Körde en liten ”rövare” i torsdagskväll och skickade upp Robban till postombudet i Brandbergen, för att försöka hämta ut försändelsen med rottweilertidningarna. Och tror ni inte att de stod här hemma efter en liten stund! Nu var det en annan tjej i kassan och då var det minsann inga problem med mitt namn och körkort! Jag måste väl ha haft en jäkla otur och träffat på ett riktigt charmtroll när jag var där. Så i fredagsmorse, gick tidningarna iväg till de nya medlemmarna i Sv. Rottweilerklubben och det känns jätte bra att de får den innan jul. Någon ny avisering har då inte dykt upp ännu.I torsdags var Induz som vanligt igen också, tack och lov! Men jag pratade ändå med vår veterinär om att höja dosen med glukosamin åt honom igen. Det var helt ok, eftersom jag tycker att han är stelare i sina ben nu efter att jag har provat att sänka dosen en del. Det blir steg nr 1, sedan fanns det ytterligare ett antal saker vi kan göra för att Induz ska må så bra som det bara är möjligt, trots de lite ”knarriga” gamla rottweilerbenen. Så det var bara att traska på! Och det känns verkligen bra när veterinären säger; - Det är bara att ringa om det är något. Vi finns ett telefonsamtal bort bara, det vet du! Så nu kör vi på med lite längre promenader igen, dock får inte Induz vingla runt i den numera väldigt djupa snön i skogen. Vi håller oss på de plogade gångvägarna eller upptrampade stigarna, så gott det nu går. Och som ni ser, så finns det en hel del att nosa på där.
Och snö har vi fått igen, i mängder! Under natten till fredagen kom det väl ca 15 cm snö, nu av det lite tyngre slaget. Det hade även snöat under större delen av torsdagen också. Och så denna blåst, tror aldrig att jag varit med om att det blåst så mycket som det gjort nu. Det blir snödrivor överallt och det gör ju inte att det blir lättare för en gammal rottweiler att vara ute och gå. Nu har ju inte jag heller varit så pigg, men som hundägare måste man ju ut med hundarna i alla fall, så det har blivit små svängar i all denna snö. Men under fredagen släppte febern och jag började faktiskt känna mig lite bättre igen.På kvällen blev det till att släpa sig iväg till mässan i Älvsjö för att lämna två kartonger med tidningar som skulle säljas i rasmontern nu under helgens stora hundutställning. Ja, på den kom man ju inte, men det gjorde faktiskt ingenting! Jag fick i alla fall känna på lite av utställningens stämningen under fredagen, eftersom de höll på att repetera finalprogrammet i stora ringen när jag var där.
Och Diezel då, hunden som skulle ha varit med på utställningen, han verkar faktiskt också vara ganska bra i sina ben nu. Har malt sönder glukosamintabletterna i morteln och mosat in det i hans uppblötta torrfoder, ihop med lite burkmat, och faktiskt har jag lyckats lura i honom det! Och det måste ha gjort nytta, för nu ser jag inte att han haltar alls när han reser sig upp. En liten markering de första stegen, men sedan går han som vanligt. Frambenet ser man mellan varven att han markerar en liten aning på, men inte alls så farligt. Förhoppningsvis så slipper vi fler stukningar av benet nu när han får ha det mjuka Back on Track benskyddet på sig. Men han får allt ta det lite lugnt, fast vi har ökat längden på hans promenader en del. Och Diezel hittar också en hel del intressanta saker i snön som måste undersökas väldigt noga!
Igår vaknade man illa kvickt när man satte näsan utanför dörren. Hade i vanlig ordning inte tittat på termometern innan jag gick ut med hundarna, men såg genom fönstret att snön vräkte ned ute. Efter halva promenaden insåg jag också hur himla kallt det var, blåste gjorde det för fullt och vid en närmare titt på kvicksilvret när vi kom in, så visade den på -9 grader! Inte undra på att de två vita hundarna jag hade med mig hem, tyckte att vi skulle ta genvägen genom skogsparken så fort vi kunde. Men med lite varmt te och en god smörgås åt mig, och lite frukost till hundarna, så tinade vi väl upp igen.Som sagt, snön vräkte ned och det var absolut inte en trevlig dag att vara ute på. Plogningen var så gott som obefintlig och det var väldigt svårt att ta sig fram. Induz halkade när vi var ute mitt på dagen och jag hoppas att han inte gjorde illa sig. Här är vi ute och går i snön.
Här har ni den andra hunden som absolut skulle gå utanför gångvägen på promenaden.
Men efter en stund så gav han upp!
Själv passade på att baka en kanelkaka till fikat, det var ju ändå 4:e advent. Slog in lite julisar och skrev färdigt den lilla sagan som systersonen ska få i julklapp. Gosade med hundarna, drack en del varm glögg och tände ljus överallt, så det blev en väldigt mysig och pysslig dag.
I morse snöade det fortfarande när jag tittade ut genom fönstret, ska detta aldrig ta slut? Vet inte hur länge sedan det är som vi hade så här mycket snö redan innan jul. Här kommer en bild från ett igensnöat Stockholm. Hoppas att ni ser att det är cyklar som står där under snön.
Hunden som också börjar bli trött på all snö.
Har nu kommit hem efter att ha skjutsat Magdalena och Daisy till Haninge Djurklinik igen, det var dags att ta bort stygnen från det långa operationssåret på Daisys mage. Men det var så fint sytt, så att det syns nästan inte längre. Nu är förhoppningsvis alla familjens hundar på ”G” igen! Annars så har denna dag inte varit kul, det går nästan inte att köra bil i Stockholm nu när vi fått så mycket snö. Fick sitta och köra 40 km/h hela Nynäsvägen in till jobbet i morse och väl där, så insåg jag att det nog inte var plogat i Hammarby Sjöstad på hela helgen som det såg ut. Fy säger jag!Inser också att detta är det sista inlägget jag kommer hinna göra i dagboken innan jul, denna vecka är fullproppad med saker. Men det här är nästan den mysigaste tiden, veckan innan jul, man pysslar, lagar mat, fixar med julklappar och lite annat. Sedan när väl julafton kommer, så ska jag förhoppningsvis kunna sätta mig ned och ta det lugnt, äta god mat, gå ut på lite härliga promenader med hundarna och umgås med familjen en del. Så jag avslutar detta inlägg med det julkort jag lyckats knåpa ihop.
Vill nu önska er som tittar in till oss här, en riktigt
***God Jul***
