Anade nästan härom natten att Induz faktiskt mår lite bättre nu. Det var när "Spanienresenären" trodde att man bara kunde knalla in här hemma hur som helst igen, utan förvarning. Det gick INTE kan jag väl säga! Höll nämligen på att få en mindre hjärtattack när Induz började vråla mitt i natten, precis bredvid sängen. Någon hade tagit i vårt dörrhandtag! Och att denna ”någon” nu råkade tillhöra familjen, spelade ingen som helst roll i det läget, ordentligt med skäll skulle den ha!
Diezel däremot, låg och sov som allra bäst i sin säng och kvicknade väl till efter en bra stund, när han insåg att det kommit in någon annan i hemmet. Flyger upp ur sin säng, helt hysteriskt glad, i ca 20 sekunder, springer sedan rakt in till sin säng igen och somnar om! Ha honom som vakthund, vore nog ingen bra idé!
Tror nästan inte att det är sant heller, men en ganska stor sten föll från mitt hjärta under gårdagen när jag pratade med Induz veterinär. Provsvaren hade kommit och visade väl egentligen på att hans dåliga blodvärden kan bero på lite olika saker, dock ingick inte i någon av dem, att hunden troligen bara kan ramla ihop när som helst här hemma! Tack och lov säger jag, som faktiskt varit ganska skärrad efter det att han blev så där konstig den där söndagskvällen för några veckor sedan. Och nu känns det mer hoppfullt att jag nog får ha min Induz kvar ett litet tag till i alla fall. Men för att kolla upp ännu en sak, så bar det av raka vägen till djurkliniken igen för ett prov, eftersom den snälla receptionisten fixade en tid på stört åt oss. Ingen bra idé tyckte Induz, som faktiskt inte hade lust att samarbeta längre när det gällde detta med att bli stucken i benet. Ja, han började väl redan i väntrummet när det dök upp en boxerhane bakom ett hörn, den gillade han inte och visade väl det med stor tydlighet!
Efter två försök, så hamnade det i alla fall lite blod i provröret och inte på golvet, Induz tänkte som sagt inte göra det enkelt för någon denna dag. Sedan var det dags för ett hormonchip igen också, och att sätta in det gör ont! Vilket han också påtalade med bestämd röst. Och fast han nu inte tycker om att det gör ont på honom, så släpper han allt lika fort och är glad igen. Så efter att ha fått massor av godis och en tiger av den snälla Anette, så lämnade han sedan djurkliniken med högburet huvud, tigern i munnen och med viftande svans. TACK så mycket för hjälpen Anette, det är tur att du känner dessa pojkar vid det här laget!På eftermiddagen/kvällen for vi ut till havet för att ta en riktig höstpromenad i stormvindarna som blåste. Så med lite mer kläder på sig denna gång, så var det faktiskt riktigt skönt att få bekymren att flyga bort med vinden en stund. Här ser ni att havet var ganska så oroligt i blåsten.
En jätte duktig kite-surfare flög fram där ute mellan vågorna också och det är alltid intressanta varelser i Induz ögon.
Ja, några surfare var på väg ifrån stranden just som vi kom dit och dem var han också tvungen att ha koll på. Och av den anledningen, hängde jag som vanligt som ett ankare efter Induz när vi sedan skulle tillbaka till bilen, han spårade surfare så att det smällde i nosen på honom. Och tänk så fort det blir mörkt nu, insåg jag medan jag snubblade fram där över stock och sten.
Idag är han dock lite hängig och tröttare igen, men det kanske inte är så konstigt efter gårdagens äventyr. Det blev dels ganska så mycket promenerande för honom och sedan att få åka till ”doktorn” och bli stucken lite här och där, det är nog jobbigare än vad man tror.
Diezel var på rehaben i måndags igen och jag förstod ju att han måste ta det lugnt ett tag till. Och som ni ser, så är det just det han gör. Jag lovar att det inte blir några hysteriska hoppturer ute vid havet på tag nu.
Idag har Nina varit här och fikat och det är alltid trevligt. Hann kasta ihop en drottningpaj på förmiddagen och den sötsliskiga saken avnjöts sedan ihop med lite vaniljsås. TACK så jätte mycket för den fina blomman och kortet Evy och Nina! Ni är så snälla! Och det är som vanligt alltid kul att träffas och prata lite. Sedan damp det ner en liten röd och mystisk ask i brevlådan idag också, som visade sig innehålla en liten supersöt nalle och ett kort. TACK så jätte mycket Magdalena! Jag blir alldeles rörd över all uppskattning här och ni ska veta att det värmer ordentligt i hjärtat. Ska nu försöka ta hand om både blomma och nalle så gott det går. Jag hoppas också att ni VET att jag tycker det är kul att hjälpa till, om jag kan!Nu är det snart helg igen och på lördag bär det av hem till Strängnäs. Det är dags för den årliga höstmarknaden och den går liksom inte att missa.
Ha det så bra allihop!
