Äntligen känns det liiiite bättre.

Efter ännu en smått hysterisk vecka, så har jag nu äntligen tid att sätta mig här och skriva lite om hur de två fyrbenta familjemedlemmarna mår. Startade måndagen med att försöka få en tid hos veterinären åt Diezel och 2,5 timme senare bromsade vi in på parkeringen vid Haninge Djurklinik. Efter en del kläm och känn på Diezel, togs det en rad med prover. Medan vi väntade på provsvaren, så gick jag och Diezel ut på en liten promenad och DÅ kan man väl lugnt säga, att hans mage bestämde sig för att visa upp sig från den absolut sämsta sidan! För det är där ”problemet” sitter, vilket även proverna visade. En riktig inflammation har han lyckats få och måste ha haft rejält ont som vår veterinär sa. Så det är inte konstigt att även den tåliga Diezel varit totalt "sänkt". Men det har ju varit lite svårt att se detta måste jag säga, för han har inte varit dålig i sin mage eller kräkts förän vi stod utanför djurkliniken. Men visst känns det för jäkligt, att han behövt gå med det här ett tag.

Efter någon timme så vände vi i alla fall hemåt med både dietfoder och medicin, jag var helt inställd på att klara av detta utan några problem. Det var ju ”bara” att få i Diezel tillräckligt med vätska till att börja med! Och det kan jag säga er, var ingen enkel sak! För den hunden är näst intill omöjlig att få i något, när han inte vill! Han samlar allt vatten i sitt stora rottweilergap och sedan så spottar han ut det på allt som finns i närheten. För sväljer, gör han då inte! Därför fick Diezel åka till veterinären igen på tisdagen och nu stanna kvar där under dagen. Och efter att han under både tisdag och onsdag har legat på Haninge Djurklinik under dagarna med dropp, så känns det nu faktiskt lite bättre. Och som det lät på den snälla personalen som har tagit hand om honom, så har Diezel haft det ganska bra där. De har gått promenader med honom, under gårdagen gett honom en del god burkmat (vilket Diezel gärna hade velat ha mer av) och de har pysslat om honom på allra bästa sätt. Ja, jag blev nästan orolig när jag hörde att Diezel bytt adress och nu mera bor hemma hos en av djursjukvårdarna. Här får man tydligen hålla hårt i sin hund om man ska ha honom kvar!

Diezel tyckte även att medicin var helt onödigt och tänkte absolut INTE äta den! Han har lurat mig mer än en gång nu kan jag säga. Tror att han till och med lyckades lura personalen vid djurkliniken som det lät. Det är en riktig filur det där! Igår morse tänkte jag vara listig och överraska honom med tre små piller till frukost. Fick lov att lägga ifrån mig tabletterna på vardagsrumsbordet, medan jag med viss möda försökte ”bända” upp Diezels mun. Men ni vet kanske hur enkelt det är, när en rottweiler helt krampaktigt biter ihop! Under tiden passade väl Induz på att ta sig en tablett från bordet! Men med tanke på hur Induz lät och såg ut, så var det ingen kulinarisk höjdare. Tabletten flög genom halva vardagsrummet. Tack och lov säger jag, att han i alla fall tog så mycket tid på sig innan han svalde! Men efter att Diezel fått börja äta lite igår, så blev det bra mycket enklare att lura i honom de små tabletterna, som nu ligger väl inbakade i hundmat.

Och som ni ser på bilderna, så har Diezel varit ganska trött när han har varit hemma. Då har han mest slappat i sin egen säng!

Och eftersom det är små portioner med mat som gäller och ganska så ofta, så ringde väl ”mat-klockan” vid halv ett tiden i natt. Och oj, så vaken man kände sig då! Det tog ett tag innan jag fattade vad det var som skramlade kan jag säga. Den enda som var pigg, var nog Induz som är kroniskt hungrig. För som vanligt låg han först i spåret ut till köket. Och givetvis fick även han lite "nattmat". Men nu ska vi jobba vidare på att allt ska läka i Diezels mage, vilket kan ta ett tag som det låter. Men i morse kändes det faktiskt ännu lite bättre. Inte helt bra, men klart på väg åt rätt håll!

Induz då. Han har fått den sista tabletten Baytril idag. Vi hade även med oss en liten ”fiffig” behållare ut på morgonpromenaden, för att försöka fånga några dyrbara droppar till ett urinprov. Jag fick väl göra några mer eller mindre halsbrytande hopp i snön för att hinna fram i tid. Och ni skulle ha sett blickarna jag fick från Induz! Han var nog helt övertygad om att hans matte blivit alldeles galen och kom totalt av sig gällande det han höll på med. Men till slut lyckades jag väl få ihop det som behövdes. För idag var det sedan Induz tur att åka till djurkliniken på ett återbesök efter sin infektion. Och han är nu friskförklarad från den, och det känns ju väldigt bra. Ja, och jag förstår ju att den stackars personalen vid Haninge Djurklinik börjar bli riktigt trötta på mig och mina två hundar och jag ska försöka se till att hålla oss därifrån ett tag nu. För idag var det fjärde dagen på raken jag var där!

Men annars så är Induz i full gång med sina egna små ”experiment” igen. Som här, för vad händer när man ”tappar” sin figur ner i ett dike med vatten?!

Ja, man får i alla fall jobba lite för att få tag på sin leksak igen.

Igår, efter att jag kom hem från jobbet, så passade jag på att ta med mig Induz ut till Tyresta på en promenad i solskenet. Men det är banne mig lika svårt fortfarande att ta sig fram genom snön, trots att jag tycker att det har smält undan en hel del. Vi fick gå på de vägar som finns där i stället, men det var skönt det också. Och nu är det mest den här delen man ser av Induz på våra promenader igen.

Och som ni ser, så är han ganska så pigg. Och ni skulle bara veta hur skönt det känns.

Och bilden här under föreställer inte någon av våra gångvägar, utan bäcken ute i Tyresta skogen.

Nu äntligen hoppas jag att jag får vara ledig och ta det lugnt några dagar, för nu är min arbetsvecka slut. I alla fall på jobbet. Ja, mina pengar är väl också så gott som slut, har inte vågat räkna efter hur mycket det kostat att ha hundar de senaste två veckorna. Nu har jag väl en hel del att pyssla med här hemma, så helt lugnt lär det väl inte bli. I natt är det bara att ställa in "mat-klockan" igen så att Diezel får lite nattmat. Jag hoppas verkligen att jag orkar släpa mig upp, för ni skulle bara veta hur trött jag är just nu! Men jag gör givetvis det som behövs, för att Diezel ska må bra så fort som möjligt igen.

Ha en trevlig helg!