Men måndagskvällen fortsatte väl med en del springande ut och in här, för Induz kände att han behövde ut ganska ofta. Dock blev det inte speciellt mycket "resultat" på våra promenader. Och jag anar att det kanske kan vara så om man har en urinvägsinfektion. På natten vaknade jag av ett litet försiktigt ”pip” bredvid sängen, det var Induz som behövde ut igen. Jag tror att klockan var runt 03.00, för som vanligt är man ju inte så himla pigg vid den tidpunkten på dygnet. Men jag var inte helt oförberedd på det, med tanke på hur dagen sett ut. Vinglade bort till skogsparken på den egenhändigt sandade lilla ”stigen”. Den hade jag förberett på kvällen, för säkerhetsskull! Det är ju som sagt liiiite isigt här! Och jag hade då ingen som helst lust att halka omkull där mitt i natten och bli liggande i någon snödriva. Nu kändes det som att gå på ett sandpapper, så jag hade nog gjort ett ganska bra jobb! Och den enda överraskning vi fick, var att vi höll på att ”krocka” med en långhårig karl i mörkret. Men det visade sig vara killen som delar ut tidningar här och jag tror att han blev lika överraskad som Induz och mig. Här under ligger en inte allt för piggelin Induz.
Tisdagen startade likadant som måndagen slutat. Men efter att Induz fått den andra dosen av Baytril, så tyckte jag mig märka en viss förbättring hos honom. Höll tummarna hårt här för att det skulle fortsätta så. Och det har det faktiskt gjort! Men helt bra mådde han nog inte, om vi tänker på hur det lät när vi mötte två eurasier på gångvägen. Hussen hade precis, i sakta mak, fått på sina hundar ett koppel, när den ena av dem morrar åt Induz, och mer behövdes inte. Den fick ett svar som heter duga! Och så där brukar han väl inte riktigt uppföra sig, men visst slutade han så fort jag sa till honom. Men ändå…
Igår kändes det ännu lite bättre, inget blod syntes till och medicinen verkar ha gjort sitt ”jobb” riktigt bra. Men lite tröttare än vanligt är han nog. Och på vår kvällspromenad, så verkade Induz nästan vara tillbaka i sitt vanliga ”jag” igen. Vi mötte en tjej med två stycken svarta pudlar, och DÄR blev det liv! För oj vad de skällde! Men då var Induz duktig, han sa ingenting utan tittade på mig för att få sin godis. Och då började jag allt att känna igen min hund igen!
Men visst vore det väl dumt att slå in på en annan ”väg” än den ”sjuka” just nu, så därför passade även Diezel på att bli dålig i tisdags. Han ville inte äta, det lät som om han hade en hel flock med kattungar som skrek i magen och sedan låg han bara och sov! Ja, han var definitivt inte pigg! Kul tänkte jag, nu har väl han åkt på något ”skräp” i magen också! Och för att späda på detta sjuka lite till, som kom väl hans husse hem mitt på dagen och var såååå dålig! Och det enda som hägrade där, var att krypa ner i sin säng. Larv sa jag, här brukar man minsann inte få känna efter att man är sjuk, utan som hundägare får man allt springa som en tok in och ut med hundar ändå, fråga mig! Men ok då, efter en liten koll av tempen, som visade på 39,9 så fick jag väl medge att man kanske inte är så himla pigg.
Igår kändes det ännu lite bättre, inget blod syntes till och medicinen verkar ha gjort sitt ”jobb” riktigt bra. Men lite tröttare än vanligt är han nog. Och på vår kvällspromenad, så verkade Induz nästan vara tillbaka i sitt vanliga ”jag” igen. Vi mötte en tjej med två stycken svarta pudlar, och DÄR blev det liv! För oj vad de skällde! Men då var Induz duktig, han sa ingenting utan tittade på mig för att få sin godis. Och då började jag allt att känna igen min hund igen!
Men visst vore det väl dumt att slå in på en annan ”väg” än den ”sjuka” just nu, så därför passade även Diezel på att bli dålig i tisdags. Han ville inte äta, det lät som om han hade en hel flock med kattungar som skrek i magen och sedan låg han bara och sov! Ja, han var definitivt inte pigg! Kul tänkte jag, nu har väl han åkt på något ”skräp” i magen också! Och för att späda på detta sjuka lite till, som kom väl hans husse hem mitt på dagen och var såååå dålig! Och det enda som hägrade där, var att krypa ner i sin säng. Larv sa jag, här brukar man minsann inte få känna efter att man är sjuk, utan som hundägare får man allt springa som en tok in och ut med hundar ändå, fråga mig! Men ok då, efter en liten koll av tempen, som visade på 39,9 så fick jag väl medge att man kanske inte är så himla pigg.
Så här såg Diezel ut i tisdags.
Gårdagen började med att det snöade igen. Men annars så kändes det väl som sagt, ännu lite bättre på alla fronter. Ja, Diezel var nog nästan helt som vanligt igen och det känns jätte skönt. Nu hoppas jag bara att det fortsätter så här med Induz också, så att han är bra tills vi ska till veterinären nästa vecka för en efterkontroll. 
Och som ni ser här under, så är Induz lite på "g" igen! Så här såg det ut på vår morgonpromenad idag. Jag blev så glad när han ville ha med sig sin blåa figur ut, den har han nämligen inte tittat åt de senaste dagarna ens. Men nu så, nu skulle den med och gömmas i snön igen! Och när jag kom hem idag efter ett möte jag varit på, så möttes jag av två hysteriskt glada hundar innanför dörren. Och tänk SÅ skönt det känns!
Nu önskar vi Er alla en kommande trevlig helg!
