Ett litet livstecken ifrån oss

Sitter här och har inte så speciellt mycket att göra, så jag tänkte skriva några rader här i dagboken. Vilken faktiskt några läser i, har jag fått reda på! Tack, både för uppmuntrande ord i gästboken och via mail! Induz och Diezel knallar på. Induz numera i ett väldigt långsamt tempo och jag förstår det, han är ju 11 år och 7 månader nu och det är väl ganska gammalt för en rottweiler. Och just denna tid, känns som den absolut jobbigaste tiden för en hundägare tycker jag, när den gamla hunden börja visa tecken på att vara riktigt gammal. Vart och när ska man dra gränsen? Hur ser jag om hunden har ont någonstans? Vad är livskvalité för en så pass gammal hund mm. Det är tankar som snurrar i mitt huvud, nästan dygnet runt nu. För ena dagen är Induz väldigt pigg, skall äta allt han hittar ute (som vanligt), letar efter saker som han kan apportera, vilket brukar resultera i en godisbit (något han är fullt medveten om), han vill gå på längre promenader och kan även tänka sig att hugga tag i en leksak här hemma och tugga på. Men så kommer nästa dag och jag är helt övertygad om att NU är det bara att åka, för nu är det kört! Detta är en hundägares våndor och jag tycker att det känns jätte jobbigt! Du kommer att se, säger alla, när det är dags. Men jag är så känslomässigt bunden vid denna hund, så jag är orolig att jag kanske inte gör det. Usch, säger jag… Här ligger Induz och har just tuggat sönder den nya leksaken. De takterna finns då kvar.

Annars så har ni nog sett att jag börjat skärpa till mig med fotograferingen igen, måste ta tag i att fota med egna inställningar innan jag glömmer allt. Tog med mig Induz ut och fotade honom en dag efter jobbet och jag måste ju säga att det blir en helt annan skärpa i bilderna när man ställer in kameran själv. Syns kanske inte så tydligt när man får lov att minska ned bilderna så här pass mycket. Men nog ser jag det.

Denna helg har SMHI åter lyckats lura mig riktigt ordentligt, sol och ett fint väder till helgen har det pratats om hela veckan. Ja, fram till fredagskvällen, när det helt plötsligt började låta som att molnen skulle kunna skymma solen en del. Deras uppfattning om vad en del är, stämmer inte riktigt med min. Igår skulle vi fira systersonen lite eftersom han fyllt år under veckan. Ut och grilla korv stod på dagordningen! Det gjorde vi också, i blåst och ruskväder! För det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder! Det blåste så mycket att till och med draken gick sönder efter några mer eller mindre livsfarliga (för alla runt omkring) flygturer upp i luften. Här håller Gabriel på att försöka få den att flyga i alla fall… … men fick ge upp och äta en korv i stället.

Magdalenas hund Daisy var med också och hon blev välmotionerad av Gabriel, som tycker att det är jätte kul att sparka bollar till henne. Full fart var det!

Idag känns det som om vi är mitt inne i gråaste november ungefär. I morse när jag gick ut med hundarna småregnade det, det blåste och var hur dimmigt som helst. Det enda som påminner om våren ute, är att den varma luften gör så att snön smälter, vattnet rinner som små floder utmed gångvägarna.

Diezel är hunden som i alla fall har full koll på hur man bäst tillbringar en sådan här tråkig dag. Har idag tagit med honom på två långa promenader, men där emellan har det sett ut så här. Han kan slappna av när det inte händer något, den hunden!

Hoppas att ni alla får en trevlig vecka nu och en bra fortsättning på våren! Och vi får väl se när andan faller på att skriva något här igen. Vet inte vad som har hänt med denna dagbok idag heller, bilder och text bara hoppar hit och dit, så ni får ursäkta om det ser lite konstigt ut.