När jag kom fram till systembolaget i Haninge centrum, så stod eller satt där redan ett antal mer eller mindre dystra personer. Alla tittade lite avvaktande på mig, som så obemärkt som möjligt ställde mig i ett hörn. Hade inte stått där länge när jag hör en låg mansröst viska alldeles bredvid mig;
– Är du här för att få tag på en Mackmyra?
– Ja, säger jag, hade tänkt att försöka med det i alla fall, eller helst två flaskor så att det går att dricka en och spara en.
– Då ska du få en lapp av mig säger mannen.
Fick en lapp med nr 9 på och undrade då varför jag skulle ha den.
- Jo sa mannen, jag har gjort ett kösystem för att det inte ska bli en massa bråk när butiken väl öppnar. Ibland är det rena tumultet nämligen blev jag informerad om. Samt att man bara fick köpa EN flaska whisky, i rättvisans namn!
Himmel tänkte jag, vad har jag gett mig in på egentligen!!! Det här är en helt ny värld för mig. Bäst att vässa armbågarna lite extra då, innan man ger sig av in i folkmassan.
Prick klockan 10.00 slogs portarna upp och det var bara att åka med i strömmen fram till whiskyavdelningen. Där stod en kvinna och tog emot de hemgjorda kölapparna, samt gav den som lämnat lappen en fyrkantig låda innehållande denna whisky. När alla fått sin flaska, gick jag fram och frågade om jag kunde få ta en till, eftersom jag ville ha två. Nej, det går inte fick jag till svar, du måste gå ut ur butiken och betala den du redan har, sedan kan du gå in igen och köpa en till flaska, om det finns kvar. Men vad krångliga ni är sa jag och ifrågasatte väl det hela med en viss logik, och vips så var jag på väg mot kassan med två flaskor! Tack och lov tänkte jag, inte har jag lust att gå in en gång till i denna butik, där spritångorna då låg täta över kön till kassan. Mest beroende på de stackare som stod där med två burkar starköl i händerna och bara skakade. Tänk så olika livet kan se ut.
Själv tog jag mig snabbt till bilen, innan någon annan såg att jag kom ut med två whiskyflaskor samtidigt, hade ingen lust att bli nedslagen.
På eftermiddagen var det dags för nästa uppdrag, försöka hålla ordning på två bullmastiffer som var på ”date”. Ja, den stiliga grabben hade kommit hit ända från Ungern och är en riktigt snygg kille måste jag säga! Här har ni honom, Valhalla Hunter Gordon, ett riktigt muskelknippe och vilket vackert huvud han har! Det är nästan så att jag blir sugen på att skaffa mig en bullmastiff.
För att slippa åka helt själv ut till Värmdö, så tog jag med mig min vakthund Induz i bilen. Och tur (eller otur) var väl det, eftersom det blev en stunds väntan i mörkret innan den hitresta ”grabben” anlände. Kolsvart var det runt bilen och helt plötsligt så börjar det brumma dovt där bak i skuffen. Morrandet ökade i styrka och jag var helt beredd på att det stod någon/något bakom bilen och smög. Hjälp tänkte jag, startade bilen och åkte ned till färjelägret som ligger en bit därifrån. Modig är man ju!
När jag öppnade bagageluckan för att titta till Induz, insåg ju varför det lät så konstigt om honom. Han hade fått hela den plast jag tejpat fast i taket på bilen över sig. Plasten var ditsatt för att det inte ska bli så mycket hundhår i taket på bilen, men nu hade den tydligen gett upp och rasat ner över min vakthund, stackars Induz!
”Uppdraget” gick i alla fall bra, och nu håller jag verkligen tummarna för att det blir ett helt gäng med små bullmastiffer om ett par månader hos min kompis Nina, som har Oxdjupets kennel.
Här verkade ju allt bra med både Induz och Diezel efter vår lilla utställningstripp. Men med något dygns förskjutning, så slog stelheten till hos båda två. Induz var ganska stel i ett framben i måndags morse och Diezel han haltade. Inte med benet han har varit skadad i, utan i det andra frambenet. Men eftersom det verkar ta på krafterna att vara snygg, så fick Diezel ändå vila under måndagen också. Och det gjorde han som ni ser!
Induz fick också ta det lite lugnt, men han var som vanligt igen igår. Ja, även Diezels hälta var försvunnen igen, så jag vet inte vad han hade gjort med benet. Nu tränar vi vidare med viss försiktighet, så att Diezel förhoppningsvis blir lite mer trimmad till nästa utställning.
Nu har båda hundarna försvunnit in till sina sängar efter morgonens promenad och frukost. Själv sitter jag här och har balkongdörren öppen och tänk vad allt doftar mer på hösten. Nu blandar sig doften av nyklippt gräs med doften av sköljmedel från tvättstugan. Här inne kommer det snart att dofta nybakat matbröd. Senare skall jag och hundarna ta en tur ut till skogen, det låter väl härligt? Bara vi hinner före regnet, som de påstår skall vräka ned över oss under dagen. Lite senare...
Vi hann inte ut i skogen före regnet och det blev ingen härlig promenad! Det ösregnade och blåste halv storm. Så efter en stund med löv flygande runt öronen, vände vi hemåt igen. Och om jag förstått allt rätt, så kommer jag troligen hinna bli totalt genomblöt ändå idag. De två bullmastifferna skall komma hit, för ännu en liten "träff" och jag skall var med och hålla koll. Men vad gör man inte för att hjälpa till, så att det förhoppningsvis blir ett gäng med valpar efter dessa två fina, friska och friröntgade hundar.
NU önskar jag Er som tittar in här, en fortsatt trevlig vecka! Och åter igen, stort TACK för alla gratulationer till "Best In Show veteranen", det värmer!
