Dagarna går och våren är verkligen här nu. Har känt några dagar under Diezels och mina skogspromenader, att jag haft alldeles för tjocka kläder på mig. Ja, Diezel flåsar en hel del han också i den varma solen och det brukar ju ta ett tag innan hundarna vänjer sig vid värmen.
Som det ser ut, så har han börjat finna sin plats igen och verkar tycka att det är ganska ok att få all uppmärksamhet själv. Vältrimmad kommer han väl också att bli på kuppen, för vi är ute och går ett antal långa promenader om dagen. Varje eftermiddag har vi tagit en längre promenad ute vid Tyresta han och jag. Diezel tycker att det är kul att få gå i skogen och jag behöver få gå ifred i tystnaden med mina tankar. Eller tyst och tyst, det är ett himla kvittrande på alla fåglarna nu, vattnet brusar för fullt i diken och i bäcken som vi passerar, det kommer någon ridande på en häst lite då och då och ibland möter vi någon annan människa som bara promenerar. Men det är så himla härligt att vara där i alla fall, för mellan varven, så ÄR det verkligen helt tyst.
Många av mina tankar rör givetvis Induz och saknaden efter denna hund. För tänk vad en hund kan sätta sig hårt i hjärtat hos en. Att det skulle bli jobbigt den dag han inte fanns kvar hos mig längre, det har jag förstått ett bra tag, för Induz var ju MIN hund! En enmanshund ut i klospetsarna, ingen annan fick ens hålla i hans koppel om jag var i närheten, för då blev det ett himla ”rabalder”. Och jag vet nog innerst inne, att det är som en del säger, att jag ska vara glad över att jag fick dessa 11,5 år tillsammans med Induz, men så många år gör det ju knappast lättare den dagen det är dags att skiljas åt. För den tomhet som uppstår, är enorm!
Idag är det riktigt varmt här. Tog med mig Diezel och åkte till Huddinge för att ta en promenad med min syster och hennes hund Daisy. Piggast i värmen får jag nog lov att säga att Daisy var.
Diezel som inte alls gillar värmen, gjorde väl ett litet försök att busa med ”någon”.
Hjälp matte, hon tänker fånga rottweilern!
Han lyckades även ta bollen från Daisy och skrämma henne lite.
Efter skuttandet runt på ängen, så gick vi en tur upp i skogen och vad träffade vi på där, om inte årets första orm! Jag ryser bara jag tänker på den! För är det något jag inte gillar, så är det ormar! Men Tack för en trevlig promenad i vårsolen kära syster! Nästa gång jag kommer och promenerar hos er, blir till vintern när det är snö och kallt igen och ormarna ligger i tryggt förvar och sover! Några små blåsippor stod där bland de torra löven också.
En varm dag som denna, är det nästan läge att äta lite glass, och det är precis vad jag tänker göra nu, ta lite av min egenhändigt tillverkade whiskyglass. Diezel ligger och sover och som sagt; ”som bäddar för man ligga”!
Nu hoppas jag att ni som tittar in till oss, får en bra vecka och en riktigt TREVLIG PÅSK!
