På tur till Norge!

I fredags var det så dags att packa bilen, hänga på den stora husvagnen och dra iväg mot Norge. Tid tog det och långt var det! Och det kändes nästan som om det hade varit en bra idé att i alla fall ”prov köra” denna husvagn något närmare hemmet den första gången. Men, men, nu var det bara att ge sig iväg på en 105 mil lång resa och hoppas på att allt skulle fungera. Ja, resan blev väl något längre än vad som var meningen, eftersom jag lyckades lura in hela ekipaget på FEL camping när vi på lördagskvällen började närma oss Karlstad. För att ha mig som kartläsare, det är alltid ett äventyr kan jag säga, för man vet aldrig vart man hamnar! Här sitter i alla fall Induz och Diezel i sitt nya ”hus”.

I fredags slog vi ”läger” vid en camping i Årjäng. Den låg väldigt fint vid en sjö, men sedan liknade resten mest en alptopp eller något, vilket senare skulle visa sig inte vara helt lyckat. För givetvis är det ingen annan som är vaken och redo så tidigt på dagarna som oss hundägare! Inte ens campingen öppnade sina grindar före kl. 07.00 på morgonen och då kände vi att vi redan borde vara på väg mot Norge. -Visst sa tjejen i receptionen, vi löser det, ni får en nyckel till bommen som egentligen inte får användas av campinggästerna, så kan ni åka när ni vill.

Så lördag morgon kl. 06.15 var vi redo att starta färden mot Norge, dock kom vi inte längre än halvvägs upp i den våldsamt branta backen som ledde upp till den hemliga utfarten. Det blev till att backa (eller hasa ner efter husvagnen) hela vägen tillbaka till campingen och sedan snällt sätta sig och vänta vid den vanliga grinden som öppnades kl. 07.00. Passade på att ta en riktig GI frukost, en skiva kanelkaka och lite vatten, medan vi väntade. Helt plötsligt, när kl. var 06.40, så gick bommen upp och vi var fria! Med gasen i botten rivstartade färden mot Norge.

Full fart blev det och den farten höll sedan i sig resten av dagen. Vi skulle under dagen få se åtta stycken av Diezels valpar ute på Funktions Analys banan och det blev en intressant upplevelse. Dels att få se hundarna och sedan att få se hur denna test går till, vilket jag inte gjort tidigare. Mycket påminner om vår korning, men inte allt. ALLA hundarna skötte sig jätte bra bland de ”konstigheter” som dök upp där ute i skogen. Det var lite svårt att ta bra kort bara, eftersom ljuset inte var tillräckligt bra för min kamera. Men här kommer några bilder i alla fall.

Här har vi Mathilde som är på jakt efter det stora "bytet".

Och jag började nästan tro att det alltid finns sådana här röda små gubbar i skogarna i Norge, för ingen hund reagerade på dem ens! Här har vi Akira som är på väg förbi dem i en faslig fart.

Men ett lite annat ljud blev det allt när dessa gubbar hade fått för sig att sakta röra sig emot hundarna. Det var inte lika populärt! Alo var inte helt övertygad om att han gillar denna fuling.

Det var inte Adina heller! Hon tyckte gott den kunde försvunna tillbaka in bakom buskarna där den kom ifrån.

Sedan så hade vi då de stackars spökena! De blev grundligt studerade av hundarna och några tyckte att de kunde dra dit pepparn växer. Andra tog det lite lungare med dem. Här har vi Gaius som gillade dem och som sprang fram och hälsade på dem så fort han fick.

Amy tog sig en ordentlig titt om det verkligen VAR en människa som dök upp under det där vita skynket.

Passop gillade också de här figurerna. Och att bli rädd för dem, var inget för honom.

Tyvärr så missade vi Aron när han var ute på banan och det var jätte tråkigt! Han gjorde en riktigt bra test hörde vi av domarna. Men här har vi snyggingen i alla fall.

Samtliga hundar klarade FA:n och är nu godkända, och vi är SÅ stolta över Diezelbarnen med ägare! Det blev en riktigt trevlig dag i skogen, med både bra och fina hundar att titta på. Och OJ vad dessa hundar har vuxit sedan vi såg dem senast! Tror att alla är större och bredare än sin far. Vi fick även träffa Turbo, Elvis och Bentus, som alla gjorde FA:n med godkänt resultat i höstas. Här kommer några bilder på dessa tre godingar också. Först har vi Turbo som passade på att springa lite.

Och här har vi Bentus, som vi inte träffat tidigare. En rejäl pojke som var hur fin och go som helst!

Tyvärr då, så glömde jag att ta kort på Elvis nu. Men han är lika söt nu som förra året när vi träffade honom och Malin här i Stockholm, så här kommer en blid från den gången.

Ja, vi fick även träffa Induz barnbarn Bölla som kommer från Vebemas B-kull och som bor kvar hos uppfödaren Bereth. Och jag måste nog säga att jag såg en viss likhet med hennes farfar när vi kom till hennes sätt att vara, trots att det nu är Rottfell´s Ambos som är pappa till henne. Men en jätte trevlig hund är det! Och givetvis var uppfödarna där, både Bereth, Anne, Ann Louise och Per-Egil och det var jätte kul att träffa er igen! Det värsta är väl att jag är ganska dålig på att förstå norska ibland inser jag. Och jag kan tänka mig att jag verkar totalt korkad mellan varven, när jag svarar helt galet på vissa saker. Men jag hoppas att ni har överseende med det. Ja, lite svårt hade jag att hänga med på vad domarna frågade om också, så jag tackar dig Malin för att du översatte vissa saker åt mig. För de trevliga domarna pratade en hel del med oss.

Efter denna dag i skogen bar det av hemåt igen och nu skulle vi ta oss till Karlstad. Natten blev ungefär som den första i husvagnen, jag sov ca 4 timmar. För jag är INGEN camping människa alltså, det är bara att erkänna. Hundarna skötte sig ganska bra i husvagnen, jag var ju beredd på att de skulle hålla mig vaken hela nätterna. Men de låg och sov hur snällt som helst. Men allt som låter utanför, det var DÄR problemet fanns! Induz tyckte väl några gånger att de högljudda personerna utanför befann sig lite väl nära vår husvagn och talade då om det för dem med diverse voffande.

Igår var han jätte halt när vi skulle gå ut på morgonen, ville inte sätta ner sitt ena framben ens. J..la skrutt säger jag! Men idag ser jag nästan ingenting igen. Så troligen hade han väl slagit i sitt ben när han kastat sig in eller ut i husvagnen, detta eftersom fotpallen inte går att kliva på. Diezel mådde inte heller bra igår. Han mår lite illa när han åker bil och vill då inte heller äta något. Så hans mage var inte i bästa form när vi kom hem kan jag säga. Men det verkar som om det också är bättre idag. I morgon ska vi ha en sådan där lugn och skön dag hundarna och jag, det känns faktiskt som om det en riktigt god idé.

Hoppas att ni alla få en fortsatt trevlig vecka!