Induz 11 årsdag närmar sig med stormsteg tycker jag, och den som är minst orolig över den gamla hunden, är nog Induz själv! Han flänger runt på våra promenader så att jag blir trött av att bara se på honom ibland. Förstår inte vart den hunden hittar all sin energi! Här kommer några lugna bilder från vår soliga promenad igår eftermiddag.
Men visst tänker jag på hans gamla ben nu. Så i sommar när det bär av till Gotland igen, så ska Induz och jag åka i djurkupén och det kommer troligen bli en upplevelse. Tror nämligen inte att det är så bra för hans ben att sitta stilla i en bil i drygt tre timmar. Vi får väl se om även Diezel får följa med upp på båten, han börjar ju också bli gammal. För jag försöker faktiskt göra vad jag kan för att vara rädd om dessa hundar, men det är väl inte alltid man lyckas.Och ni skulle bara veta hur GLAD jag är idag och hur bra det känns, trots att det regnar lite här. För nu på morgonen när Diezel och jag var ute, så haltar han nästan inte alls längre! Så på en vecka har det gått ifrån att han inte ens ville stå på sitt framben, till att idag bara visa en liten markering när han går. Ja, när han har rört på sig lite vill säga. Men under denna vecka har jag också varit riktigt noggrann med honom. Först med bandaget, sedan med skenan och skon, och han har inte fått gå på några längre rundor. Visserligen så smög vi oss ner för den långa backen häromdagen när vi var på morgon promenad, detta för att Diezel skulle få göra det ”stora” behovet, vilket han har svårt med om han inte får gå en bit. Och givetvis så lyckades vi träffa på Emma och Grim! Hade ju tänkt att smyg ut på en liten längre runda utan att personalen från Bagis såg det, men det gick inte! Nu var det väl inte så farligt, eftersom vi gick så sakta, så det blev inga bannor.
Nu kan jag ju säga också, att jag är väldigt glad att vi inte drog igång med ultraljud och kanske "öppna" upp benet, för att om möjligt kunna se och göra något som troligen hade varit totalt onödigt. Och som dessutom säkert blivit bra mycket krångligare för oss alla. Men så här har Diezel sett ut under veckan när vi varit ute. Skon blev jag tvungen att sätta på honom eftersom han inte lyfter tassen med skenan på ordentligt, utan de små klorna började bli ganska slitna. Eller lyfter och lyfter, han kan ju inte böja på benet som han gör i vanliga fall på grund av skenan. Så för att i första hand skydda klorna, så åkte skon på.
Igår började jag nästan tro att jag har med en liten simulant att göra, för under veckan så har han haltat fram ganska ordentligt! Men igår kväll när vi var ute på sista promenaden för dagen, så mötte vi en fin rottweilertik tyckte Diezel, och helt plötsligt var han inte halt alls! Han gick helt som vanligt med både skena och sko! Den där skurken säger jag bara, här går jag annars och tycker synd om honom för att han inte kan gå normalt med dessa på sig. Men givetvis kommer han få ta det riktigt lugnt ett tag till, fast det i mina ögon nu ser klart bättre ut när det gäller att få Diezel helt ok igen. Tack och lov!Nu stundar en ledig helg och jag tänker INTE lägga mig ner och bli sjuk. Utan på söndag ska jag och min syster åka till Strängnäs och sedan stanna en stund och titta på Svensk Segrarutställning för rottweiler i Södertälje. Kan ju säga att det är tur att man inte behöver ge sig in till stan dessa dagar. För ingen har väl missat att vi har ett kronprinsessbröllop här i helgen och redan nu är det TOTALT kaos i trafiken. Så ta med sig en bil in dit, det gör man inte! Idag tror jag inte ens att det går några bussar i innersta´n, kul va?!
Hoppas att ni alla får en trevlig helg nu!
