Nu är det inte långt kvar på år 2010.

Snart är år 2010 till ända och det är dags att se vad år 2011 har att bjuda på. Inte riktigt lika mycket strul med hundarna, hoppas jag! Men givetvis är jag medveten om att båda börjar bli gamla och det är väl då det blir ”knarrigt” lite här och där. Just nu känns det i alla fall BRA, vi knallar på i de vanliga banorna igen med lite längre promenader. Fick faktiskt ge upp det där med Seraquin och Diezel, det fungerade inte att ge honom det. För trots att jag krossade tabletterna i morteln och blandade pulvret i hans mat, så vägrade han att äta. Ja, han kräktes till och med någon gång. Nu får han Aktiv Hund, ett annat glukosaminpreparat, som skall fungera lika bra. De tabletterna är också mindre och kan med lätthet stoppas i halsen på Diezel. Tack för tipset Sara! Var till Haninge Hundhälsa och köpte dem, där de även har ett hundsim som jag fick titta lite närmare på. Så nu efter nyår så skall nog Diezel få prova på att simma lite, han som ÄLSKAR att bada, not! Men det brukar inte vara några problem att övertala honom, bara man tar det lugnt. Jag tror ju att det kan vara en ganska bra träning för hans ben. Vi får se hur det går!

Den lilla ”ängeln” har också för tillfället tröttnat på att bli utskälld av andra hundar! Och det förstår jag att han blir ibland. Det är väl bara det att jag inte riktigt hinner med i svängarna, när han bestämmer för att ändra på sitt i vanliga fall, väldigt toleranta beteende. För långa perioder så bryr han sig absolut inte om andra hundar, fast de står några meter ifrån honom och skäller eller morrar. Men så helt plötsligt, tänder han på alla fyra cylindrarna när någon hund säger något åt honom. Det fick den halvskumma mannen med westin erfara häromdagen. Vi möttes på gångvägen och när vi var precis bredvid varandra, så börjar westin morra! Och Diezel, han svarade på en hundradels sekund ungefär. Så det är väl en himla tur att jag ALLTID är beredd på att sådana saker KAN hända, trots att hundarna inte har brytt sig på ett tag. Det är väl där ”tänket” kommer in åter igen, att man aldrig ska vara helt säker på vad en hund gör, eller inte gör. Nu var det bara att hiva in Diezel och ta fram godiset ur fickan, sedan var situationen löst för denna gång.

Har försökt att ta några nyårsbilder på hundarna också. Och jag är väääl medveten om att bilderna inte alls är bra, men det är så himla dåligt ljus ute nu när jag kommer hem på dagarna, så bättre än så här blev det inte. Men visst ser Diezel nöjd ut över att behöva vara fotomodell med rosett om halsen :-)

Men som sagt, han är inte så svår att lura den hunden och här ser han lite gladare ut igen.

Induz mår också bra nu när han får lite mer glukosamin igen. Om inte annat har jag märkt det när vi är ute och går. För lite av intresset att gå och nosa helt hysteriskt på allt har väl minskat en del hos honom, säkert på grund av hormonchipet. Och när Induz tycker att vi har gått en bra bit, utan att det händer något, så kommer han smygande upp bredvid mig, vilket jag i ögonvrån brukar se, men inte låtsas om. När han är på lagom ”bit avstånd” så nafsar han till i min vante och sedan blir det fullt pådrag! Han är för rolig den hunden. Det hela avslutas med att han skall ha en godisbit ur min ficka, för helt plötsligt, när han ”bitit” och skällt på sin ägare tillräckligt mycket, står han framför mig med tindrande ögon. Och vem kan motstå det från sin 11-åriga lilla rottweiler, inte jag i alla fall! Så givetvis får han en godisbit och det är väl just det han har kommit på!

Men han har ju en förmåga den hunden, att vara vildare än vad som är nyttigt för honom. Som när vi var ute och skulle ta nyårsbilderna. Då skulle han fånga Diezel, kasta sig efter leksaken, hoppa upp i snödrivorna och bita mig! Har en känsla ut av att det kan vara lite stelt i benen hos min lilla ängel i morgon. Här sitter han i alla fall och det ska föreställa en rosett han har om halsen, men den har han också lyckats fixa till själv.

Själv höll jag faktiskt på att bli hundbiten på riktigt häromdagen. Men så stor skada hade det väl knappast blivit av denna hund, det var nämligen en i typen i alla fall, chihuahua liknande liten sak. Och här har vi nog en ras som verkligen har fått problem med sina mentala bitar. Om det beror på hundarna i sig, eller på dem som äger dem, ska jag låta vara osagt. Har en känsla ut av att en del ägare till dessa hundar, inte ens tror att det är en hund de äger. Och som faktiskt måste uppfostras som en sådan också. Men, men, nu klarade jag mig ifrån denna lilla ettriga ”sak” utan att blodvite uppstod, men jag såg att det tog en bra stund innan matten fick tag på sin hund, för så blockerad var den. JA, på grund av att jag kom gående förbi bara, hade inte ens någon hund med mig!

Jag börjar väl så smått även komma överens med min nya mobiltelefon, men det finns hur många olika funktioner som helst i denna apparat inser jag. Vi får väl se om jag till och med kommer lyckas titta på hemsidan och skicka mail via mobilen till slut! Det SKA gå, i alla fall enligt instruktionsboken. Men som sagt, min starka sida är inte att läsa dessa instruktionsböcker.

Inser också att jag nu har skrivit i denna dagbok ett helt år, och jag har en känsla utav att inte så speciellt många läser här längre. Det förstår jag, eftersom det måste bli ganska ”långrandigt” att läsa om vad vi sysslar med. Därför funderar jag allvarligt på att avsluta denna dagbok, tillsammans med år 2010. Vi får se vad jag bestämmer mig för.

Nu är en ganska slitig vecka på jobbet till ända och i morgon är det dags att fira in det nya året. Skall nu ta mig ut i köket och koka en värmande kycklinggryta till middag. Vill även passa på att önska Er som kanske tittar in här; ett riktigt

~ Gott Nytt År ~