Allt var också frid och fröjd de första timmarna av dagen i alla fall, men sedan tog friden slut. Jag hade precis hunnit äta upp frukosten, när Induz kommer och sätter sig bredvid mig, han flåsar och verkar väldigt orolig. Sedan springer han till ytterdörren. Jaha ja, tänker jag, det ser ut som en bra idé att klä på sig och gå ut igen, om man nu inte vill ha någonting på golvet här hemma. Vet ju att den lille gossen åt en del gräs, jord, mossa, rötter och annat när vi var vid Tyresö slott, så det första jag tänker på är att han fått ont i magen. Men så var inte fallet, utan ett par ”benlyftningar” senare, kunde jag konstatera att hunden kissar blod!Ok, ingen panik nu!!! Detta har man som hanhundsägare under 21 år, varit med om förr. Det har någon gång berott på en urinvägsinfektion och någon gång på prostatan. Men visst dök även fel på njurarna upp där i mina tankar, lilla Induz börjar ju bli en gammal hund, men de kan väl inte lägga av så där helt plötsligt? På 2 timmar! Ringer till Haninge Djurklinik och har sådan tur att de kan ta emot oss redan kl. 11.00. Fint säger jag, då kommer vi! Efter en del pusslande med tider och jobb, så fixar det sig.
Här sitter han min prins!
Nästa lilla prövning var att ge sig ut i skogsparken med hund och en tom Kesoburk i högsta hugg. I och för sig var det nästan bara en prövning att ta sig dit över blank isen. Och ni vet kanske hur lätt det är att försöka ta ett urinprov på hundar ibland. Några droppar lyckades väl tillslut att hamna på ”rätt” ställe där i burken, och provet var fixat! Ner till ”doktorn” for vi och fick idag träffa Malin som är veterinär. Efter en del kläm och känn, så kom vi fram till att det nog behövdes ett litet ultraljud för att se vad som kunde vara fel. Induz är ju en hund som kan ha en del egna åsikter om detta med att bli klämd och "joxad" med, men tar man det bara lugnt med honom, kanske avleder lite och är bestämd, så ordnar det sig. Nu trodde väl till och med jag, att han skulle protestera mera än vad han gjorde när vi la honom på rygg i ”vaggan” där uppe på ultraljudsbordet, men han var jätte, jätte duktig! Visst var han lika spänd som en fiolsträng i början, men sedan slappnade han av, mycket beroende på att både de två veterinärerna och jag var helt lugna med honom.Efter en stunds studerande, så kom de två som kan det där, fram till att det nog inte är prostatan som ”spökar” i alla fall. Så vi tog det andra alternativet, urinvägsinfektion! Jag var ju då orolig över att min gamla hund börjar få fel på njurarna, men det trodde inte de två veterinärerna. Så med en ägare som blev ett antal tusen kronor fattigare, så kunde Induz kura ihop sig hemma i sin säng igen på eftermiddagen. Det blev en kur med Baytril, som jag väl tycker borde ta det mesta av infektioner. Så håll tummarna nu för att Induz blir bra med det här och att det bara är en urinvägsinfektion. Just nu så verkar han allt lite hängig. Och fy, vad jag tycker det är jobbigt när inte hundarna mår bra!
Men där ser man hur fort det kan ändra sig med dessa hundar, på morgonpromenaden var allt helt ok och så 2 timmar senare det här. Och här går man och oroar sig för kennelhosta och hälta på ett ben! Så dyker detta upp!Men NU hoppas jag på en bättre fortsättning av veckan! Har till och med försökt att göra dagboken lite vårgrön, som ni kanske ser.
