Så var julen snart över för i år

Så var julen så gott som över för i år och snabbt har det gått, som vanligt. Men i år känns julhelgen verkligen kort, i morgon är det dags att jobba igen. Hela veckan innan jul sattes man riktigt på prov, för snacka om att man får träna på ”stresshantering” varje morgon på väg till jobbet! Dessa bilköer har inte varit att leka med under veckan som varit. Ja, det har varit ganska mycket annat att syssla med också för den delen, så i torsdags när jag gick hem ifrån jobbet, drog jag en lättnandes suck, nu var det äntligen dags att varva ned och fira jul! Och den började vi fira redan i torsdagskväll, i Sköndal hos min syster och systerson. Systersonen skulle fira julaftonen hos sin pappa, så vi firade en ”liten julafton” redan dagen innan. Och här blev det full sysselsättning med att försöka bygga ihop det Star Wars lego som ett av paketen innehöll och koncentrationen är stor!

Det söta lilla husdjuret, Simson, som gör att jag inte kan vara hos min syster så speciellt länge, (är allergisk mot katter) men gullig är han den lilla lurviga figuren.

Tack Jennie och Gabriel för en trevlig "liten" julafton och för julklapparna!

Efter besöket i Sköndal så bar det av in mot stan. För är det någon kväll det är riktigt härligt att promenera runt inne i Stockholm, så är det just kvällen före julafton. Lugnet har sänkt sig över staden och det är så fint dekorerat överallt. Först en bild på Stockholms jämnaste och finaste julgran som står vid Skeppsbron.

De fina skärgårdsbåtarna som ligger vid Nybroviken.

Och lite av dekoren som pryder fontänen vid Sergelstorg.

Efter rundan inne i stan så blev det full fart hemåt igen, mot smörgåsen med en skiva av den nykokta och griljerade skinkan på. DÅ, när jag får äta den, DÅ börjar det kännas att det är jul ordentligt! Det är då som först lugnet lägrar sig här hemma. Men julaftonen har en tendens att bli en smått hysterisk dag, speciellt för den som skall hålla till i köket. Men i år hade jag turen att ha med mig två hjälpkockar, (eller vad man nu ska kalla dem) Induz och Daisy. De höll noga koll så att inget av det jag råkade tappa lyckades hitta ända ned till golvet. Denna dag är väl som sagt rena julaftonen för hundarna också, för med en stressad människa i köket, snubblandes över hundar, så flyger det saker runt över allt, och det vore ju synd om ingen tog reda på det som råkar hamna på golvet!

Ja, ja, det var ju som sagt julafton, så de fick väl smaka någon liten bit också.

Sedan var det dags att äta julmiddag och det är alltid en historia för sig själv. Jag, som då har tillbringat ett antal timmar i köket bland köttbullar, prinskorv, sill, Jansons frestelse, rökt viltsvinskött, rödbetssallad och en massa andra saker, är oftast redan mätt när det är dags att sätta sig till bords. Nu var det väl tur att de övriga var lite mer hungriga än vad jag var, så en del av maten gick i alla fall åt. Men som det känns just nu, så blir det julmat till lunch ett bra tag framöver.

Julklappar blev det också en del även detta år, ja till och med hundarna fick varsin. Jag fick en ny mobiltelefon och nu ska jag inte vara gnällig, men det är bland det värsta jag vet! Inte att få själva telefonen givetvis, men att försöka läsa denna instruktionsbok och försöka förstå hur apparaten fungerar. Så om ni försöker nå mig via mobilen ett tag framöver, så är det inte säkert att ni får tag på mig, jag har nämligen inte lyckats komma ur "offline" läget ännu :-/

Och här håller Diezel på att bryta sig in i sin julis.



Liksom Induz!

Sedan blir det till att ligga och passa på den leksak man fått, men samtidigt också snegla lite på vad den andra gör med sin leksak. För så fort ”rätt” tillfälle dyker upp, så måste man försöka ta den saken som den andra har fått. För av någon konstig anledning, så är alltid den saken bättre. Visst är de roliga?

Vill även Tacka er Magdalena och Daisy för en trevlig julafton!

Lite senare på kvällen hade jag lovat att skjutsa hem Magdalena till Huddinge. Och jag lovar att jag på hemvägen fick se den mest ”radiostyrda” tomte jag någonsin sett! Han kom gående utmed Tyrestavägen och den vägen har väl aldrig varit så lång. För varje steg tomten tog framåt, så blev det två bakåt och tre åt sidan. Ja, trottoaren var väldigt mycket för smal! Bredvid tomten gick en man med en blindkäpp i handen, och jag funderar faktiskt allvarligt på om dessa personer verkligen kom dit de skulle!

Igår på juldagen, hade vi en riktigt lugn dag här. Efter morgonpromenaden med hundarna och frukosten, så gick jag och la mig i sängen igen. Det tog inte lång stund innan hundarna snarkade de också. Sedan blev det en dag där vi mest bara "suddade" runt här hemma och det var ganska skönt. Tog till och med en liten snaps till lunchen ur morfars ljusblå snapsglas, för tänk vad vissa saker kan väcka minnen till liv. Dessa glas tog alltid min morfar sin lilla fredagssnaps i när jag var liten, det tänker jag med värme på, så fort jag tar fram de blå glasen.

Givetvis blev det ett antal promenader ute i snön under dagen med de två hundarna också, som inte är halta alls längre! Ni skulle bara veta hur skönt det känns! Till Diezels stora glädje hade jag också lagat hans absoluta favoritleksak, igelkotten, och den släppte han inte på hela dagen.

Nu är det dags att ta sig ut i snön med hundarna en stund igen, sedan är det bara att börja ladda upp inför en ny vecka på jobbet. Men först ska jag försöka äta lite julmat, IGEN!

Ha en bra vecka, alla som tittar in till oss!