Och ni skulle se honom så fort han börjar ana att vi är på väg mot bilen igen! Då händer det något med Diezels öron, för han verkar plötsligt inte höra någonting!!! Kan det bero på åldern tro? Han ska gå åt alla andra håll, utom mot bilen! Och för att det skall ta så lååång tid som möjligt, så måste precis allt vi passerar, analyseras in i minsta detalj! Det ska nosas, krafsas, nosas, krafsas och nosas igen, innan han kan gå vidare. Ja, jag hade med mig kameran någon dag och passade på att ta några bilder medan vi sakta ”lullade” mot bilen.
En bild på min favoritblomma också, som nu blommar för fullt.
Och för tillfället verkar det krylla av både fästingar och ormar här och jag är väl inte överförtjust direkt. Har plockat ett antal fästingar på Diezel nu och det är inte kul när man vet att ganska många av dem bär på sjukdomar som kan ställa till en hel del. Men jag vågar inte sätta på honom varken droppar eller halsband eftersom han har reagerat negativt på båda delarna. Så nu är det dags för mig att koka ihop det ”gröna” alternativet mot dem igen och ”impregnera” Diezel med timjan och citron. Visst, det skrämmer inte bort fästingarna helt, men en del nytta verkar det göra.
Själv så höll jag på att trampa på en orm häromdagen när Diezel och jag var ute och gick vid Tyresta. Och jag kan nog utan att överdriva, säga att det kändes som om blodet stannade i kroppen på mig! Ryser fortfarande när jag tänker på den. Men det var väl tur att inte Diezel var den som kom närmast ormen, har hört att det är VÄLDIGT många hundar som blivit ormbitna hittills i år. Ja, människor också för den delen. Så nu gäller det väl att passa sig när man är ute.
Har också försökt gå in för detta att få en valp i huset igen, med ”öppna ögon”. Och det genom att läsa en hel del nya saker om hur man skall göra med sin valp så att allt ska bli ”rätt” från början. Och vet ni, så förvirrad som jag är nu, har jag väl aldrig varit! Det börjar kännas som en himla tur att jag haft några hundar tidigare, för skulle jag vara en helt ny hundägare, DÅ hade det inte varit lätt! Men ska jag tro på det ”nya” böckerna, så har jag inte gjort speciellt mycket rätt med de tidigare hundarna.
I den ena boken står det att man inte kan börja lämna sin valp ensam förrän den är 12-13 veckor, stackars mina hundar då måste jag säga. Jag brukar börja lämna dem en 10-15 minuter redan från tredje dagen ungefär. Medan jag går en liten runda med den andra hunden. Men givetvis när valpen är lite trött och lägger sig ned för att sova. Brukar aldrig vara något problem och ingen av våra hundar har heller haft svårt med att vara själva. Och då menar jag helt själva, utan att någon annan hund är hemma, vilket är en sak som jag tycker är viktig. Så jag kommer nog göra så nu också!
Sedan kom jag till detta att gå med koppel på sig! Jag brukar ju till viss del locka med mig hunden, men samtidigt så håller jag kopplet lite spänt om den börjar streta åt andra håll än framåt med mig. Det brukar inte ta speciellt lång tid innan de har lärt sig att koppel inte alls är något märkvärdigt och brukar traska på utan att bry sig. Men enligt det som stod i boken så gör jag helt galet, man får INTE dra emot i kopplet så att det är spänt, hunden kan bli rädd för resten av livet som det låter! Det har dock inte någon av våra hundar blivit. Och det finns fler saker, som jag har gjort alldeles galet med de tidigare hundarna, men som jag nog kommer fortsätta att göra, eftersom det har fungerat. Men det är nog tur att jag fortsätter att hålla mig till rottweilern, som verkar vara en ras som klarar av min behandling utan problem. För jag gör nog ingenting på rätt sätt!
Men det som jag kanske är mest osäker på nu, är vad jag skall ge valpen för foder. Det finns ju hur många olika som helst och alla är de världsbäst om man ska tro vad tillverkarna skriver om dem. För givetvis vill jag ge valpen en så bra start i livet som möjligt och då ge den ett riktigt bra foder. Men vad? Hill´s, Specific, Robur, Mera Dog, ProPlan, Royal Canin, Eukanuba mm. Ja, VAD skall man välja!?!? Är något foder bättre att ge en växande rottweiler än andra? Det är frågan det!
Och trots att det var fredagen den 13 igår, så känns det som en ganska bra dag. Fick ett SMS från Nemuz uppfödare, att han nu har varit på sitt första veterinärbesök och blivit granskad in i minsta detalj och det utan anmärkning. SÅ skönt!!! Har ingen nytagen bild på honom att lägga in här, så det får bli en bild på honom och hans två bröder när de är 6 veckor. Nemuz är den lille figuren som har lite blått på huvudet.
Nu har jag en vecka på mig att ”valpsäkra” hemmet, för sedan kommer han!!! Leksakerna ligger redo här; bitstock, kamprep och en lite ”kanin” som han kan jaga :-) Blir nog bra det där! Man ska ju inte uppmuntra hunden till "kamplekar" stod det i någon bok jag läste, så fel av mig igen alltså :-) Och mitt i allt detta och trots att jag har massor att tänka på nu, så kommer dessa stunder när jag saknar Induz något fruktansvärt. Jag undrar just varför vissa dagar känns värre än andra? Men så är det…
Trevlig helg!
