Här traskar vi på och befinner oss nu mitt i påskhelgen. På dagarna är det rena sommarvärmen ute, vilket säkert har bidragit till att jag sitter här och är ganska så förkyld just nu. Men vid den här tiden på året är det lite svårt för min del att avgöra om det är en ”vanlig” förkylning, eller om det är pollenallergin som ställer till det. Det lär väl visa sig inom en snar framtid, om förkylningen försvinner eller tänker stanna kvar.
Diezel och jag har fortsatt att knata runt ute vid Tyresta på eftermiddagarna och det är riktigt skönt. Hade med kameran en dag och tog lite kort på den porlande bäcken, vars ljud är väldigt rogivande måste jag säga. Där brukar vi slå läger en stund och bara sitta i tystnaden och lyssna.
I fredags var vi hem till Strängnäs och Oknö igen. Diezel passade på att ta årets första bad i Mälaren.
Eller bad och bad, han insåg ganska snart att det var VÄLDIGT kallt i vattnet och liksom flög upp därifrån igen. Då var det bra mycket roligare att skutta runt med leksaken.
Varmt och skönt var det och vi satt där ute på Oknö i solen en bra stund. Åt lite lunch och fikade, innan det var dags att tänka på hemresan igen. Och ska man tro på vissa personer som vi mötte inne i Strängnäs, så var det sommar! Där var det shorts och linne som gällde, men riktigt SÅ varmt tycker jag nog inte att det var, men sommaren är på ”g” nu!
Igår bjöds det på påsklunch här och det är alltid trevligt med lite besök. Ja, vi hann väl även med att aktivera de två små hundarna lite. För efter att maten landat i magen, gick vi ut på en promenad. Med i en påse fanns det påskägg och hundgodis, för här skulle det letas godis hade vi tänkt. Så med väl ”minerade” påskägg, så släpptes hundarna lösa nere i Vendelsömalmsgropen och det blev uppskattat. Lilla Daisy hade väl liiiite svårt att ta sig in i sitt påskägg, för att få tag i det åtråvärda godiset.
Men man får inte vara dum, lägger man sig på ägget och liksom trycker på det…
… så kommer även en liten amris åt innehållet!
Diezel såg väl först lite fundersam ut...
…innan han kom på att han faktiskt har ett ganska stort rottweilergap.
Sedan var det inga problem att öppna ägget och ta det goda innehållet.
Och det ville Diezel allt behålla för sig själv…
… och minsann ta tillvara på varje smula.
Tack för en trevlig dag! Men det känns nästan som om jag fortfarande är mätt efter gårdagen. Ska nu ta mig ner till biltvättplatsen och försöka göra bilen lite röd och fin igen. Sedan blir det en lugn fortsättning på påskhelgen. Kan behövas efter de senaste veckorna. För ännu känns saknaden efter Induz som ett stort hål i mitt hjärta.
På återseende!
