Det känns inte så bra just nu!

Det var ju tur att jag var ledig måndag och tisdag denna vecka, för här blev man ordentligt ”golvad” av någon typ av förkylning. Det var nog också förklaringen till att jag inte känt mig riktigt ”på hugget” den senaste tiden. Så det blev till att tillbringa de lediga dagarna med att försöka kurera sig så gott det nu går när man är hundägare. För visserligen finns det en till hundägare i familjen, men den är liksom borta hela dagarna. Så i vanlig ordning så måste man släpa sig ut, hur dålig man än känner sig! Och jag hoppas att ingen annan tycker synd om mig nu, för det gör jag så himla bra själv för tillfället! Trodde nämligen att det räckte med den stukade foten, den onda ryggen, de klämda fingrarna och fläskläppen, men det var tydligen inte tillräckligt. Denna vecka har man hostat sig igenom både kvällar och nätter och sömn blir det väl inte så speciellt mycket av. Kan ju i alla fall berätta att hundarna varit riktigt snälla och duktiga, för de har faktiskt hållit mig sällskap och ”sympati sovit” de också. Så här såg det ut i sovrummet under måndagen.

Dessvärre får jag lov att säga, så har de nog gått in för sin roll lite väl mycket, för nu går även Diezel runt och ”kraxar” här. Han verkar inte alls pigg och vill inte äta som vanligt. Och det är ju typiskt, Diezel har inte varit på någon utställning eller hälsat på någon annan hund den senaste tiden, men ändå blir han sjuk! Men jag vet ju att kennelhosta går i omgivningarna, och när man bor så här bland massor av hundar, så har man väl aldrig turen att klara sig från sån´t. Mindre kul vore det i alla fall om Induz åker på detta också, det blir alltid jobbigare för en gammal hund. Har faktiskt varit och stört vår veterinär med en del frågor redan, han rekommenderade att man bör vaccinera sin gamla hund mot just kennelhosta, men det har ju inte jag gjort! Och nu är det lite sent, eftersom Induz redan kan ha fått bakterien och kan då bli ännu sämre av en vaccination. Ja, ja, OM han nu blir dålig, så sa veterinären också att det bara är att ringa om jag blir orolig, så får vi komma dit så att de kan lyssna på lungor mm. Och det känns alltid så himla skönt att veta att vi har Haninge Djurklinik inom ”räckhåll”, för de försöker alltid ställa upp och hjälpa oss när det är något. Och det är jag evigt tacksam för!

Men nog känns det lite tråkigt att huvudet och kroppen inte är riktigt överens när solen skiner här på dagarna och vi har runt +8 grader ute. Jag hade sååå gärna velat gå en riktig långpromenad mitt på dagarna, men det har inte varit att tänka på med denna infektion i kroppen. Jag är helt slut efter bara en liten bit. Men nog har jag passat på att stanna lite där i solen och säkert odlat på bakterierna lite extra i värmen, men det är smällar man får ta!

Fick mig en liten tankeställare i måndags också när Diezel och jag varit ute på en promenad. Vi var på väg fram till våran dörr, när det från andra hållet kommer två tjejer gående med varsin liten hund, en dvärgpinscher och en jackrussel terrier. Givetvis så kommer hundarna först i sträckta koppel och svansarna rakt upp över ryggen. Eftersom det var en del föräldrar och barn som stod precis där vi skulle komma att möta de två hundarna, så ber man ju alltid en stilla bön att hunden (Diezel) kommer att sköta sig, vad nu än de andra hundarna gör. Och redan på långt håll så började det ”fräsa” om de små hundarna. Såg att föräldrarna tittade på mig, för givetvis ville de se varenda liten detalj av vad som nu skulle hända. Precis när vi möter de två små hundarna, säger jag högt till Diezel att han ÄR en DUKTIG hund, som inte uppför sig lika illa som de andra hundarna gör! Vilket för det mesta i alla fall, får honom att titta på mig för att få sin godisbit. Det fungerade denna gång också! Tack och lov!

Men det var efter det här jag började fundera kan jag säga. För en av föräldrarna som stod där säger något intressant;

-Ja, det är ju för roligt med alla dessa små hundar som är så kaxiga och stöddiga, ända tills man släpper fram dem till den stora hunden! DÅ vågar de inte göra så mycket minsann!!!

-Ja, säger jag, och ändå är det tyvärr ofta de stora hundarna som målas upp i tidningar mm. att de är farliga. Fast det oftast är som nu, att de små hundarna inte är uppfostrade ordentligt och vet vad som gäller. Och nu ska ni få höra vad karlen säger då; – Ja, men de stora hundarna SKA ju inte bry sig om en så´n där liten hund!

Ok, tänkte jag, nu orkar jag nog inte gå in i någon djupare diskussion om detta. Men jag undrar ju om det är så här gemene man uppfattar detta med hundar. Att bara för att man är stor och stark, så ska man vara snäll! Man kan väl lugnt säga att de förmänskligar hundarna till något de absolut inte är. Så om jag och min rottweiler möter en liten hund som beter sig illa, så ska han då tänka; att det här är en liten hund som får bete sig hur illa den vill mot mig och bara för att jag är större, så får jag inte säga något tillbaka! ÄR det så? Har hundar den tankeförmågan? Vet en hund hur stor den är? Och hur har den tagit reda på det i sådana fall? Tänk så lurad jag kanske har blivit under alla dessa år, jag som trott att när en hund möter en annan hund, stor eller liten, så ser den bara att den möter en artfrände! Är det en dominant och ouppfostrad hund, så spelar det ingen som helst roll om den är liten eller stor, då vill de givetvis svara emot, OM de tillåts att göra det vill säga! Men så kanske det inte är alltså! Och definitivt så verkar inte andra människor tro det. Och är det så här många småhundsägare tänker, då förstår man ju nästan varför det ser ut som det gör många gånger.

Ja, ja, nog om det! Lilla Diezel får allt ta det lite lugnt nu ett tag så vi se om det verkligen är kennelhosta han har åkt på. Men här kommer några bilder på den andra ”lugna” gamla hunden, som än så länge i alla fall inte visat upp någon hosta. Och nu gäller det att hinna med att springa i snön, för snart är den väck! Och medan Induz röjde runt i snön så passade jag på att stå i solen en stund.

Såg att asfalten var framme på vissa ställen utmed gångvägen, vatten rinner ur snöhögarna för fullt på dagarna, och tyvärr så fryser det till is under natten och då blir det ganska halt ute. Morgonpromenaderna är lika spännande varje dag, man bara går och väntar på att flyga iväg på blankisen. Men våren är på väg! Och förkylningarna med den som det verkar!

På återseende! Nu ska vi allt försöka se till att bli friska här igen!