Så har ännu en helg passerat

Så har snart ännu en helg passerat och det var länge sedan en helg varit så lugn. Tänk så skönt det känns att bara kunna koppla av ibland! Eller helt lugnt har det väl inte varit direkt. I fredags kväll kom jag på att det nog kan vara bra att introducera husvagnen i hundarnas liv, innan vi ger oss iväg ut på vägarna med den. Vet nämligen inte om vi hinner ta någon provtur i den innan vi ska till Norge. Så väl på plats vid husvagnen, ställdes fotsteget fram vid dörren, allt för att hundarna skulle få det lättare att ta sig in i den. Vad jag däremot inte tänkte på, var att Induz under sitt 10,5 åriga liv, nog aldrig varit inne i en husvagn tidigare!

Nu flög han väl in i husvagnen, med ett jätte hopp över det fint framställda fotsteget! Fortsatte rakt upp i soffan och vidare upp på bordet! Ja, ni läste rätt! Han såg bara bordet som ett helt onödigt hinder som stod ivägen för honom i hans iver att undersöka denna mystiska sak. Ner igen for han, för att börja halka runt på detta laminatgolv, som Bambi på hal is. Det blev ju knappast bättre av att han försökte springa fram och tillbaka, för att hinna kolla allt så snabbt som möjligt. Ja, ni kan kanske föreställa er hur det såg ut!

Under tiden hade även Diezel kommit in i husvagnen och han brukar ju på ett betydligt mer balanserat sätt ta sig an nya saker. Men nu, eftersom det redan var någon som halkade runt där inne, så drogs väl han också med i detta bensprattel. Total kalabalik! Det var bara att plocka ut dem ur husvagnen igen, medan det fanns några hela ben kvar! Båda två har ju varit lite halta på senare tid.

Fram med ”halkmattan”, som jag rullat ihop i tron att de mattor jag lagt på golvet skulle räcka. Och med den på plats, så blev det väl lite lugnare på de 14 kvadratmeterna. Tack och lov! Men jag bävar redan för hur det kommer se ut när det är dags att sova i denna ”plåtburk” ihop med hundarna!

Efter detta så tog vi en promenad i skogen. Behovet av att lugna ner nerverna var nämligen överhängande. Då började det att regna lite smått. Blåste gjorde det redan innan, så det var inte skönt att vara ute. Men hundarna blev rastade och vi kunde sedan åka hem och sova i lugn och ro.

Igår var det regn att vänta. Nu syntes det inte till så mycket av den varan på morgonen, trots att det var hur grått som helst här. Jag planerade för att ha en riktigt lugn dag, men det var inte hundarna överens med mig om. De visade sitt missnöje genom att ta varsin ”figur” i munnen och gå runt här hemma och låta som två hysteriska kanariefåglar. Detta just för att det absolut inte hände någonting kul alls här i deras ögon!

Det var lika bra att ge sig ut med dem, innan det började regna. Vi tog bilen och åkte ut till Årsta Havsbad för att gå en promenad utmed stranden. Och där fanns det minsann lika mycket att nosa och krafsa på som hemma tyckte Diezel.

Och Induz såg nog framför sig att han skulle ta en härlig simtur ut i vattnet. Men riktigt SÅ varmt var det inte i havet, så till och med Induz backade upp på land igen.

Diezel råkade också blöta ner sina små rottweilertassar, men det var nog mest en miss i planeringen när han skulle dricka.

Sedan så började det regna! Inget speciellt uppiggande väder. Och resten av dagen blev faktiskt riktigt lugn.

Åt en god middag, gick ytterligare några promenader med hundarna och sedan var det soffan som gällde. Och jag funderar just på hur mycket alla hundar får vara ute när det regnar, för vi mötte inte en enda hund på hela dagen!

I morse hängde regnet fortfarande i luften, men det kändes som ett bra läge att ta en längre promenad i alla fall. Diezel haltar som sagt lite när han har legat och vilat och det blev väl inte bättre efter fredagens virrvarr i husvagnen, så han fick gå en kortare promenad. Sedan så gick Induz och jag iväg på en längre tur.

Och här kommer ytterligare några bilder från igår. Såg ett TV program för ett tag sedan, som handlade om hur vi människor egentligen har präglat våra hundar. I programmet gjordes ett test med hundar och sedan vargar som var uppfödda i ett hägn. Man band fast en köttbit i ett snöre och la den på ett lite klurigt sätt i en bur, har jag för mig. Sedan så testade man just hur mycket den tama hunden tog hjälp av människorna som var med. Och det tog inte lång stund, efter att hunden med några ”tama” försök inte lyckats få tag på denna köttbit, innan den satte sig ner och tittade på människan för att få hjälp. Det gjorde däremot inte vargarna! De hade både bra många fler lösningar på problemet och en massa mer envishet för att få tag på maten.

Och jag har efter detta program konstaterat att Induz nog är mera varg än hund! För igår när vi skulle åka till Årsta, så ”tappade” han sin ”figur” under skostället i hallen. Och jag kan väl säga att han höll på att riva ner hela stället, innan han fick tag på figuren igen. Och titta på sin matte för att få hjälp, neeej då!!!

Att ge sig en sådan gång, det existerar inte hans värld! Den hunden löser det mesta på egen hand/tass!!!

Nu ska vi fortsätta att ha en lugn söndag här! Så här piggelin är Diezel just nu efter promenad och frukost.

Må så gott alla som tittar in här och jag hoppas att ni får en trevlig vecka!