde nästan inte alls. Servostyrning var inget som fanns. Sätet var som en hård sten att sitta på och det rasslade betänkligt både här och där. Men jag kom runt till de ställen jag skulle och inte behövde jag tanka bilen ens heller sedan. Och nu hoppas jag att jag slipper få en mindre sjö i den stackars Mazdan nästa gång jag tvättar den.

Tyckte också att allt kändes ganska bra igår med hundarna, förutom Induz lilla frispel då. Men ingen av hundarna var halta, Diezels mage är stabil och de verkar må bra. MEN, det var igår idet! Diezel har ju haltat på ett bakben, säkert i tre veckor, men de senaste veckorna har det varit helt bra. SÅ skönt känner jag, som började bli lite orolig för ledband mm. Det hör man ju ryker på ganska många hundar idag. Men så i morse när vi var ute och gick så fick Diezel vara lös igen och springa lite i Vendelsömalms gropen när vi var på väg hem. Och helt plötsligt när han springer där så skriker han till och lägger sig ner! Jä..ar tänker jag, VAD hände nu!?

Först ser det ut att vara bakbenet och ni förstår kanske vad för tankar som dök upp i mitt huvud då? Men sedan när jag får honom att stå upp, så visar det sig vara i ett framben det gör ont. Men vart! Han kniper ihop tassen och vill helst inte stå på den alls. Jag har nu klämt och känt så hårt som jag vågar, men han reagerar inte speciellt på något ställe. Men det är denna tass som han för några år sedan gjorde illa när han var ute på en övning. Han lyckades då trampa ner i ett sork hål när han sprang, och bröt till tassen ordentligt. Vi kollade ju upp honom då, men inget var brutet. Men nu OM han gör illa sig fram, så är det i just den tassen! Nu får det bli vila igen ett tag, så får vi se om det blir bättre. Förbaskat också säger jag! Och här gör det ont ja!

Och titta här så eländig han ser ut. Just nu känns det ganska motigt måste jag säga, känner att det är mitt fel som lät honom springa lös. Jag hade hoppats på att kunna köra igång honom ordentligt nu, om vi ska kunna ställa ut honom i veteranklass i höst. Vi får se hur det blir med det nu.

Själv så stod tandläkarbesök på min lista idag. Alltid lika kul! Men jag har världens snällaste tandläkare, och idag var hon extra snäll när hon sa; -Ja, det ser inte bättre ut än att vi får boka en ny tid – om 1 år ungefär!!! Hon vet nämligen att jag bli jublande glad när jag inte behöver se henne så ofta. Och det är inget personligt, det har vi redan pratat om.

Vi får se vad kvällen har att bjuda på. Förutom att ta hand om stackars Diezel, så blir det eventuellt till att väcka den lite sovande hårdrocksgenen igen och åka in till stan. Vi får se. Sedan är det en helg med jobb som gäller! Och jag önskar att det blir en bra helg för oss alla!

Tillägg:
Nu har det gått några timmar sedan jag skrev här i dagboken och de timmarna har jag tillbringat på Bagarmossens djursjukhus med Diezel. För när jag tittade på hans ben på eftermiddagen, så var det ju jätte svullet vid handloven. Jag fick inte ens röra benet där och då är det illa, när Diezel till och med morrar! Jag provade att ringa till vår veterinär, men där fanns inte tid att ta in Diezel. Så det blev Bagis i stället. Efter att ormbett kunde uteslutas och veterinären känt på Diezel, så visade det sig att det är i senfästet precis vid handloven som han är svullen och har ont. Röntgen gjordes och inga frakturer syntes till, men i morgon skall jag lämna Diezel där klockan 08.00 så att de under dagen troligen kommer söva honom och röntga leden ordentligt. Då finns även ortopeden där, som väl kan detta bäst. Jag hoppas ju fortfarande på att det "bara" är en ordentlig stukning han har fått, men som det lät så kanske det inte är det. Eventuellt kan det bli aktuellt med en operation beroende på om något är trasigt. Visst är det väl för jäkligt rent ut sagt, detta bara för att jag släppte honom lös på en slät gräsmatta i morse! Just nu känns det inte kul alls! Lilla Diezel!
Fortsättning följer...